Det börjar bli tungt nu

[martin_1]

Sanningen om gårdagen
Igår vaknade jag och var i eufori över hur bra jag mådde, Glad positiv och med hopp om framtiden. Detta byttes mot ett väldigt mörker strax innan lunch. Det vände på en 5 öring och plötsligt var jag tillbaka på dag 2-3, med ett snussug som ej var av denna värld. Hade till och med fysiska symptom som muskelsvaghet. Oerhört jobbigt och vad värre är så satt det i, inte 2-3 minuter som man kan läsa överallt, utan i flera timmar.

Var det sämsta dagen hittills? Nej. Men det var en jävla skit dag. Den tog mig på sängen och gjorde mig förvånad. Jag är oerhört beklämd över att behöva diskutera med mig själv angående snusandets vara eller icke vara. Jag är besviken att en del av mig bara vill förstöra, det är som om de två hjärnhalvorna har varsitt läger. Jag börjar komma till insikt vilket starkt gift det är man har att göra med, och jag är ledsen att jag har tagit något som förändrar strukturen i hjärnan till den grad att man försöker förstöra för sig själv. Jävla piss nikotin. Jag ska brotta ner dig på golvet och lägga dig i ett benlås tills du ger upp!!

Idag är jag förbannad, och jag skall vända ilskan mot nikotinet och snuseländet!

Tack för varningen Perseus, jag skall markera i kalendern och vara beredd framåt dag 30-40! Just nu skall jag inte tänka på det dock, en dag i taget just nu!

[cumulusnimbus]

Då funkar det. God kalkon! Tänk om du mådde bra nu och inte kände någon abstinens. Jag skulle i alla fall ta det som ett kvitto på att det var lugnt för mig att fortsätta. Då kunde man ju sluta när som helst. Så pissdåligt som man mår när man är i ditt läge är en bra påminnelse om vilket potent nervgift man petat i sig. Och man glömmer det inte i första taget heller. Den fysiska fasen är redan över om du varit nikotinfri i 11 dagar, du är redan i den psykiska uppförsbacken när nikotinreceptorer degenereras. Som Perseus sa är det en bump runt 40 dagar sen är det en lång utförslöpa som väntar. Visst blir det bakslag då och då, men aldrig så djävligt som det du går igenom nu, och det går över snabbare med. Det går att sluta, det är bara att bestämma sig och ta en dag i taget. Och det är värt det.

[LarsG]

Bra, kämpa på!
Det är en riktigt elak drog som du skall slängas ut. Nikotinet stökar till i hjärnan bra mycket mer än vad vi varit medvetna om. Först när skiten skall ut blir man medveten om dess fulla potential.
Så, stå emot mörkret det blir ljusare med tiden.

[JohanHelmuth]

Själv är man på dag 2, kan inte sluta tänka på snus. Kan inte koncentrera mig, kan inte sätta mig ner och slappna av.

[Perseus]

Som ni säger man inser ju lätt vilken drog man petat i sig under alla år. Det kan ju inte på ngt sätt vara hälsosamt när det är så jävligt att ställa tillbaka kroppen?

martin 1, tyvärr kommer du testas ett par 100 ggr till men för varje gång du säger NEJ kommer du få det lättare att slå tillbaka suget. Det är bara att stå på sig!!
Sköter man mat, motion och sömn kommer frågorna inte lika ofta och kommer inte vara lika envisa 😉

JohanHelmuth, det du upplever just nu och ngn dag till är vad som förväntat. Jag låg i princip fosterställning under 3 dygn och får tacka min fru som skötte allt markarbete. Jag trodde på allvar att jag skulle stryka med…

Bara tanken att få ett återfall, snusa ett tag och ”kliva av” igen skrämmer mig oerhört. Torskar jag med snuset kommer
jag troligen inte klara av att sluta igen så jag har bara denna möjlighet. Och den tar jag.

[martin_1]

Hej igen!
Jag mår okej! Inte bra, men jag lever. Grått. Trist. Energilös. Lite ilska. Lite sug… Gårdagen och dagen fram tills nu har varit drägliga. Inga allvarliga försök att ta mig till affären för att köpa en dosa gift, vilket är bra.

Tack ska ni ha för stödet! Det är fan ingen som aldrig snusat som har en aning om vad man håller på med, så det känns bra av ventilera lite här.

Jag har misslyckats förut, och jag är långt i från säkra sidan ännu. Men jag kostar på mig själv en klapp på axeln, för jag tror inte jag varit utan snus så här många dagar tidigare!
Jag sympatiserar med alla som försökt och misslyckats. Det är inte lätt! Man mår kasst som grund, ytterligare belastning på ens psyke blir oerhört tungt att bära. Livet är fullt av motgångar också, så man kommer behöva ta en spark i magen medan man ligger ned, förr eller senare.
Om nån som som misslyckats nån gång läser det här, upp på hästen igen! Det ska gå, folk har gjort det förut och vi är inte sämre vi! Även om pälsen på hästen är avskavd längs sidorna efter alla gånger vi trillat av så ska vi fan rida in i solnedgången tillslut!

JohanHelmuth, håll ut! Jag håller tummarna!

• Det här svaret redigerades för 11 år, 3 månader sedan av martin_1.

[Perseus]

12 dagar martin 1. Bra jobbat! Du bör vara nära de gröna ängarna inom kort, dvs en ngt lättare period. Helt underbart lätt och att du inte tänker på snus alls under en hel dag blir det ju inte just nu men väl vid mina antal dagar, kanske ngt tidigare. Men det kommer, var så säker! Det blir iaf drägligare för dig så du får andrum.
Så jäkla skönt att slippa vara slav och jag hoppas du och fler får uppleva detta liv som finns bara man står på sig.
Jag tror på dig martin och jag hoppas du fixar detta! Vet precis vad du går igenom eftersom jag gjort denna resa och var i ditt läge för ca 200 dagar sedan.
Kämpa på!

Ps. Sömn, kost och motion är nyckeln. Ds

[martin_1]

På bättringsväg?
Känner lite hopp. Känner mig trots allt mer som människa nu. Klarar av att uträtta mer och mer saker utan att vara fasthållen av snussuget.

Sover som en sten nu, det känns bra. Vet inte om jag sovit så här bra när jag snusade ens. Känns som om jag har sovit riktigt djupt när jag vaknar.

Kost och motion har det slarvats med. Angående kosten så äter jag en massa skräp. Har svårt att känna vad som är hunger och vad som är snusabstinens. Igår kväll hade jag en episod med snussug som jag tröstlöst försökte bekämpa med choklad. Senare på kvällen när jag skulle sova så trodde jag att jag var snusugen, men det var nog hunger för jag åt ett paket russin och sen mådde jag bra.

Jag äter ofta, men inte bra saker… Från idag så ska jag försöka minska på socker och snabba kolhydrater och försöka få i mig lite mer fullkorn och grönsaker så blodsockeret inte studsar upp och ner som en studsboll, har inte haft orken att laga ordentlig mat, men idag har jag energi och motivation till det tror jag.

Gymmet har jag inte varit till på en vecka. Igår var jag dock till stan och köpte lite nya träningskläder så jag ska göra ett försök att komma iväg idag. Ska nog träna framåt kvällen, då abstinensen gör sig påmind som mest.

1 dag kvar till 2 veckor snusfri, en milstolpe känns det som, så idag kommer jag definitivt inte kapitulera! Jag kämpar på och drömmer om de gröna ängarna, kan skymta dem nu! Jag kämpar på!

[martin_1]

Efter 2 veckor står man här, rak i ryggen. Visst har jag varit knäsvag ibland, så in i helvete, men fan inte vikt ner mig!

Var på gymmet igår, det är mycket värt att få en paus och en liten endorfin-kick.

Lagade ordentlig mat igår för första dagen på ett tag. Kändes bra, att äta nått rejält minskade mitt sötsug oerhört. Lite fanns dock kvar så jag köpte choklad, 86%-ig. Det var inte så dumt, det är ganska mäktigt så man kan inte stå med snöskyffeln och ösa in i gapet, som jag tidigare gjort med lösgodis mm. Förhoppningsvis håller sig vikten lite på mattan nu.

Nu är det bara att tuffa vidare på resan antar jag. Just nu känns det bra, jag tänker mindre på snus, snusuget är mindre intensivt, känslan av att det brinner till i hjärtat efter att man fått tanken ”jaha, nu så ska jag väll ta mig en snus då” efter en kopp kaffe mm, blir mindre frekventa. Allt finns kvar, bara mindre och svagare.

Jag andas ut, men har inte lagt ned vapnen. Står här iförd sköld och spjut, väntandes på att suget skall komma tillbaka för rond 2. Då ska jag vara beredd på kamp och då ska jag begrava snuset en runda till!

[martin_1]

Tidigare under kvällen inträffade en incident som gjorde mig förbannad. Det skulle gjort mig arg i vanliga fall också, men nu var krutet riktigt torrt. Explosionen var ca 4 ggr större än normalt och höll i sig ungefär 4ggr så länge. Fortfarande lite irriterad även om det var timmar sedan.

Nu en orolig kväll, känner mig stressad utan att ha något att vara stressad över. Kan inte koncentrera mig.

Läser om andra som slutar snusa. Alla verkar ha slutat för flera hundra dagar sedan… känns avlägset nu, fanns ens jorden för 100 dagar sedan??

Jag får panik då jag inte har fokus och tålamod att ens kolla på en film, samtidigt som jag är så uttråkad så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Fy fan, det böljar fram och tillbaka på havet. I morse var allt lugnt, nu börjar det blåsa upp till storm. Fy.. bara att rida ut det antar jag… alle man på däck! aj, aj, kapten…

[Författare]

Inlägg