Det var ju busenkelt

[nybrocorner]

Jadu kompis jag vill inte bita på betet men risken e att jag inte fattar bättre…

Men nu gör jag ett stort arbete de två veckorna jag har framför mig… att söka vardagstillfredsställelse… att uppskatt uppmuntran, goda ord, närhet, mat osv…

Jag har inte klarat det riktigt… förr dövade snuset dessa känslor och gjorde mig oförmögen att känna det….

[cumulusnimbus]

Har dragit ner på träningen och har ökat långsamma kolhydratintaget och vitaminrik mat efter mitt tokrally in i väggen. Har lett och varit glad och snäll mot min familj… Det är lätt att tappa bort sig i alla goda föresatser då man är så fokuserad på sig själv och att lyckas med sina projekt. Snussluta är viktigt, men man får inte glömma varför man startade det överhuvudtaget

[nybrocorner]

Nej… man får inte bli för självupptagen… normaliseringen går antagligen inte snabbare för att vi lider mer… jag kör så mycket i löpspåret jag vill och anser mig må bra av… jag vilar från gymmet pga armen/axeln fortfarande… kosten är inte så genomtänkt här, försöker leva utan kolhydratet, och då jag äter kolhydrater är det långsamma sådana… flytande kolhydrater unnar jag mig numera… men bara under helgen… och begränsat…

Socker, godis, tårtor tittar jag inte ens åt, liksom kaffet… det saknar jag inte… inte ännu iaf…

[cumulusnimbus]

Kaffe har sakta men säkert krypit tillbaka in i mitt liv och den senaste veckan har konsumtionen ökat till en nivå som bara kan betecknas som missbruk… Efter att varit i stort abstinensfri de senaste 3-4 veckorna har snussuget tagit ett ihållande strypgrepp på mig och det har varit väldigt jobbigt i några dagar. Så vad är skillnaden? Jag tog ett träningsuppehåll, ökade mängden kolhydrater och drack mycket mer kaffe… Glukos och koffein och färre träningsendorfiner och min värld börjar svaja igen. Det riktigt värker i läppen där snusgropen suttit så länge. Nu får det stramas till igen med sockret och kaffet, så här törs jag inte känna hur länge som helst…

[lufttork]

Jag slutade med kaffe i samma veva som jag slutade med snuset. Jag tycker inte längre att kaffet är gott. Galet att det är gott med snus men äckligt utan!

Din abstinens kanske kommer från just kaffedrickandet och att din hjärna kopplar ihop det med snuset…?

[cumulusnimbus]

Ja så är det nog… Hjärnan är så sönderdrogad att den drar igång på nästan ingenting. Roddmaskinen och löpbandet på gymmet funkar alltid. Efter ett hårt pass är abstinensen totalt borta som tur är. Kaffet får fasas ut igen…

[nybrocorner]

Ja här finns inget kaffe i mitt liv längre… det var ett lätt offer…

[cumulusnimbus]

Efter snart 5 månader hade jag hoppas att kunna återta lite av mitt gamla liv men det går inte så bra. Så fort jag återintroducerar något kommer snussuget tillbaka. Snus, socker, kaffe och alkohol sitter ihop för mig… Tydligt att det långvariga snusmissbruket gett ett handikapp som sitter i, ett handikapp som inte syns på utsidan. När jag misströstar som värst börjar jag tro att min hjärna är permanent skadad av nikotinet och att det nu kommer att förbli så här för evigt. Jag vill inte hänga på snusforum resten av livet och jaga tillfällig lindring i gymmaskiner…

Vägen tillbaka blir lång när man väntar länge innan man vänder om… Sviterna av 38 års vanskötsel av min kropp får jag nu betala för. På ett sätt får jag skylla mig själv för att ha varit en total dummerjöns och ha stoppat in illaluktande brungult dräggel i munnen under en så lång tid. På ett annat sätt är det otur att jag har levt i en tid där det fortfarande är tillåtet att sälja beroendeframkallande droger till människor och socialt accepterat att använda dem. Ironin är att större delen av min missbrukarkarriär har det varit det goda folkhemmet med sitt tobak- och alkoholmonopol som har varit knarklangaren… Hur friskt är det på en skala?

[nybrocorner]

Exakt samma kamp som jag utför, exakt samma tankar jag har… exakt samma tjurighet jag har…

[cumulusnimbus]

Speed betyder fart… När tiden blir knapp lånas tid för att hinna med. Substanser från avgrunden är panten för detta lån. Ett lån av tid från slutet av ens liv. Speed mot sin egen undergång och förintelse. Varför denna brådska? Kyrkogårdarna är redan fyllda av oumbärliga personer…

[Författare]

Inlägg