Det var ju busenkelt

[cumulusnimbus]

Även om det långt från alltid varit så illa som jag raljerade i förra inlägget, har det funnits tillfällen då snusets järngrepp skapat kaskader av händelser som jag inte riktigt haft kontroll över. Känslan av att inte längre vara i kontroll av bruket av en substans och dess följder är så skrämmande, att det i sig själv är skäl nog att sluta.

Pengar för snus har legat längst upp i skålen så det har alltid fått kosta… Samma summa insatt på ett pensionssparande varje månad under alla dessa snusår hade ackumulerat en hiskelig pension, så det vill jag inte ens räkna på. Det jag sparar nu tänker jag spendera på bra mat, gym, läkarkontroller, naprapater, massörer, personlig tränare osv. För ett halvår sedan fanns inte på kartan att lägga pengar på sådant, nu är tänket annorlunda… De pengar jag förskingrat på snus kommer inte tillbaka, men kostnaden har sedan länge på något plan varit intecknad. Nu vill jag istället unna mig dessa pengar för min egna hälsa, utveckling och välbefinnande. Det får bli min belöning och morot till mig själv, och förhoppningsvis bidrar det till att det här projektet blir riktigt riktigt långvarigt.

[lufttork]

Du som verkar ha bra koll på kroppen..

Förut då jag snusade, brukade jag ta powernaps samtidigt som jag snusade. Nästan alltid kunde jag vakna till efter en stund med hjärtklappning. Fick aldrig detta då jag sket i prillan.

Något du varit med om i din snuskarriär?

[cumulusnimbus]

Jag har också fått hjärtklappning då jag överdoserat nikotin. Liksom tryck över bröstet och andnöd. Kändes som om det bara var en tidsfråga innan hjärtinfarkten var ett faktum. Jag har idag fåttt en grundlig undersökning av hjärtat och allt såg bra ut. Alla dessa läskiga besvär var nikotinrelaterade och försvann helt när snuset gick bort.

[cumulusnimbus]

Sitter sömnlös tidigt på morgonen och grubblar kring min kurrande mage som skickar förvirrade signaler efter socker och snus…

Mitt viktminskningsförsök har dragit igång värsta snussuget igen. Trodde att jag efter fyra månader var klar med snuset och nu var redo för att ta tag i viktuppgången som skett både före och efter snusstoppet. Efter två veckors slit på gymmet och bantning hände ingeting. Vågen stog stilla. Jag minskade då antalet dagliga kalorier rejält och ökade träningsdosen. Sakta men säkert börjar det hända saker med vikten, men då kom snussuget tillbaka det med!

Det säger mig att blodsocker och snus är väldigt sammanvävt hos mig. Snus stimulerar levern att omvandla glukogen till glukos som frisätts i blodet så att blodsockerhalten ökar. Glukos är bränslet för musklerna som numera jobbar mycket hårdare och behöver mer bränsle. Glukogenbrist gör att jag känner mig hungrig och kroppen tvingas att använda fett ur depåerna för att tillverka glukos. Precis som det var tänkt med andra ord.

Vad jag inte hade räknat med var att reptilhjärnan minns att det går att tjuvkoppla levern med snus och på konstgjord väg öka blodsockerhalten genom att omvandla glukogen till glykos. Skillnaden mellan hungerskänslor och snussug har blivit utplånad och jag visste inte skillnaden tills nu. Nu vet jag att jag egentligen är hungrig när snussuget kommer, men det bryr sig reptilhjärnan inte sig om utan den insisterar på snus nu! Eller åtminstone lite socker…

Hunger, eller dess gestaltning sockersug, är en mer ursprunglig känsla än snussug, så hungersuget fanns där först. Hungersug är ursprungligen funktionellt eftersom man behöver föda. Kroppen informeras att det behövs byggnadsmaterial och energi. När man ger den det belönas man med dopamin och endorfiner och man mår bra. Tidigt i livet görs kopplingen socker = må bra, inget socker = mår inte bra. Senare i livet kommer kopplingen snus = socker = må bra eller inget snus = inget socker = mår inte bra

Varför är då inte alla snusare om nu snus är så fiffigt att reglera blodsocker med? Varför fastnade jag medans andra provade snus och gick direkt vidare i livet snusfria?

Sockersuget har en orsak… Vad står detta sug för egentligen? Djupt, djupt inne i själen finns förklaringen…

[cumulusnimbus]

Så om snuset inte är grundproblemet utan socker är den egentliga masterdrogen så kokas allt ner till 3 alternativ…

Nummer 1, det är något genetiskt fel som gör att man inte kan känna sig riktigt glad, utan behöver stimulantia för att känna glädje. Någon liten punktmutation i nyckelhålet så att nyckeln inte riktigt passar och lyckoeffekten uteblir eller är väldigt svag, typ.

Nummer 2, något i miljön var inte optimalt då man växte upp, så man lärde sig tidigt att ta till socker för att må bra.

Nummer 3, en kombination av de två föregående…

Tror inte jag gillar något av alternativen…

[lufttork]

Som sagt, känslan som alla de människor som aldrig nyttjat nikotin känner – den känslan är vi Fd-nikotinister inte bekant med. Vi vet inte hur det känns att vara utan nikotin och upplever varje onormal känsla till något negativt.

De flesta brukar ta till socker då de ska belöna sig själva. En god kaka och en kopp kaffe efter ett jobbigt möte på jobbet. Eller en skål med godis och några öl efter en hård arbetsvecka.

[cumulusnimbus]

Ja man är som en som förlorat minnet och precis vaknat upp. Man får lära sig allt från början. Att känna igen hungerskänslor borde vara tämligen basalt, men tydligen inte efter ett nästan ett helt liv med snusmissbruk…

[cumulusnimbus]

När väl första veckans kamp mot nikotinabstinensen är över så blir man ju rätt nedstämd och den depressionen kan bita sig fast i några månader. Jag tror att det är mycket vanligt att man då kompenserar med kaffe alkohol eller socker.

Om man nu inte gör det, så borde kroppen ge upp nedstämdheten efter ett tag och reagera på naturliga belöningar bättre. Inom etologin (djurens beteende) och psykologin talar man om habituering och sensitisering. Habituering är när sinnesorganen inte längre reagerar så bra på ett stimulus som t.ex. om man går in i ett reningsverk så luktar det riktigt illa i början, men efter ett tag känner man knappt doften. Sensitisering är ungefär det motsatta. Känsligheten för stimuli ökar.

Som belöningsnarkoman på snus, kaffe, alkohol, socker borde man bli habituerad på substanserna när nyhetens behag klingat av. När man sen slutar med snus, kaffe, alkohol, socker borde man bli sentisitiserad på substanserna. Ungefär som när en nykterist tar en lättöl och blir väldigt fnissig.

Det fiffiga är att hjärnan förmodligen inte står ut med att vara deprimerad i längden, utan gradvis blir känsligare för positiva naturliga stimuli. Depression är kroppens sätt att säga till att man går i en felaktig riktning. Stopp, tänk, agera signaler skickas. Man blir seg och passiv. Kroppen har nödvändigtvis inte rätt alla gånger utan reagerar med tröghet. När det blir tvärstopp på snus, kaffe, alkohol, socker säger kroppen att man ska fixa underskottet med just dessa substanser. Om man förnekar kroppen det, så fogar den sig gradvis och normaliseras. Missbruk av snus, kaffe, alkohol, socker representerar inga naturliga behov, så när balansen börjar återställas reagerar man starkare på naturliga positiva stimulus. Precis som det var tänkt att fungera från början.

Som fd snusare tvingas man att lära sig på nytt att tolka kroppens signaler. Ungefär som att rehabiliteras efter en minnesförlust… Under den mörka depressionen som följer ett snusstopp, känns det kanske som att den enda utvägen är att återgå till sitt missbruk, men innerst inne vet man att om man ger kroppen tid, så kommer depressionen att hävas. Det tar lite tid, men det får det kanske lov att göra. Man har ju resten av livet som snusfri på sig att lära om. Att lära sig att leva ett naturligt liv och känna all den lycka som man faktiskt förtjänar…

[Flatpicker]

Är detta något du har läst och kan lämna källhänvisning till eller är det bara dina egna teorier?

[Flatpicker]

Nu lät jag kanske lite dryg men det var inte min avsikt. Jag är bara intresserad av att läsa mer om detta ämne och tar gärna del av dina källor.

[Författare]

Inlägg