Välkommen! › Forum › Dagbok › Det börjar bli tungt nu
- Detta ämne har 143 svar, 21 deltagare, och uppdaterades senast för 10 år, 7 månader sedan av martin_1.
-
FörfattareInlägg
-
7 februari, 2014 kl. 03:58 #82368cumulusnimbusMedlem
Grattis till 6 månader martin_1 ! Visst är det skönt att distansera sig från nikotinforum och gå vidare. Samtidigt ska man inte underskatta det grepp som snustrollet fortfarande har över ens liv. Det sitter och surar och väntar på ett krisläge i ens liv, så det kan dyka upp ifrån ingenstans i en plötslig terrorattack. Efter ett intensivt forumhäng i början, så kan sen forumet få en annan stödjande roll. Genom att då och då läsa vad olyckssystrar och bröder, som befinner sig i ett tidigt skede i sin slutarprocess går igenom, så kan man påminna sig själv varför nikotinlösningen på problem i ens liv för alltid är stängd. Superstarkt gjort!
8 februari, 2014 kl. 10:16 #82370nybrocornerMedlemTack för allt du bidragit med här martin_1… och grattis till halvåret… jag är den förste att gratulera till friheten… men jag vill också varna fär det som vårt åskmoln varnar för… lev i friheten och njut, men förvänta dig utspel när du minst anar det…
Tänk så underbart… vi är fria… det är så gutt…
Vilket beslut vi tog en gång… vilka positiva konsekvenser det fick…
Att sluta snusa är det bästa jag gjort…2 mars, 2014 kl. 09:26 #82503martin_1MedlemHej igen!
Tack så mycket för gratulationerna! 7 månader nu, det rullar på bra!
Ni har rätt, man ska inte tro att man är botad bara för att man har nått något mål som man själv subjektivt har satt upp. Jag är redo!
Jag har suttit på händerna och låtit bli att skriva nått här på forumet, men jag har varit inne och fulläst en del. Jag vet inte varför, men jag har svårt att släppa det.
En gång senaste månaden har jag för en kort stund övervägt, eller åtminstone lekt med tanken att ta en snus. Jag var på en tillställning och satt och drack en öl och samtalade med en person när han plötsligt tog fram dosan och tog en snus. Han såg inte plågad ut då han ogenerat kastade in en ettan portion i gapet och la den till rätta med tungan. Han skrattade obekymrat och bubblade vidare om något som hänt honom nyligen.
Alkohol gör en dum och ens perspektiv så kort! Jag såg en man som njuter av livet och tar sig en snus bara och är nöjd med det. Inget att tala om. Han gillar smaken och känslan. Så han snusar.
Jag blev avundsjuk.
Det borde jag inte ha blivit, vad jag borde tänkt är:
Snus är bara ett beroende. Inget annat. Det är beroendet som får det att smaka gott och känslan att vara bra. Hade man tagit ur nikotinet och gett till en 15 åring som aldrig snusat så hade han/hon kastat det i papperskorgen och sagt att det smakar skit och känns onaturligt. Det är jag helt övertygad om.
Att snusa är att aldrig vara nöjd. Hur kan det komma sig att folk går från att få en dosa minisnus att räcka ett par dagar till att snusa dubbla portioner och där en dosa stark inte räcker en dag ens?
Aldrig riktigt nöjd? Så fort man råkar byta tidigare än vanligt eller ta något starkare så vill hjärnan inte gärna backa tillbaka. Mer mer meeeer!Uch, jag vill inte gå tillbaka till att ständigt försöka mota tillbaka abstinensen. Fy fan för känslan av att lägga in en snus och ändå vara sugen på en snus.
Nä, han kan sitta själv i sitt ekorrhjul och löpandeband mata snus i munnen dygnet runt tills han kommer till insikt. Jag har klivit av och behöver inte längre lura mig själv att snus är något annat än vad det faktiskt är, ett beroende. Och ingen vill vara beroende så jag har inget att vara avundsjuk på!
30 mars, 2014 kl. 10:30 #82643martin_1Medlem8 Månader. Går bra! Lockas lite ibland fortfarande. Men 95% av min tid så tänker jag inte på snus. Skönt att räkna månader i stället för timmar 🙂
Kämpa på alla!
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.