Det var ju busenkelt

[Motivation]

Åh, shit. Jag tyckte om att läsa dina inlägg. Du verkar vara en klok människa som kan uttrycka dig på ett sätt som jag uppskattade. Med viss ironi och glimten i ögat. Men jag förstår helt och fullt. Man blir liksom lite beroende av detta forum också. Så det är väl ett steg på vägen att ta…. vi får klara oss ändå.

[Anonym]

Dig! Kommer jag att minnas och fortsätta läsa om, allt som du har skrivit på detta forum. Du har och är oerhört betydelsefull med alla dina kloka, och rättframma ord. Jag förstår dig att du vill gå vidare nu, och slippa skriva om snus alltför mycket. Jag önskar dig en fortsatt god resa i ditt nya liv. Vi/Jag kommer att sakna dig, men, dina ord finns kvar och de dör aldrig! Välkommen tillbaka lite då och då som ”gästprofessor”. Tack för allt!

[kicka]

Tack för dina kloka ord o råd. Hoppas det går bra för dig nu o att du får en fin vår! 🙂

[cumulusnimbus]

Det var inte precis busenkelt att inte logga in här… 4 dagar, sen gick  sluta sluta snusa projektet åt skogen… Denna site är beroendeframkallande! Det är bara att bita ihop igen…

[Anonym]

Välkommen tillbaka. Du vet hur du ska göra, kasta dosan och börja om. Känn dig inte misslyckad detta kan hända den mest hängivne. Gör som du gjorde första gången, spola ner all snus i toaletten. Det är ingen lätt uppgift att skiljas från en följeslagare efter 38 år. Har själv klarat snart 40 dagar, det finns en väg ut om man kollar tillbaka. Snuset är den lurigaste, falskaste och starkaste drog som finns. Kom igen och kör det här racet som jag tror blir kortare för dig denna gång!

[cumulusnimbus]

Tack Lapelpp för omtanken, men riktigt så illa var det inte. Jag har inte börjat snusa. Jag tyckte däremot det var dags att hålla mig borta från snussidor på nätet och gå vidare. Jag har varit rastlös denna vecka och min diet har gått åt skogen. Det har blivit snabba kolhydrater och godis. Träningen har avstannat. Som du säger 38 års missbruk är en lång tid…

Jag inser nu hur skör den tråd som varit min livlina är. När jag slutade för 239 dagar sedan så skrev jag direkt mitt första inlägg här. Träningen, dieten, siten har varit kittet som hållit mig borta från snuset. Utan siten försvann kontrollen över maten och träningen. Blev helt enkelt väldigt vilsen utan det stöd jag känner från alla fantastiska människor som för sin egen kamp, sida vid sida. Kan riktigt känna hur snustrollet vädrat morgonluft… Men så skoj ska vi inte ha det!

[Anonym]

Bra att det inte gick så långt. Använd forumet det är lättare då, det blir ett beroende att vara här men det ger mycket att se vad vi andra skriver. Det är en väldigt skör tråd oavsett om du slutade igår eller för 239 dagar sedan, jag inser att jag behöver detta forum och bryr mig inte om ifall det är ett beroende i sig. Jag vill göra mig påmind om vad och hur jag äter, hur träningen går (som är prestigelös). Just det, det är lätt att bli övermodig när du har varit snusfri så länge, men jag inser hur viktiga alla andra kringsaker som kost, sömn och aktivitet är. Så, sug i dig allt som går att läsa och gå inte ur forumet. Hur du sedan gör om du loggar in med jämna mellanrum eller mer sällan, så är det alltid nyttigt att komma ihåg varför du slutade och hur din motivation, träning och kosthållning har varit. Vi behöver det här forumet för att hålla snustrollet borta. Så enkelt är det. Minns när du skrev : Jag har varit snusfri i 5 minuter – det är busenkelt. Riktigt så kan jag inte hålla med om att det är. Man får vara lite mer ödmjuk känner åtminstone jag.

[cumulusnimbus]

🙂 Nej busenkelt kan man nog påstå att det inte är. Självironiskt och i princip så kanske det är det, men i riktiga livet får man jobba hårt.

Fast i slutändan gäller busenkla principer. Spotta ut, skölj munnen, lägg inte in något med nikotin så länge man lever. Klart! 😉

 

 

[Motivation]

När jag läser din dagbok och även nybrocorners, ni som varit snusfria så himla länge och ändå hänger kvar här (nybrocorner iofs bara på bloggen för tillfället) så undrar jag om inte det är ngt annat som är fel….något som tagit sig uttryck i snus och nikotinberoende. Alltså, jag är ju absolut ingen expert i något av de ämnen som det skulle kunna falla under; psykologi, beteendevetenskap etc. Hoppas du inte tar illa upp, men verkar det inte lite konstigt att du är kvar här??? Jag kanske också blir kvar här för tid och evighet, vad vet jag, men det känns som om det normala vore att man borde tappa intresset varefter tiden går och beroendet minskar.

Hjälp, nu när jag läser detta så inser jag att jag är jävulskt kaxig. Jag har ju bara 40 dagar i bagaget…….gulp. Äh, jag skickar…..

[cumulusnimbus]

Självfallet är det något annat som är fel. Fast inte bara på mig, utan snarare på alla som till slut hamnat här. När man följt spåret från brukare till missbrukare till beroende och slutligen börjar göra upp med sitt beroende, infinner sig frågan: hur i allsindar hamnade jag i denna situationen? Varför slutade jag inte tidigare?
Beroendeförsök med råttor har gett en del intressanta resultat. Man erbjöd råttor en extra vattenflaska i buren, fast med alkohol i. 1/4 av råttorna provade en gång, blev rejält bakis och testade aldrig igen. 1/4 av råttorna var där titt som tätt och smådoserade mest hela tiden. 1/4 av råttorna tog sig en rejäl blecka då och då, för att sen hålla sig helnyktra en längre tid innan de tog sig ett rus igen. 1/4 av råttorna blev helt maniska missbrukare och föll snabbt in i ett beroende. 
Översatt till mäniskor kan man skönja fyra typer: helnykteristen, bag-in-box pimplaren, “det är ju så gott med ett glas vin till maten”, helgsuputen och alkoholisten. Om man istället tänker nikotin, så kan alla placeras in i någon av de fyra kategorierna. Vad som är gemensamt för oss alla här på siten, är att vi har låtit nikotinbruket utvecklats till ett missbruk.
Varför just vi? blir då en intressant följdfråga… Gener eller miljö? Eller både och? Det finns helt klart en hel del genetiska och fysiologiska teorier kring missbruk. ADHD och droger är till exempel vanligt och ingen höjdare. Typ A personligheter har en liten punktmutation i en recceptor, så signalsubstanser inte frisätts som det ska. Nyckeln kommer in i nyckelhålet och vrider om men själva låsmekanism tar inte riktigt fullt ut så, belöningar uteblir, eller blir väldigt försvagad.
Psykologiskt ligger det nära till hands att se det som en tonårsrevolt eller en signal att “se mig-titta nu börjar jag till och med att snusa- Ser ni mig nu då? typ… Vad som faktiskt  generellt verkar vara den bästa psykologiska förklaringsmodellen är något som kallas social facilicering. Med det menas ungefär att man härmar andra. Om ens föräldrar eller någon vuxen man ser upp till använder droger för att hantera situationer i sitt liv, så ökar risken att man senare själv tar till samma metoder. Nikotin i arv med andra ord…
Nu är det inte så enkelt att säga vad som är vad, för det kan ju faktiskt vara så att den man psykologiskt härmar har en genetisk defekt. *Om denna personen är ens förälder så kanske man också ärvt denna effekt. Så då blir svaret både och…
Så vad göra åt det? Först konstatera att man tillhör minoriteten som gick all-in på nikotin. De flesta andra valde ju trots allt att förhålla sig annorlunda till nervgiftet. Sen om det beror på gener, miljö eller en kombination kanske inte är så himla intressant egentligen. Faktum kvarstår och skadan är redan skedd.
Kroniskt missbruk skapar i sin tur en räcka av nya problem på både fysiska och psykologiska plan. Konstiga matvanor, blodsockerfluktuationer, nikotin, alkohol, koffein, träningsnarkomani, sexmissbruk, sömnstörningar, tvångstankar, ångest, tablettmissbruk, narkotika, spelmissbruk och alla möjliga varianter kan vävas samman i ett blandmissbruk som i sig skapar ångest och kanske neuroser. I grunden finns en missbrukarmentalitet, som på alla vis försöker få kontroll på kaoset som substanserna i sig själva skapar.
Oavsett vilket, så kan man ta ett analytiskt angrepp på problemet. Med hjälp av en psykolog, reser man tillbaka och finner orsakerna till att man startade det destruktiva beteendet, för att sen när problematiken medvetengjorts gå vidare på ett vuxet plan. Låter fint i teorin, men psykoterapi tar flera år och kostar väldigt mycket pengar.
Alternativt tar man ett kognitivt grepp. Man inser att något är fel, men ältar inte för mycmket om vad. Istället fokuserar man på det felaktiga beteendet och förändrar det. Kognitiv psykologi går snabbt och kostar inte mycket, och har visat sig väldigt effektivt. 
Hypnos och akupunktur har även hjälp andra att släppa sitt nikotinberoende
8 månader av 38 år = 1.7 % Det är trots allt en väldigt kort tid och det är nog tyvärr så att det är svårare och tar längre tid om: graden av missbruk varit grov, tiden som det pågått lång, och åldern när man slutar är hög. 
En dag i taget och bättre och bättre dag för dag. När jag började den här resan trodde jag att den skulle vara över efter ett par månader. Jag kan bara konstatera att det är enklare idag, men att min framgång fortfarande vilar på en skör tråd. 
Så Motivation och ni andra, jag önskar er en snabb och smidig resa och en kvick exit från snussiterna. Veteran verkar kanske vid en första anblick coolt, men överliggare? Njaäe… Ingen höjdare..

[Författare]

Inlägg