Det var ju busenkelt

[nybrocorner]

Härligt när man upptäcker detta… det måste nästan gå ett helt år för att man skall förstår skillnaden… och det är viktigt att inte glömma för trots att vi känner att vi presterar bättre nu, så vill hjärnan säga en helt annan sak…
Vi är på väg mot ett nytt, bättre och friare liv… där vi är herrar i vår egen kropp… och gör våra egna val…
Nu när både du och jag har tuffa dagar då är det lätt att romantisera vårt drogmissbruk… istället är vi på väg att upptäcka hur friska vi blivit…

[cumulusnimbus]

Har haft några extremt intensiva dagar där jag haft tidspress att leverera mycket komplexa strategier och databaser inför ett auktoriseringsbesök. Grillad i två dagar och nu har inspektörerna åkt hem igen. Är som en urvriden trasa men det hela har klarats av utan snus, alkohol och mängder av kaffe. Något jag trodde var helt omöjligt för ett väldigt kort tag sen. Snus och kaffe för anspänning och därefter alkohol för belönande avspänning har varit ett mönster i mitt liv. Jag gjorde redan så för att fixa mina tentor på universitetet för 30 år sedan och sen fortsatte jag med samma strategi av bara farten.

Nu är jag trött och kommer att sova gott. Det gick bra, även utan snus… Lära om lära rätt…

[Perseus]

Kaffe och snus har jag aldrig uppfattat som belöning i systemet utan mer som ett normaltillstånd eller ett sätt att kunna nå upp till någorlunda jämvikt.
Alkohol som avkoppling och belöning kan nog de flesta skriva under på, även icke nikotinare.

[cumulusnimbus]

Ja precis,
Efter att man missbrukat kaffe och snus ett tag så handlar det inte om att belöna sig, utan mer om ett sätt att må lite mindre dåligt. Att komma upp från en mycket låg nivå till normaltillstånd. På slutet var jag så habituerad på snus att jag inte ens nådde upp till normaltillståndet hur mycket jag än snusade. Jag hade snus inne och kunde leta efter dosan för att jag var sugen på snus… Snusarna byttes ut på löpande band för att maxa nikotin.

Tiden utan snus har gjort att jag blivit sensitiviserad igen och är på normalnivån utan droger. Jag får fortfarande sockerdippar dock. På konferenser på eftermiddagen med bossar som håller långa ostrukturerade monologer, så behöver jag två tändstickor på ögonlocken för att inte somna…

Jag kan bara konstatera att kakmumsande, kaffepimplande och storsnusande under dessa sittningar är en mycket vanlig strategi att hålla sig vaken för väldigt många. Jag tror att det kommer att bli bättre med tiden med detta och att det mer handlar om vad man åt till frukost, mellanmål, lunch, mellanmål igen som avgör hur man mår på eftermiddagen. Morgonkaffet jag tar när jag kommit till jobbet gör gott, men förmodligen får man betala för den på eftermiddagen. Kompletteringsjävulen i mig säger att jag ska skippa kaffe helt och bli helt drogfri, men jag är inte riktigt redo för det ännu. Min nya präktighet med motion, kost, snusfrihet, alkoholfrihet och kaffe restriktivitet räcker för ett tag…

[nybrocorner]

grattis, visst e det gutt när man känner resultat. jag är glad över det du skriver… för jag känner liknande saker… och det bådar gott… nu vet du att du klarar att maxa ditt focus och luta dig mot att du själv har kraften… man behöver inte genom kemi höja sig… vi e redan där… problemet är bara vår inställning… allt jag gör första gången… men snart har vi gått varvet runt…

[cumulusnimbus]

Drack en stor Capuccino med skummjölk på Costa Coffe till frukost… På fastande mage… Skummjölken är ok resten är bara skumt. Kaffe fungerar fint att komma igång på morgonen med, men hur påverkar det egentligen min dag? Vad kostar den mig i eftermiddag? Kaffe i lågdosering när den är som sämst… Min hjärna vet att det bara blir en kopp till idag, vid lunchen. För att maxa kicken blev det högoktanigt på fastande mage… Hur programmerad för missbruk hjärnan är… I brist på bröd äter man limpa…

[cumulusnimbus]

Och vad hände sen på eftermiddagen… Fick värsta snussuget. Bara väntade på att min fru skulle komma hem så jag kunde mucka gräl… De verkliga hjältarna i slutasnusadramat är alla partners och barn som väljer, eller inte har något val, att stanna kvar och stå ut med griniga typer med rubbade nivåer av signalsubstanser i hjärnan.

Mitt i solskenshistorien där det goda byggs upp och längtan efter balans fungerar som drivkraft , så utvecklas från ett vackert väders stackmoln ett åskmoln som hotar att i en snabb destruktiv urladdning förgöra vad som byggts upp efter nästan ett års kamp. En kamp som i allra högst grad inte bara varit min egen…

En egoistisk kicklängtan är mycket motsträvig att lämna scenen. Det är inte min fru som valt att jag ska sluta snusa… Hur barnsligt är mitt beteende på en skala? Nu skäms jag rejält …

[Flatpicker]

Inte långt kvar till årsdagen! 🙂 Lite knappt en och en halv månad va?

Ja, dom har det inte lätt, våra partners. Jag har definitivt varit en instabil och jobbig människa under lång tid nu.

[nybrocorner]

en gång funderade jag på att låta min fru skriva i min blogg utifrån sitt perspektiv… men jag har hela tiden väjt för det… antagligen därför att jag inte vill veta hur hon innerst inne känner det…

[cumulusnimbus]

Partnernas bloggar skulle nog inte vara så snygga ur vårt perspektiv 🙂 Ett år börjar kännas nära nu så sant. Jag inbillar mig att då har man redan gjort allting en gång som snusfri och att det då ska bli enklare… Något blåögt kanske men hoppet är det sista som överger människan…

[Författare]

Inlägg