Det Ska Gå!

[misja]

Härligt kompis! (Bra att du skriver, jag tittar in ofta för att se hur det går för dig)

Jag har städat hönshus idag i ett ösregn lika envist som vi. Regn i nacken, regn i stövlarna…till slut kan man inte bli blötare och det är skönt. Jag hoppade inte i en pöl men jag sjöng.

Shit vad bra vi är. DU är så himla duktig nu. Och det är fint att läsa att forumet hjälper dig att inte ge upp. Så har det varit för mig också när jag vacklat.

Släng den där dosan nu. You can do it och du är så himla värd det.

[LinaMie]

Tack misja!! Ja det här forumet är skillnaden mot de gånger jag provat förr.

Fortfarande snusfri. Dosan är kvar dock, oöppnad.
Är lite butter och idiotisk så den ligger kvar här…

Lite mindre euforisk idag (och under natten). Tänkt för mycket. Känt för mycket.

Började läsa en bok inatt eller ja det var mer tidigt i morse ;), en biografi om en man som vet vad missbruk innebär… Mitt lilla nikotinmissbruk är en fis i rymden i jämförelse. Nu är jag inte mycket för jämförelser på det viset. Men iallafalldårå, Sjukt hur man kan känna igen sig… Bitvis när jag läser känns det som att jag haft tur, ren jävla tur, som inte halkat ner i djupare träsk än det jag gjort.

”Att dö vore enkelt … det var att leva jag inte visste om jag klarade av.”
Ett inledande citat. Ja visst, det kan låta dramatiskt att jag skriver det här i sluta-forumet. För det är inte så att -slutandet- lett till känslor om att jag inte vet om jag fixar att leva. Det jag vill ha sagt är att kanske människor allmänt verkligen borde börja förstå mekanismerna bakom Alla typer av beroenden… Livet är sällan en jävla Disneyfilm, tvärtom. Vissa av oss får lite mer av skit och elände, andra får mindre, men alla får sitt. När man är i det är jämförelser helt out of the place. För det man känner då och där är lika verkligt som något vi ur ett annat perspektiv upplevt som mycket värre.

Att försöka sluta snusa förtjänar mer cred än det får. Och att ge fan i att BÖRJA snusa igen, när man klarat att sluta, förtjänar mer cred än det får. För det är fan i mig inte lätt. Oavsett hur våra liv ser ut. Alldeles oavsett om någon annan har det tuffare eller lättare. Alldeles oavsett är det som jag skrivit tidigt här på forumet;

Ingen som inte varit i det vet hur det är. Vi vet.

Jag har slutat.
Jag klarade att sluta.
Jag ska bara låta bli att börja igen…

En ny resa.
Jag hänger kvar här ett tag till.
Tacksam för hjälpen jag får här.

LinaMie

[LinaMie]

Varning för svordomar i större omfattning än vanligen.

Fan. Fan fan fan.
Nej Än så länge har jag inte tagit snus. Men det är fan inte långt ifrån nu.

Har klarat dagen. En tuff men viktig dag har det varit. Kommer hem sent och slänger ihop mat till två tonåringar som ska iväg. Sen kommer det. Igen.

Mental härdsmälta.
Vill en massa jag inte får.
Vill en massa jag inte kan.
Behöver svar.
Svar jag aldrig kommer få.

GAH! Ibland ogillar jag verkligen min hjärna och önskar jag kunde dra ur kontakten. Och tiden. Jag ogillar tiden också.

VARFÖR tycker nån förmodat kidnappad del av min hjärna att det är så in i helvete lämpligt att locka med snus? Vad blir bättre av snus? Inget!! Absolut inget. Men när hjärnan då slänger in det där… Fuck it. Why not? Nämn en jävla orsak… Och jag ligger som fucking Nemo på land och bara ”bap bap bap flap flap flap*

Ska inte det vara lätt nu? Trots livets jävlighet eller ej liksom? 🙁 🙁 🙁

Vaknar med en diffus rastlös oro i hela mig. Den sitter i hela dagarna och nätterna. Jag försökte springa ifrån den med ett snyggt resultat i form av ett knä som ser en smula… suspekt ut? (måste nog uppsöka läkare nu, innan jag trasar sönder skiten helt)… Det gör ”lite” ont. Faktiskt. Klantigt i kubik, verkligen.

Då säger rösten.. snus L…. snus kanske…?
Nej säger starka förnuftiga jag.
Men du… why not? Fuck it! Nämn en orsak…. säger rösten.
*tystnad..bap bap flap flap*

Svårigheter är en del av livet. No fucking shit sherlock. Men jag vill.inte.börja snusa igen pga svårigheter.

Om jag inte kan förändra något annat alls i mitt liv så vill jag ändå kunna ha slutat och Inte.Börjat.Igen!
Problemet är att argumenten börjar ta slut. Så känns det.

Jag vill inte svika er.
Mina ungar skulle inte döma mig.. men visst, skulle vara fint att kunna vara ett sant föredöme åtminstone i att visa att det går att sluta med ett beroende.

För att bättra på skiten gick jag med i nån jävla singelgrupp, tänkte att det kunde pigga upp lite för jag har ju trots allt en del självdistans och jävligt mycket humor.. men snälla… alltså… skjut mig någon! Vem som helst. Sikta och skjut bara. Man undrar om en klar majoritet av medlemmarna delar samma usla genpool.. och då är det inte utseende jag snackar om.

Ja ja, jag vet. Jag är dryg. Låt mig vara det. Iaf just nu. 🙁

Jag vill säga att jag inte kommer ta den där snusen.
Men ärligt hörrni… jag vet fan inte.

Men jag kämpar!
Jag tänker att snart är krisen över.
Inte det som gnager hål i min själ men snuskrisen. Kanske redan i morgon!
Jag ska inte ta en snus idag. För kanske att det har släppt i morgon!
Fatta vad bortkastat om jag tar i dag i såna fall!
Eller hur??

ps. Förlåt för mitt jävla gnäll. Jag lovar att det går över!

• Det här svaret redigerades för 9 år, 5 månader sedan av LinaMie.

[nufardetvaranog]

jag hoppas du rider ut den här stormen , livet kan vända rätt snabbt till nåt bra man vet aldrig , lite som forrest gump ( life is a box of choklad ) håll ut , snusen drar dig bara ner i träsket där du snusar jämt å sällan är nöjd jag tror på dig / nufardetvaranog

[misja]

Gnäll och svär så mycket du vill. Vi här här för att ta emot varandras vacklande känslor, ilska, förtvivlan. Allt. Jag önskar så att jag kunde hjälpa dig mer. Det känns futtigt på något sätt att peppa när du har det svårt. Det är bara det att jag tror att du kommer att bli förtvivlat besviken på dig själv om du börjar snusa igen. Sten på börda på något sätt.

Själv har jag haft sug i dag för första gången på länge. Jag tror att det är för att mina tre barn har varit borta en vecka och inte kommer hem förrän på tisdag. Jag längtar förtvivlat och vill naturligtvis ta till den välbekanta trösten. Det krävs väldigt små problem för att riskera att falla, tänker jag och jämför med dig (fast man inte ska). Du är en hjälte!!!

[deovin]

Jag känner med dig!
Det är ju just när man har sina ”downs” som nikotinsuget gör sig påmint. En sak vet vi ju; är man människa så har man både ”ups and downs”. Stå på Dig! Håll och håll ut är något som jag tillämpar i alla förändringsarbeten.
Du klarar det om Du vill!

[LinaMie]

Jag klaradet det!
I morse vid fem slängde jag dosan.

Tack nufardetvaranog, misja och deovin!!

Min kris är inte över men jag har klivit över en tröskel och för nu känns risken för återfall rätt liten!

Idag ska jag se om de kan ge mitt knä lite hjälp!

[deovin]

Bra jobbat! Kriser gör en starkare!!!

[LinaMie]

Tillbaka i den sjukt sköna nedförsbacken. Att snusa är inte ett alternativ. Det som händer i mitt liv just nu är inte roligt men det kommer, precis som slutandet med snuset, att leda till något riktigt bra!

Till er som läser, jag hoppas ni ser att man inte går säker även om dagarna är många. Men också att det går. Tom under djupa kriser i livet så går det.

Mitt knä är under vila. Jag kan inte ens vara surig över det. Mitt knä kommer bli bra en dag. Men det viktiga… jag köpte ta mig fan en dosa snus efter 115dagar som snusfri. Jag hade den hemma. Öppet och tillgängligt. Men jag öppnade den inte! Jag kastade den!

Hoppas ni alla kämpar vidare och har en riktigt fin helg!

[misja]

Heja dig, vilken bragd!!! Tänk om du hade gett upp. Då kanske det redan hade varit dags att köpa ny dosa sen in i beroendet igen. Så himla stark har du varit och jag är så otroligt glad över att du lyckades. Som du säger, även om man inte vill så måste man vara vaksam. Hur många dagar det än gått. Jag tror att man kommer att kunna sänka garden så småningom men man måste nog ändå göra rum för en liten plats i medvetandet om att man faktiskt är ”nykter nikotinist”.

Ta hand om dig och knäet och jag förstår att det du har att tampas med i livet inte är sånt man fixar på en pisskvart men jag önskar dig styrka att handskas med det och att du orkar vara snäll mot dig själv.

Stor kram

[Författare]

Inlägg