Det börjar bli tungt nu

[Slice]

Grattis martin 1, en månad är inte illa! Känner igen mycket av det du skriver, och tycker du tänker kloka tankar. Särskilt känner jag igen det om att det räcker nu, visst, snus är gott och en trevlig vän att ha med på färden genom livet (poetiskt värre va?), men har man snusat i 15-18 år så kanske det har haft sin tid.
Tack för att du delar med dig, man känner sig peppad av att läsa om ditt kämpande!

[martin_1]

Tack! Det har haft sin tid, sant! Tack själv, man blir peppad av att läsa om andra i samma båt!

Nu försvinner jag från forumet ett tag igen. Skall utomlands en sväng, till ett land utan pålitlig tillgång till internet. På andra sidan av myntet så finns där heller inget snus. Så jag är nästan garanterad att fara snusfri när jag återkommer! Om jag inte springer på någon skandinav förstås, men risken för det bör ju vara mindre än här. Snusare brukar dessutom inte truga på en nått om tillgången är begränsad, då ligger de som drakmammor och ruvar på dosorna. Så det ska nog gå bra! På återhörande!

Lycka till därute!

[martin_1]

Tja, hemkommen från utlandet. Still going strong. 2 månader nu!

Än är man inte botad dock! Tänker inte längre på snus så länge jag är upptagen med något. Men så fort jag blir uttråkad eller inte mår bra, då sitter jag och funderar på om man går miste om något. Ju mer tid som går, desto mer suddas minnet av varför man slutade ut. Behöver nog forumet ett tag till för att inte glömma.

Nått som har fallit väl ut är att jag nu kan dricka alkohol utan att bli sugen på att snusa. Det var en fallgrop som jag var rädd för tidigare. Nu är det bara dumhet som kan kättja mig vid snusbojan igen.

Kämpa på vänner!

[martin_1]

1 vecka till har passerat, skönt att börja räkna veckor istället för dagar!

Jag tänker på snus ungerfär 1-2 gånger/dag och det brukar försvinna efter någon minut. Inget svårt sug egentligen, mer en liten känsla av saknad.

När jag är stressad eller inte mår bra, så kommer ett lite värre sug. Framförallt på jobbet brukar det suga till under läppen när problemen hopar sig och stressen bygger på… Jag brukar tänka att jag är för stor för vuxen-napp, nu är det dags att bita i hop och ta tag i skiten som nån som är vuxen på riktigt. Hittills har det fungerat!

Nu när det rullar på ganska bra så gäller det att inte glömma hur jobbigt det var i början när man slutade. Fy fan, första veckan vill man inte göra om, om man slipper. Risken är att man inte skulle göra det heller om man nu skulle börja snusa igen. Vissa klarar att ställa sig upp efter ett återfall. I mitt fall så räknar jag med att en ynka snus är vad som krävs för att dra ner mig i beroendeträsket igen. Sen sitter man där med käften full i snus och näven i dosan och känner sig värdelös ett par år tills man samlat kraft för ett försök att sluta igen. Jag räknar med att en snus nu skulle kosta mig, lågt räknat, 20.000kr innan jag slutar nästa gång. Det är en rätt dyr snus det.

Nä, jag har det bra utan snus. Inte beroende av något, (möjligtvis kaffe, men det kan jag leva med). Fräschare andedräkt. Vitare tänder. Inga snusfläckar på kudden. Hittar inga utspottade snusar i lägenheten. Ingen panik för att snuset snart är slut. Ingen värk under läppen efter att ha snusat för mycket. Ingen ångest för att man borde sluta, men inte kan.

Det var väldigt värt att stå ut och det känns så bra att kommit så här långt! För alla som precis börjat sluta; håll i ett tag till när det känns hopplöst, det blir mycket bättre förhållandevis snabbt!

[maffe]

Håller med dig om mycket, särskilt att det är omöjligt att bara ta EN snus, den räcker inte alls, den väcker bara monstret. Kanske har du rätt i att dett blir bättre också, iaf om man jämför med första veckan..

[martin_1]

Kom precis till en insikt. Jag är inte en icke snusare. Jag är en före detta nikotin missbrukare.

Jag har trummat upp en fasad och känt mig säker och stark ett tag. En vän frågade mig i början av veckan hur det går och jag svarade ”inga problem, det känns bra nu”… Men när jag tänker efter så har det har hela tiden suttit nån långt in i ett hörn och stirrat på mig. En liten, liten känsla av att det här bara är tillfälligt och inte på riktigt.

Det har gått bra senaste tiden, det har det. Men smygande kommer hösten, det mulnar på. Solen orkar inte upp över bergen, semesterkassan är dränerad och vi har ett par månader av regn, kyla och mörker att se fram emot. Mitt humör får sig en törn.

Titta vem som passar på att göra ett besök då. Någon som suttit i ett hörn och tålmodigt väntat. Plötsligt har han smugit sig närmare, satt sig på en pall bredvid och börjar viska historier om guld och bruna snusdosor.

Det borde inte förvåna mig. Att suget passar på att göra sig påmind när man tappar balansen lite grann. Fult. Men det är väll så det fungerar. I några dagar nu så har jag längtat om dagarna, drömt om nätterna. Har försökt stilla hungern med kaffe, godis och mat. Hjälper föga. Uch.

Jag är fri och det är värt enormt mycket. Men jag skall inte inbilla mig att det är gratis, att jag är botad och inte kommer längta efter snus igen. Har man en gång sålt sin själ till snusdjävulen, så får man räkna med att amortera ibland efter att man drar sig ur affären. Nu ska jag ta en kopp te och sätta mig och betala av lite. Sen ska jag resa mig och gå vidare i livet tills det är dags nästa gång.

[martin_1]

Sovit dåligt. Vaknat och trott att jag tagit ett återfall, då jag drömt om snus. <Deleted> (beskrev hur jag upplevde det, men började dregla medan jag skrev.) Visste i drömmen att det var dumt, men kunde inte låta bli. Vaknade med ångest. Märklig känsla sedan när man kommer på att man inte har snusat så man har inget att ha ångest för.

Uch, känns som jag tagit ett litet steg tillbaka nu efter en bra period. Har haft funderingar på att köpa nikotinfritt snus. Men det är väll bara korkat. Steget till att köpa riktigt snus blir mindre, det kostar nästan samma, det finns på på samma ställe, vanan kommer kanske tillbaka. Nä, bara dumt.

Suttit och bläddrat igenom gamla trådar från gamla slutare. Ett genomgående tema är att det är mödan värt. Bra att läsa om. Många använder också träning för att må bättre. Något som jag inte ägnat mig åt på ett tag. Måste nog pressa mig iväg till gymmet och springa lite idag.

Nu har återfallsrisken ökat från grön till gul. Åtgärder: Fri tillgång till godis, dagligt tränings tvång och alkoholförbud. Hehe, låter bra!

Kämpa på!

[maffe]

Ah du skriver välformulerat, och visst känner man igen sig..Snusdjävulen ger sig inte så lätt, köpte själv en dosa nikotinfritt, dock övergått till papper och vanliga tuggumin igen. Visst är det skönt att läsa om veteranerna som skriver att det är värt mödan med att sluta snusa, men jag blir samtidigt lite konfunderad att det tar sådan tid att bli fri(eller friare iaf..)Snusfri Jul är nästa mål..kämpa på!! Föresten kaffe kan jag inte dricka längre, det är som att hälla bensin på snussuget..

[martin_1]

Snart en vecka till avklarad. Fortfarande i lite av en svacka, men på väg upp igen.

Ja du maffe, det är en lurig jävel allt. Högst oklart när man blir fri. Det är nog individuellt.. Jobbigt med kaffet, jag hade problem med det också i början, men nu dricker jag kaffe utan att känna något extra snussug.

Har fortfarande inte tagit mig till gymmet som jag lovat mig själv. Detta nästan uteslutande p.g.a. lättja, något som får anses vara ett karaktärsdrag vid det här laget och inte något tillfälligt. Jag vet att det skulle göra mig väl, men det är lögn i helvete att ta sig dit. Jag har dock hållit mitt löfte med fri tillgång till godis utan större problem vilket i kombination resulterat i viss viktuppgång. Ja, man är en bit ifrån felfri, men något snus har det inte blivit i alla fall, så man får väll lov att vara nöjd ändå!

Förövrigt så har jag, av pengar jag sparat på att inte snusa, köpt ett armband i silver för en dryg tusenlapp. Jag har sedan jag slutade lagt undan pengar motsvarande en dosa snus om dagen. Detta för att kunna belöna och motivera mig själv när behov uppstår. Jag är ingen för att ha smycken på mig egentligen, men jag tänkte ha armbandet på mig, som en slags medalj för vad jag uppnått hittills och som en påminnelse om vart jag skall sträva efter i framtiden. Om jag får för mig att snusa i framtiden så skall det vara på bekostnad av armbandet som jag då skall kasta i papperskorgen. Det kan bli svårt att ta en snus då för den som är snål in i märgen.

Jaha vänner, jag har slösat lite av min tid på att tänka på snus den här veckan, men det har aldrig varit nära något återfall. Så på det stora hela så har det varit en bra vecka. Frisk, fri och fräsch.

Nu tar jag tar en klunk pepparmintte i höstrusket och önskar alla snusslutare en bra söndag! Kämpa på!

[maffe]

Howdy Martin, också svackat. Halvnära med återfall idag, men klarade dagen iaf. Jag har också köpt ett armband till mig själv som en påminnelse/medalj!! Hade varit jävligt gott med en general idag…men kämpar på. Känner mig verkligen som en avgiftad knarkare som tror att nästa fix hade varit skön och t.o.m bra för mig… Men 100 dagar ska jag klara till att börja med. Dina 83 dagar är imponerande

[Författare]

Inlägg