Välkommen! › Forum › Dagbok › Det Ska Gå!
- Detta ämne har 295 svar, 28 deltagare, och uppdaterades senast för 6 år, 8 månader sedan av cumulusnimbus.
-
FörfattareInlägg
-
30 juni, 2015 kl. 11:30 #85699LinaMieMedlem
Hej hallå!
Här traskar det på. Någon direkt ordning på mitt liv får jag fan inte men jag är och förblir nikotinfri!!
Kunde jag sluta med snus kan jag förändra andra saker också. Så måste det vara.
Vissa saker kan man inte förändra, de är som de är, men man kan försöka lära sig att se på dem på ett annat sätt, acceptera dem kanske och hitta nya vägar. Andra vägar.Jag är lite trött. Efter allt. Ni vet, livets jävlighet och motgångar.
Men att sluta med snuset har visat mig att jag verkligen besitter den där kraften alla snackat om i alla år. Att jag fan i mig kan! Att jag har förmågan att förändra. Inte bara förmågan att stå ut, le i det onda och göra det bästa av skit. Utan förmågan att förändra. För MIG.Jag slutade snusa under en period som var vidrig. Men att vänta på rätt tid funkade inte för mig, jag har ju försökt förr. Många ggr. Jag la av mer eller mindre på impuls den här gången. Gjorde precis ingenting av allt det jag testat förr.
Dvs jag trappade inte ner.
Jag använde inga hjälpmedel.
Satte inget datum.Jag bara spottade ut sista prillan, tittade på den tomma dosan och tänkte nu är det fan slut.
Och det var det.
Idag kan jag säga att ja, det var verkligen det. Slut.
Om jag trillar dit igen pga snusdjävulen så har jag inte misslyckats att sluta. Jag har misslyckats med att inte börja igen. För mig är det skillnad. Vem fan vill framgångsrikt sluta och sedan välja att börja igen?
Jag dömer ingen, inte mig själv heller. Det kan hända den bästa. Snusets lockelse är stark och det är lätt att glömma vilken enorm ansträngning man lagt ner på att sluta, lätt att tro att ah va fan, jag kan ta en… det är ju fest…och sen sitter man där med skägget i brevlådan. Men jag kommer använda min tanke om att jag vill inte vara den där som framgångsrikt slutade och sedan började igen som en påminnelse. Vi har alla våra knep.Booka skrev så klokt om träningen, att det är mycket prat om den och hur bra den är. Det är det ju, bra att träna och röra på sig. Men så klokt att också lyfta fram att man kan klara det här utan att springa en mil om dagen 🙂
Det sitter inne i skallen på oss.
Inte i löparskorna! Eller i nåt annat.För mig har PW/löpning varit det som fått mig att känna de där kickarna. Kanske är det att byta ett beroende mot ett annat men så länge jag inte blir träningsnarkoman (vilket är omöjligt med mina skador) så har jag hellre det beroendet då min kropp och min själv mår bra av det.
Hitta Din grej.
Hitta det sunda som får Dig att må bra.
Om det så ”bara” är att sluta med giftet!
Hitta vad Du behöver för att lyckas.Bara du slutar snusa.
För det är så jävla värt!Kämpa alla! Jag tänker på er allihop!
Kramar och ryggdunkningar och strössel och fanfarer!
30 juni, 2015 kl. 12:10 #85704micMedlemJag tror du har helt rätt i att alla har sina egna högst personliga sätt att finna lycka och må bra. Det kan vara precis vad som helst som man mår bra av. Det som får en att känna sig levande…är högst individuellt. Dock har ju motion bevisad effekt när det gäller välmående. Men absolut viktigast är att man gör saker som får en att må bra. En liten text från Lundell tycker jag beskriver känslan ganska bra:
När jag kysser havet
Är jag tätt intill det verkliga
När jag kysser havet
Blir jag uppfylld av det märkliga
I att finnas till
Och allt jag vill
Är att leva, låta leva livet ut.Exakt så kan jag ibland känna när jag gör det jag mår bra av, när livet känns alldeles alldeles underbart att leva.. Gäller bara att hitta sin egen grej som man vill kyssa.. 😉
Kämpa på alla och ”kyss havet” så ofta ni kan!
/Mic
2 juli, 2015 kl. 07:58 #85720misjaMedlemSå har jag tänkt när det varit konflikter på jobb och dyl. Det jag kan förändra är mitt förhållningssätt och mina egna tankar och reaktioner på det som händer. Det hjälper faktiskt!
Jag slutade också plötsligt. Låg i soffan en sön kväll och högen av använda snusar växte på dosans lock. Spottade ut, la in ny. Tandköttet värkte och ingen snus gav det jag ville åt. Någon slags lugn eller tillfredsställelse. Nyttigt att fortfarande tänka på det ibland. Min familj är fortfarande lite i chock över att jag slutade. Jag var så inbiten.
Du skriver så klokt om att hitta sitt eget sätt att sluta. Det tror jag verkligen på även om jag har svårt att formulera hur jag gjort. Jag tror att jag arbetat hårt med mitt sätt att tänka. Mina mönster. I slutändan har det lett till någon slags personlig utveckling som jag är oändligt tacksam över.
LinaMie, jag säger dom du. Det är så jävla värt!
Ps. Hur är det med knäet?
2 juli, 2015 kl. 08:08 #85722LinaMieMedlemKnäet vill jag såga loss 🙁 . Det krånglar. Men det blir bättre. Igår kunde jag gå en vanlig promenad på 2 timmar iaf. 🙂
4 juli, 2015 kl. 18:50 #85729nufardetvaranogMedlemspringer du på hårt underlag ? jag fick ont när jag bara sprang asfalt förut , tror det är bättre att springa i skogen
4 juli, 2015 kl. 23:13 #85733LinaMieMedlemJag springer mestadels på asfalt. Idag tejpade jag knät och sprang en mil på ren ilska. Inte så smart…hehe… men jag hade en bra anledning idag.
Fö sitter jag med fingret på köp knappen för biljetter till Mötleys spelning i Globen i november…. men jag tvekar. Jag vet inte om jag vill sabba min upplevelse av pojkarna. Kritikerna har sågat dem rätt hårt och för mig representerar de en tid och en era jag vill behålla min syn på…
Nåja. Idag var det nära att jag köpte snus. Inget jobbigt eller så. Bara sugen. Typ en dosa. Bara.
Jag köpte inte. Jag sprang istället.
5 juli, 2015 kl. 10:05 #85734nufardetvaranogMedlemmm tror man alltid får vara lite på sin vakt , ha en bra snus fri sommar :)å hoppas det blir bra med knäet
6 juli, 2015 kl. 08:58 #85738LinaMieMedlemIdag är det min första födelsedag som nikotinfri på… drygt 20 år. Jag började röka när jag var 18 men sen höll jag på med det till och från. Såg mig aldrig som beroende. Rökte ju när det var fest. Eller när jag mådde dåligt. Eller ibland på jobbet. Eller… men, jag kunde hålla upp flera dagar utan större problem. Förutom i perioder… ja ni hör ju. Sen fick jag reda på att det låg ett frö i min mage… då slutade jag direkt. På rot. Utan problem. Födde min förstfödda och 2 år senare min son. Efter amning så började jag igen. 2002. 2003 mådde jag så skit över röklukten så jag gjorde det. Började snusa.
Idag är det 100+ dagar. På väg mot ett liv utan nikotin. Känns helt sjukt!
6 juli, 2015 kl. 13:04 #85741nufardetvaranogMedlemsjukt starkt !, känner du dig starkare nu utan snus ? jag känner att jag blivit en starkare människa ,fast det har svängt från och till. stort grattis på din födelsedag ! ; ) ha det bäst
6 juli, 2015 kl. 17:36 #85744misjaMedlemStort grattis på födelsedagen och som vi sagt på olika sätt så många gånger: den finaste presenten har du gett dig själv,
Kram från misja som har svårt att fatta hur lätt det går nu. Jag önskar alla härinne den känslan.
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.