Det var ju busenkelt

[cumulusnimbus]

Utan kaffe igen så minskar farten men tiden går ändå. 150 dagar har gått väldigt fort. Alkohol är helt borta från mitt liv sen länge känns det som. Dieten håller sockersuget på plats och träningen likaså.

Kaffets återtåg gjorde att lidandet återkom och gjorde det onödigt större. Men även om snussuget väcks av kaffe, så tar jag lidandet med samma beslutsamhet och samma äckelkänslor över snuset som tidigare. Som tur är så tycker jag snus och cigaretter är riktigt äckligt och har svårt att hålla tungan i styr när jag tycker någon nikotinist inte visar tillbörlig hänsyn för sin omgivning… Snusdosor och cigarettpaket fungerar som nyckelretningar, jag blir rabiat äcklad bara av att se dem. Snusare och rökare tycker jag bara synd om när jag ser dem. De påminner mig om det helvete som jag bara är på en snus eller på en cigaretts avstånd ifrån…

Att vara fd snusare är som att hålla i en handgranat med utdragen sprint. Om man slappnar av en sekund så smäller det! Sorgen och vreden över 38 förspillda år, där möjligheter till personlig utveckling dämpades av nikotin, är tung att bära. I svaga stunder skyller jag på min uppväxtsituation och på Swedish match. Innerst inne vet jag att jag har mig själv att skylla och att sent ska syndaren vakna…. Lika aktivt som jag stoppat in snus under läppen i större delen av mitt liv, måste jag nu aktivt förebygga risker och sätta upp ett försvar emot svackor. Det finns helt enkelt inte plats för sockerorgier, fyllor och koffeinkickar längre, om jag vill lyckas med att sluta med nikotin.

Svackor kommer och svackor går och det enda man kan vara säker på är att det kommer fler i framtiden och att snuset är inte lösningen på dem. Kanske jag når min brytpunkt så småningom och kan släppa garden mot socker, koffein och alkohol. Ännu är jag inte där men jag har inte bråttom… Jag tog ju god tid på mig med att sluta med nikotinet, så varför ha bråttom med att förvänta sig resultat på en gång? Jag har ju resten av livet på mig att vara snusfri…

[lufttork]

Jag var på ett möte igår och den som jag skulle träffa bjöd på kaffe, tänkte – ja varför inte. Och då jag inte druckit kaffe på två månader så smakade det grymt bra. Dock triggade det inte igång något sug efter snuset som tur var.

[cumulusnimbus]

Ja vi är alla olika, bra för dig att du inte går igång på kaffe som jag gör. Socialt blir det i vissa kretsar knepigt när man artigt säger nej tack, till kaffe, kaka och bira. Lite som om man plötsligt blivit för fin för dem som av artighet och välvilja frågar… När det egentligen handlar om att hålla ihop sig själv, så man inte skapar en negativ spiral som i ett svagt ögonblick kan ödelägga veckor och månaders slit.

Med tiden kommer jag förmodligen att hantera det, men för nu får träningen fylla tomrummet efter kemikalierna. Att man blir smalare, starkare, friskare och snyggare av att träna och hålla sig borta från droger är ju trots allt inte fel…

[cumulusnimbus]

5 månader idag och kan bara konstatera att tiden går fort då man har roligt Inte mycket att fira, men 6 månader är det, så det får väl bli en extra julig jul i år…

[nybrocorner]

Härligt grabben… att du håller i… förstår det där med 5 månader, sa exakt likadant… jag är så glad att få ha dig som kompis, bollplank och fördöme… så håll i grabben för min skull …

Få klarar den kamp vi utför… det har varit och är ett helvete, ändå är missbruket ett större helvete än kampen mot missbruket…

[cumulusnimbus]

Ja, det underlättar definitivt att ha ett bollplank för sina snusförvirrade tankar Det förvånar mig att inte fler utnyttjar möjligheten att skriva av sig på forumet, kan tyvärr vara rätt dött här tidvis…

De bra dagarna fattar man vilket lyft snusstoppet är. De sämre dagarna funderar man vad man håller på med. Det går i vågor där man vallas mellan lycksalighet och den djupaste förtvivlan. Det riktigt positiva och hoppingivande är att de mörka perioderna verkar bli grundare och kortare ju längre tid man håller på. Nu väntar jag på min brytpunkt där jag slutar tänka på snus och gradvis börjar pensionera mig som slutasnusare och bli fd snusare på heltid…

[nybrocorner]

Den dagen skulle jag kunna betala rätt bra för… tyvärr kommer jag nog aldrig dit, och när jag accepterat det blir det lättare att leva med en grundabstinens hela tiden… den är ingen tsunami… mer som ett ständigt drag… och i hjärnan tolkas allt som händer så att det finns ett samband med SNUS… vilket väldigt lite i vårt liv just nu har… ändå e hjärnan helt fucked up på snus… …

Ja jag skulle inte ha klarat denna resan utan min blogg, mina trådar här på forumen och er som stöttat och gett glada tillrop…

Och de gånger man blev utskälld… minns dina hårda ord efter mina återfall och hur jag skämdes… mest för mig själv men också inför dig… det var skitbra…

[cumulusnimbus]

Jag var förmodligen bara grymt abstinent och avundsjuk

[nybrocorner]

jadu, säg när man inte varit avundsjuk… fast jag börjar sluta upp med att vara avundsjuk på snusare… ärligt… jag har gått igenom ett helvete som snusslutare, ändå tror jag att helvetet att vara kvar i missbruk hade varit värre… bara att jag inte förstått det … så jag har vunnit… jag har ett mindre helvete än vad jag kunnat ha…

det får vi gratulera oss till

vi som lever i det smärre helvetet… …

[cumulusnimbus]

Ovanan att vakna alldeles för tidigt har återkommit och biter sig fast… Som vanligt kopplas alla jobbiga känslor och händelser ihop med snus… Sömnproblem? Snus… Magen mullrar? Snus…Problem på jobbet? Snus… Frun besvärlig? Snus…Barnen gnälliga? Snus.. Existentiell ångest? Snus…

Helt otroligt vilken bra medicin snus är! Det är ju tamigsjutton mirakelmedicinen för nästan allt som är jobbigt! Fungerar ungefär som att ge en gammal och sliten häst arsenik inför försäljning. Den verkar vital och fräsch vid försäljningsögonblicket, men verkligheten kommer ifatt dagen efter. Med ränta…

Tänk att det ska vara så svårt att övertala reptilhjärnan att även snusfria personer går igenom svårigheter ibland, och att besvärligheter är fullt normala och regelbundna inslag i friska personers liv…

[Författare]

Inlägg