Välkommen! › Forum › Dagbok › Det var ju busenkelt
Etiketter: Slutmedsnus
- Detta ämne har 671 svar, 68 deltagare, och uppdaterades senast för 4 månader, 4 veckor sedan av cumulusnimbus.
-
FörfattareInlägg
-
8 november, 2013 kl. 04:43 #81582cumulusnimbusMedlem
Tack martin 1! 500 dagar går fort… Ett litet steg framåt mot mitt stora delmål som är 18 månader. I december 1982 petade jag i mig en snus efter 18 månaders total nikotinavhållsamhet. Jag var ju botad från nikotinet och kunde prova igen…
Efter ett stort antal taffliga försök att sluta, så tog det till den 26 juni 2012 innan jag verkligen lyckades bryta mig loss igen. Trettio bortkastade år som ska rättas till den 26 december 2013…
Kämpa på alla hjältar!
8 november, 2013 kl. 06:50 #81583AnonymInaktivMycket bra skrivet. Grattis till 500 dagar!
9 november, 2013 kl. 09:18 #81604AnonymInaktivJag menar dina funderingar kring återfall, och olika behandlingsmetoder som du skrev om i föregående inlägg. D.S
11 november, 2013 kl. 13:06 #81617FelixMedlemHar tänkt mycket kring varför återfall är så vanligt och så nedbrytande för motivationen och självtilliten.
Jag var bergfast i min övertygelse att sluta snusa för 30 år sedan, och höll upp i 18 månader innan jag klappade igenom… Det tog trettio år innan detta nya utbrytningsförsök skedde. Jag menar, efter 18 månader, vilka mekanismer är i spel som styr en ner i gropen igen? Och sen får en att stanna kvar där?
Att dessa negativa mekanismer finns inom vissa är ett faktum. Annars hade man provat snus en gång, blivit yr, blivit illamående och sen konstaterat: “Been there, done that, bought the T-shirt“ och sen tyckt att snus är äckligt och gått vidare i livet som snusfri. Inte för alla… En grupp utvalda fortsätter med att banka huvudet i väggen år ut och år in. The Winners of the Darwin Award…
Eftersom det snarare handlar om timmar än månader innan nikotinet lämnar kroppen så kan det inte vara en fysisk grej. Att det tar 3 till 6 månader att återställa dopaminbalanser i kroppen till default, förklarar varför man är så låg ett tag rent psykologiskt, men efter över ett år? Vilka spöken är det som snitslar vägen ner i gropen då? Och hur parerar man det?
Klassisk psykologi använder analys, man går tillbaka i sitt förflutna och blir medveten om vilka omedvetna mekanismer som styrt ens tankar, känslor och handlingar. När man sen är medveten, frisätts bunden psykisk energi och man kan hantera situationer annorlunda utifrån sin nya insikt. Verkar kanon, läkningen är permanent men tyvärr tar processen lång tid och kostar mycket pengar.
Mer poppis idag är kognitiva metoder, där man inte fokuserar så mycket på varför processer leder en i en viss riktning, utan mer på hur man hanterar situationer som dessa omedvetna processer triggar. Behandlingen är snabb och billig men man behandlar egentligen bara symtom istället för underliggande orsaker. Ungefär som att ta en Alvedon mot huvudvärk. Smärtan lindras, men orsaken till varför man hade huvudvärk finns kvar.
Så vad gör man? Drar ur den värkande tanden med roten eller käkar Alvedon? Eller slutar helt med att äta godis?
Jag säger ja till alla tre… och försöker lära mig mer om mig själv, försöker att konsekvent förhålla mig till suget på ett strukturerat och moget sätt, och försöker att förebygga och undvika situationer som skapar sug.
Det har fungerat i 499 dagar, men ändå känns det som att flyga en JAS 39 Gripen. Tyngdpunkten är totalt felplacerad och utan komplicerade reglersystem som jämt fungerar, så är man rökt…
Det är bara att fortsätta som vanligt, en dag i taget, spotta ut, skölj munnen, stoppa sen inte in någon nikotin igen så länge man lever. Busenkelt…
Ja, det där är väldigt intressant, tycker jag.
Varför börjar så många igen efter lång tid? Att man inte pallar den första tidens abstinens är en sak, men att börja igen efter ett eller två eller till och med fem år är skumt. Men kanske finns förklaringen i att nikotin är en drog och som sådan ger den effekter på belöningssystemet som man sedan saknar? Väldigt många rök- och snusavvänjare (och Allen Carrs ”Äntligen icke-rökare”) pratar om att nikotinister enbart drivs av önskan att stilla den abstinens som nikotinet skapat. Men kanske har nikotinet gett positiva effekter utöver abstinensstillandet? I så fall är det mer logiskt att börja använda nikotin igen även efter lång tids uppehåll. En nykter nikotinist minns och saknar ruset, precis som en nykter alkoholist (eller kokainist eller heroinist etc.). Kort sagt: en nikotinist upplever välbefinnande som en icke-nikotinist inte gör.
För att inte falla tillbaka till nikotinet efter lång tids uppehåll gäller det kanske att medge att nikotinet gav en något positivt, men att de negativa sakerna övervägde de positiva. Precis som en nykter alkoholist får göra. ”Ja, nikotinet gav mig ibland ett behagligt rus, men det kostade pengar, det var jobbigt att vara beroende, det påverkade min hälsa negativt, det luktade illa…”.
12 november, 2013 kl. 02:17 #81623cumulusnimbusMedlemTror du är på rätt spår Felix…
Lite så resonerar jag när jag dricker kaffe, svullar socker eller dricker alkohol. Jag vet att priset är att ett sug efter nikotin kommer att triggas, men wtf, ibland är det värt att betala det priset om man vet att man klarar av att hantera det.
Att vara helren från allt som kan trigga igång snussug är en väldigt bra ide’ i början när man ska sluta. Det har jag varit och det har underlättat. . Suget blir mindre och risken för återfall minskas. Men på lång sikt, hur kul på en skala är det att aldrig unna sig något som snurrar till i bollen? Idag unnar jag mig måttligt med kaffe, något sött eller alkohol ibland. Med betoning på måttligt och ibland. Med snus skulle det aldrig fungera med måttligt eller ibland för mig. Jag skulle åka ända ner i diket och få seriösa problem att ta mig upp därifrån igen.
”Ja, nikotinet gav mig ibland ett behagligt rus, men det kostade pengar, det var jobbigt att vara beroende, det påverkade min hälsa negativt, det luktade illa…”. Det gäller att aldrig glömma det negativa med snus, för då börjar snart snustrollets förhärligande att verka rimligt. Då blir man lätt en martyr som försakar något, och martyrer behöver ofta väldigt lite motgångar för att få en ursäkt att tfalla tillbaka till gamla destruktiva mönster.
Idag mår jag så mycket bättre utan snus än vad jag någonsin gjorde med det. Även icke-snusare går igenom tunga perioder ibland, och de skulle inte komma på tanken att skylla all livets djävulskap på brist på snus. Det har vi heller ingen anledning att göra…
- Det här svaret redigerades för 11 år sedan av cumulusnimbus.
18 november, 2013 kl. 07:52 #81672MotivationMedlemJag håller med,
Man får lätt känslan av att allt som händer och allt man känner beror på snusslutandet. Det är ju ett bevis på att man är djupt nere i nikotinträsket. När man kommit över kanten av stupet och kan se med klara ögon på problemet så är det nog precis som ni beskriver. Man måste komma ihåg hela bilden hur man mådde när man snusade, hur man var fast i tvånget att alltid ha snus tillgängligt och hur mycket pengar som gick åt. Hur tandköttet var sönderfrätt och hur gula tänder man hade, när den där tanken kommer, saknaden av det behagliga ruset.26 november, 2013 kl. 02:33 #81717cumulusnimbusMedlem17 månader avklarade. Helt otroligt att en dag i taget kan adderas ihop till att bli rätt mycket till slut. För ett år sedan vid den här tiden var man inte så kaxig… Om ett år kommer jobbiga november igen, undrar om snustrollets idéer om att höstens ljusbrist kanske kan botas med nikotin dyker upp då? Det ska bli spännande att se… Den som väntar för se…En dag i taget…
26 november, 2013 kl. 12:45 #81720JessiMedlemGrattis! På riktigt glad för din skull och längtar efter att jag en dag själv kommer att vara så många dagar ifrån dag ett.
26 november, 2013 kl. 18:07 #81722nybrocornerMedlemjadu grabben – om ett år önskar jag att snus inte finns som en aktiv tanke i mitt liv… kanske som ett minne –
men tänk som du säger – hur det var för ett år sen… blir det bättre i denna takten så blir vi snabbt starka!15 december, 2013 kl. 09:25 #81828cumulusnimbusMedlemJag börjar närma mig mitt stora mål på 18 månader och så plötsligt slår blixten ner från en klarblå himmel. Vaknade ur en dröm dör jag klappade mig på byxfickan och min snusdosa var borta! Med ökad desperation letade jag runt och kunde inte hitta den! Sjöblöt vaknade jag med abstinens! Det var ett molande som sen höll i sig i flera dagar.
Jag blev först väldigt förvånad eftersom jag inte förväntade mig det efter en så pass lång tid, men sen började jag tänka på något jag läst om i Paulo Coellos bok Allkemisten.
Herdepojken får på sin vandring tillfälligt arbete hos en kristallhandlare. Kristallhandlaren har hela sitt liv drömt om att som alla goda muslimer vallfärda till Mecka. Vad som hindrar honom att fullfölja sin dröm är rädslan för hur han ska orka fortsätta med sitt slit som kristallhandlare, efter att hans dröm har blivit uppfylld. Drömmen om Mecka är det som får honom att gå till jobbet varje dag…
Plötsligt håller jag på att nå mitt mål och bakom målfållan öppnar sig otrampade stigar. Det okända blir lätt fruktat och avgrunden öppnar sig. Jag har varit så fokuserad på att slå mitt tidigare rekord på 18 månader, så resan har blivit målet. Mitt mål har hjälpt mig så klart, jag är grymt stolt över vad jag gjort hittills, men sen då?
Snustrollet är den trognaste av följeslagare jag har haft i livet… Vid beskedet om att jag ville skiljas så var det i början mycket gny och gnöl… När det inte hjälpte så har det satt sig och tålmodigt surat långt inne i en mörk vrå av hjärnan. Sen när jag slappnat av och känt mig fri, små tester för att kolla om jag fortfarande har garden uppe. Snustrollet börjar bli desperat och nu är det existentiell krigföring som gäller… Det är läskigt, för att det i så stor omfattning omfattar omedvetna delar av hjärnan. Det blir som att slåss mot osynliga spöken.
Den 16-årige fjuniga ynglingen blev tvärlurad en gång på sjuttiotalet och har likt kristallhandlaren avstått från sina drömmar. Det får räcka med det nu… En dag kommer jag att förstå hur det kunde gå så snett. Tills dess, inget har förändrats. Spotta ut, skölj, lägg sen inte in något med nikotin igen. Busenkelt…
- Det här svaret redigerades för 10 år, 11 månader sedan av cumulusnimbus.
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.