- Detta ämne har 671 svar, 68 deltagare, och uppdaterades senast för 5 månader, 4 veckor sedan av
.
-
Jaha… Då blev det för mig med som så många andra här och nu. Snustrollet dök upp och har varit synnerligen tjatig i ett par veckor. På ett sätt vill jag inte skrämma alla som kämpar i början av sit slutande, men samtidigt verkar det vara ett vanligt fenomen att även efter lång tid så kommer perioder då man vill släppa allt och återvända i trollets famn.
När man kämpar med den första veckans fysiska abstinens så är det konkret och nästan njutbart på ett mysko sätt. När sen den psykiska uppförsbacken sätter in, när nikotinreceptorer degenereras, så går det ändå bra om man sätter kortsiktiga mål: 40 dagar, 100 dagar, ett år osv. Men sen kommer man till en punkt när man anser sig vara ”botad” och ska gå vidare. Många verkar faktiskt vända blad och gå vidare, de säger tack och hej och försvinner från forumet. Andra som jag är här och ojar mig igen efter nästan 700 dagar.
Snussuget känns väldigt verkligt, men det är inget fysiskt, eftersom nikotinet går ur kroppen på ett par dygn. Det är ingen degenerering av nikotinreceptorer som spökat till det med signalsubstanser i hjärnan längre. Den balansen är helt återställd redan efter 100 dagar. Så vad handlar det om då? Varför är det på detta sättet?
Snart har jag hållit upp i 700 dagar utan ett endaste återfall och jag har tänkt mycket kring vad som är annorlunda denna gången. Svaret är ganska enkelt, jag kom till en punkt där jag helt enkelt inte ville snusa längre.
Jag bestämde mig för att spotta ut, skölja munnen, och sen inte stoppade in något med nikotin igen. Så får det bli så länge som jag lever. Klart.
Jag har lärt mig av egna erfarenheter och av många framgångsrika slutares kloka reflektioner några enkla saker. Missbrukarmönster uppkommer inte av sig själv. Vanligtvis så lär man sig dessa tröst- och belöningsbeteenden som mycket ung, genom att observera viktiga vuxna i sin omgivning. Barn gör ju inte som man säger, de gör som man själv gör. Senare lär man sig att stimulera belöningssystemen själv och bygger upp ett beroende med en masterdrog, som till exempel nikotin. När väl dessa betingade reflexmönster sitter, så expanderar man och applicerar samma mekanismer på andra saker som socker, alkohol, Onico, spel, sex, adrenalinkickar eller endorfinpåslag från träning. Same same but different…
När masterdrogen nikotin tas ur systemet tar, någon eller flera av de andra lasterna över. Även lång tid efter snusstoppet så har man i grunden basala saker kvar att göra upp med, Missbrukarmentaliteten finns kvar och det räcker med ett tillfälligt svulstigt leverne, en livskris eller att man är utarbetad för att man återigen hamnar i riskzonen, Eftersom man bara flyttat över missbruket till något annat, finns en längtan kvar efter masterdrogen och hjärnan letar desperat efter en tillräcklig god ursäkt för att återgå till snuset.
Jag vet nu att om jag nyttjar de här andra sakerna, så får jag betala med att jag triggar igång reptilhjärnan. En fylla eller frossande i sötsaker kostar mer än förr. Baksmällan betalas dubbelt.
Så måste man bli en total asket och gå i kloster? Nej, men man kan njuta av livets goda, men man måste lära sig måttfullhet. Man måste vara beredd på att man kan trigga ett sug, och värdera om man tycker det är värt det. Är man måttlig, så hanterar man det ganska lätt. Jag har i snart två år för det mesta, varit väldigt lagom, och det har varit mitt sätt att greja det. Fast för nikotin och alkaliska substitut finns inget lagom, där gäller nolltolerans till varje pris.
Gör man inte upp med sin missbrukarmentalitet och substitutknarkar annat, i så kommer man förr eller senare i ett läge när man är utpumpad, eller går igenom en livskris, som gör att man till slut ger upp all den möda och plåga man övervunnit under snusstoppet. Så mycket kamp, för ingenting. Låt oss alla se till att vi går vidare och inte faller i den gropen.
Kämpa på, det är värt det tusen gånger om!
Lappelpp, kul att höra att du tar nya tag och börjar från noll igen. Då har du ju en anledning att överhuvudtaget vara här. Vi balanserar alla här på en slak lina och det är lätt att falla. Det viktiga är att resa sig snabbt igen och fortsätta sin snusfria resa. Då blir återfallet en parentes i slutandet.
Vi har alla vår anledning till att vara här på ett sluta snusa forum. Min anledning är att sluta snusa och fortsätta med det så länge jag lever. Kanske inte så originellt men ganska så logiskt… Vilken anledning du har att vara här vet inte jag, men på något sätt måste jag ha berört något i dig som hettar till, varför skulle du annars komma som en blixt från en klarblå himmel och tugga fradga och spy ur dig oförskämdheter i min tråd? Skillnaden mellan dig och mig just nu är, att jag är snusfri och du är återigen en snusare, kanske du känner dig avundsjuk?
Alla behöver bekräftelse, men den bekräftelse jag behöver får jag från mina vänner och min älskade familj som finns i den riktiga världen. Hit kommer jag för att aldrig glömma bort det fängelse jag lyckats ta mig ur och den ofrihet jag levde i. Mina analyser är mina, en del fungerar bara på mig, annat kan kanske andra ta till sig i sin högst personliga kamp. Det är upp till var och en.
Vad vi kan göra är att peppa och stötta varandra, tack Nybrocorner ditt inlägg förgyllde min dag. Lappelpp, när du är redo kommer du veta det, och då kommer det att gå bra.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.