Det var ju busenkelt

[nybrocorner]

Plats för alla som vill segra mot snuset

[Sheldon]

Tack för erbjudandet

[cumulusnimbus]

Kanns lite lattare idag. Som att ha foten i klam och plotsligt sa lossar det. Det foradiska ar att nar det sker sa borjar hoppet att tandas… Efter nagra resor upp och sen ner igen, ar det latt att bli cynisk… Vad ar detta? Jag mar bra? Nu ar jag javligt illa ute…

Ska i alla fall passa pa och njuta sa lange det varar!

[cumulusnimbus]

Nybrocorners klarsynta inlagg for ett tag sen beskriver sa bra hur saknaden gestaltar sig…

Varje gång jag gjorde något bra så belönade jag mig med snus, när jag såg en utmaning så stillade jag mig med en snus innan striden, när livet var trist så livade jag upp mig med en snus, när jag fick bära tunga förtroenden dövade jag mina känslor med snus, när människor var elaka så tröstade jag mig med en snus…

Snuset var min snuttefilt och försåg mitt liv med mening… självklart blir livet mycket mera grått nu, jag lyfter mig inte alls lika högt… jag får inte de höga dopaminhalterna i hjärnan längre.. allt känns tyngre, gråare och jobbigare…

Jag måste inse att jag inte är densamme som innan mitt snusstopp, att snuset skuvade upp mig, till en onormal nivå…

Idag får jag möta livet utan snuttefilt och det är en nyorientering som är jobbig… dessutom så har jag väldigt mycket mindre belöning i min hjärna…

Att vara uttråkad tillhör snusslutet… livet blir aldrig roligt igen tror min söndersnusade hjärna…

Men det skall det bli… med motion, balanserad kost och motivation…

[cumulusnimbus]

Sanningens tid är nu… 54 dagar avklarade och nu kommer det tuffaste, att efter 4 veckor utomlands hos min frus familj återvända till vardagen, hösten och arbetets krav. Med inget nikotin, koffein eller alkohol att reglera psyket med, så borde jag känna mig rätt naken inför den utmaningen, men de senaste veckornas bedrift har givit mig självförtroende och min målmedvetenhet är större än när jag startade projektet.

Kan jag hålla upp så länge efter 38 års storsnusande, så kan alla ni som lider abstinensens kval det med… Kämpa på, det är värt varenda minut ni sätter på projektet

[nybrocorner]

Jag önskar dig en jättebra första arbetsdag…

[cumulusnimbus]

Åtta veckor nikotinfri idag och rivstart på jobbet… Adrenalinet och stresshormonerna drypte i lokalerna… Jag kände mig som en besökare som betraktade min arbetsplats för första gången. Nu gäller det att hålla huvudet kallt…

[nybrocorner]

Idag har jag funderat över sanningen…

Kom ihåg NybroCorner att du går ett begär, inte ett behov…

[cumulusnimbus]

Det är lätt att förväxla begär med behov. För mig kom insikten som en blixt från klar himmel. Jag hade lagt in morgonsnusen och mindes vad som hänt kvällen innan. Min tvåårige son lekte glatt och oskyldigt med min dosa så som tvååringar gör. Han verkade fatta hur kär den runda dosan var för pappa, och alla små pojkar som avgudar sin pappa vill ju självklart vara som honom…

Min sons far var snusare, hans farfar, hans farfars far, hans farfars farfars far. Alla hade de lärt sig att belöna sig med snus, stillade sig inför utmaningar med en snus, livade upp sig med en snus då livet var trist, dövade tunga känslor med snus, tröstade sig då någon varit elaka med en snus. Tricket att tjuvkoppla hjärnan med snus är så enkelt att även en tvååring fattar det. Till slut ser man inte skillnaden mellan begär och behov. Med brist på goda förebilder överfördes sen begäret vidare till nästa generation i en obruten kedja…

Insikten fick mig att rysa invärtes av avsky över vad jag gör mot mig själv och mina barn. Vägen tillbaka var stängd. Jag bestämde mig att bli länken som fick kedjan att brista, att bryta familjetraditionen av missbruk.

Nu är jag vilsen eftersom jag måste lära mig varje dag att hantera känslor och livets händelser utan snus. Att utforska och upptäcka mina verkliga behov. Utan droger…

[nybrocorner]

Vilsen e förnamnet, men jag är stolt över att idag inte tagit en snus och.lutat mig tillbaka av lätja då en omöjlig kollega började argumentera… Jag stod upp, talade om vad hon sa, vad jag ansågoch via beslut som tagits… Hon var så ovan vid att bli emotsagd att hon var tyst flera sekunder..

Den styrkan hade jag inte innan…

Men mycket vilsen e man… Många situationer man aldrig övat på… Och all denna stress…

[Författare]

Inlägg