Starkt, ja våra arbetsplatser får hem friska, osnusande män som inte är riktigt som de som försvann i sommras… det blir en inställning för såväl dem som för oss…
Jag känner redan nu att inför vissa personligheter måste jag vara övertydlig och inte låta något nederlag få mig att tro att snuset är nån lösning…. blä…
Jag tänker på dig när du kom hem för 30 år senoch det blev en kexchoklad och en ettan…
Så vill jag inte ha det… efter denna betan lär det ta lång tid innan man orkar sluta igen…
Så käre vän… vi får ta varandra i händerna, vara starka i varandra och tro på en framtid därvi är starka i oss själva och där vi slipper snusläppen…
Jag vet inte om jag skulle våga släppa kaffet helt… som du… det e modigt… dessutom händer det mycket runt fikabodet… och hur interagerar jag utan kaffe… vem blir jag i gemenskapen om jag inte fikar…
Alkoholen styrs av vilka som är där… finns det nikotin är jag nykter och tvärt om är jag försiktig men jag dricker…
Men visst ser vu fram emot 100 dagar – då har vi klarat 3 månadersgränsen… vi är inte i land, men det lär vara en annan grej då… för visst börjar det bli segt med suget vi har nu… drömmarna och manierna…
Inatt drömmer jag att plockat upp använda påssnus… och snusat dem på löpande band…
Skulle va skönt att slippa sådana drömmar…
.
