Det var ju busenkelt

[Jajo]

Nu vill jag inte elda på diskussionen, men till Lappelpp: Jag tycker det är otrevligt att klaga på människor som vill hjälpa andra och faktiskt gör det också.

För det första finns det väl många anledningar till att människor befinner sig på detta forum efter nikotinstopp? För min egen del handlar det nu om att stötta de som ger sig ut på vingliga ben utan snus för första gången – och även hämta egen kraft och energi och jävlaranamma från de skribenter som delar med sig av sina erfarenheter när det behövs.

För det andra så finns det väl rätt få saker att utgå ifrån, bortsett från sig själv och sina egna erfarenheter? Det finns vissa fysiska faktum rörande vad som händer när kroppen blir nikotinfri/målarsodan/återställning av hjärnans belöningssystem, men även dessa kan skilja enormt på individnivå. Att som ny utan nikotin få kunskap om dessa fenomen är till enorm hjälp för de flesta, kan jag tänka mig.

För det tredje och rörande det svåraste – det psykiska – så återigen: här finns det väl verkligen inget annat att utgå ifrån än sina egna erfarenheter? Det mänskliga psyket är, tror jag, minst lika komplicerat som kroppen, med alla dess tankar och tankemönster, det finns det ingen absolut sanning. Alla människor är olika.

Men det är en enorm hjälp att få bara små, små knep och kloka ord när det stormar som värst. Även om jag inte upplevt att det var extra tungt vid exempelvis 40 dagar (och jag till och med kan tänka mig att det kan skapa en noceboeffekt att hugga de 40 dagarna i sten) så har jag upplevt att det varit extra tungt vid andra tillfällen då jag haft långt över 300 dagar under bältet. Att bara veta att det hänt andra – och framför allt att andra klarat sig igenom det – har varit en enorm hjälp för mig. Och för det är jag tacksam för alla flitiga skribenter så som Nybrocorner och cumulusnimbus.

De små, små knepen och de kloka orden är kanske inget annat än en persons erfarenheter, men har en människa redan vandrat på en väg som jag stapplande ger mig ut på så lyssnar jag gärna på denna personens erfarenheter om sly och fallgropar och ruggiga djur i buskarna. Även om det sen visar sig att min egen väg är kantad av törnen och ormar eller en solig grusväg utan minsta problem så är kunskap och information aldrig ett dåligt resesällskap. Och för många som vandrat vägen (jag är själv inne på mitt andra års vandring) så känns det fullkomligt naturligt att försöka skänka andra lite resesällskap då och då.

[cumulusnimbus]

Två år idag! Det var busenkelt att sluta snusa. Att inte börja igen var desto svårare. Att vara aktiv här har för mig varit nyckeln till att jag inte tagit ett enda återfall under den här tiden. Alla ni fantastiska snusslutare som vet vad det handlar om och oförtröttligt peppar och stöttat har varit ovärderliga för mig. Tack!

[nybrocorner]

Och tack för att ni finns… ni e mina vänner och alltid välkomna…
Tänk att vi fixat det… du och jag… när jag låg i skumpis och du och andra rådde mig til att springa… så öppnade sig en helt ny värld…
Idag har jag våtdräkt, cykel och och satasar på triatlon… samtidigt som min hjärna ständigt planerar återfall…
Jag är så glad för att jag lärde känna dej… och att jag vid mitt första återfall skämdes så inför dej…
Det är du som skall ta åt dej äran för att jag inte snusar och röker nu… min stolthet och din rättframhet…
Du skall verkligen sträcka på dej… du har gjort resan utan återfall… och du är tjurig som få…
Stå på dej grabben…

Vi syns snart hoppas jag… kräftorna väntar…

[cumulusnimbus]

Jag tror du har fel Nybrocorner. Ingen kan sluta något åt någon annan. Om man själv vill det betyder allt. Sen har vi alla svaga stunder och där finns förhoppningsvis andra som stöd. Om man sen är beredd att ta råden man får är upp till var och en. Du har slutat snusa av dig själv för att du själv ville det. Du ska kredda dig själv för det och vara väldigt stolt och mallig att du varit så karaktärsfast. Och detsamma gäller för oss alla här inne. Ingen som inte gjort samma resa kan fatta vilka bragder vi dagligen utför. Speciellt ni i början av resan. Även om vi veteraner ojar oss ibland, så glömmer man väldigt snabbt hur kämpigt de först månaderna var. Till er alla kan jag säga att ingens resa är den andres lik, men målet är detsamma för oss all och den resan är den allra bästa man någonsin kan göra. Jag är otroligt stolt över mig själv idag och det ska ni också vara! Kämpa på!

Kräftor låter väldigt skoj Nybro!

[martin_1]

Grattis i efterskott! 2 år är bra jobbat!

[cumulusnimbus]

Sakta men säkert, utan tydliga gränser, ändrar kampen mot snuset karaktär… Det är alltid spännande att återkomma hit och påminnas om den intensiva kampen under de första dagarna, veckorna och månaderna, genom att läsa om vad beslutsamma slutare just nu går igenom. För inte så länge sedan var jag där, och minnet har en förunderlig selektiv förmåga att förvrida vad man gått igenom. Genom att påminnas av alla tappras aktuella kamp, och av att gå tillbaka och se vad jag själv tidigare skrivit, så ges snustrollets snusromantik inte något utrymme att växa i det inre.

Snuskampen är så pass hård och lång att det blir enklare att dela upp den långa vägen i kortare steg. Därför firar vi delsegrar det första dygnet, efter 72 timmar, månaden, året osv. Som jag ser det, är det viktiga att komma ihåg är att med skallen rätt inställd så är kampen vunnen redan efter 3 dygn…

Snustrollet kommer förmodligen aldrig att riktigt ge sig, men med tiden så blir dess käftsmällar som var så tuffa i början, bara små nålstick som kommer då och då, och sakta men säkert befästs segern som var vunnen redan efter tre dygn. Resan går i allt långsammare takt, asymptotiskt sig närmande noll, men trots det bara retsamt allt närmare noll, men aldrig riktigt helt noll…

Att jag äntligen fattat att alla delmål jag satt upp, egentligen är en del av ett farväl, en förändring som varar resten av livet… Det var min nyckel att förstå det, sen var resten lätt. Att förstå att man bara är en snus ifrån att sugas ner i en malström som leder rakt ner i snustrollets fängelsehåla. Villkorligt frigiven på livstid…

Nu vet jag; Det är busenkelt att sluta snusa, spotta ut, skölj, stoppa sen inte in något med nikotin igen resten av livet. Klart.

Svårare än så blir det inte…

[cumulusnimbus]

Brother and sisters in arms – det är den gemenskap vi skapar här… Jag har funderat mycket kring vad som gjort att det fungerat så bra med just detta aktuella utbrytarförsök. Två saker- min enda och kaxiga tråd som heter det var ju busenkelt… och ni som är här. Att påstå att det är busenkelt att sluta snusa på ett snusforum förpliktigar, utrymmet att vika ner sig utan att bli offentligt skändad och få en dumstrut på huvudet blir minimal. Hakan ut och be om en käftsmäll… Det vill jag inte bjuda på 😉

Ni… Efter 815 dagar är man plötsligt veteran… Om jag skulle lyssna på snustrollets tjat och låta reptilhjärnan styra, så skulle jag sänka 3-dagars skakiga och 6 månaders nikotinreceptordegenererare, samtidigt som jag svek mig själv… Det finns ett ljus i slutet av tunneln, och det är inte ett godståg fullastat med Ljunglöfs Ettan…

Bättre än så här har jag inte mått under större delen av mitt liv. 38 år av slaveri och jag börjar försiktigt lita på att det här kommer att hålla. Jag ser fram emot att vi blir fler och fler veteraner här. De som efter 3 dagar vet att de redan vunnit, ni som deppat klart efter 40 dagar, 6 månader, ett år, en dekad… Oavsett hur lång tid det tar, målet är kittet som gör oss alla till vinnare. Och vinner gör vi varje dag som vi aktivt väljer att vänligt men bestämt säga nej tack, jag tror det räcker för min del… Jag har ett fantastiskt liv att leva, så jag har inte tid med det…

[cumulusnimbus]

Och sen det viktigaste av allt, bland er fantastiska hjältar är det ok att säga nej till snus. Snus har alltid funnits i min omgivning. I min klan på fädernet så finns det minst 4 generationer av inbitna snusare. Min son kommer unikt att sakna en manlig förebild för att bygga upp en snusidentitet. Sug på den snustrollet!

[issen]

Riktigt bra kämpat! Här finns också en veteran som aldrig mer kommer att ta en snus. Nä, jag tänker förbli en ödmjuk fd nikotinist som vet att en enda snus skulle vara förödande. Så är det bara och det har jag accepterat.

[cumulusnimbus]

MullBenke, Steffo, Stabbe, Vinceroo, Christian och några till som varit snusfria mellan 2000-3000 dagar hänger fortfarande på slutasnusa.info ibland. När de skriver något så läser jag noga, de har sett det mesta passera på snusforum. Några kloka saker några av dem sagt är bland annat: Det är beklämmande få som faktiskt klarar av att sluta sett i ett långt perspektiv. Efter att ha missbrukat en lång tid ger en lång avhållsamhet ingen garanti. Ödmjukheten att veta att man förmodligen bara är en snus eller cigarett ifrån att dammluckorna öppnas och att man förloras ner i malströmmen, räddar en kvar. Och den villkorliga frigivningen är på livstid. Därför ska vi inte bli förvånade över att slutare ger upp och heller inte döma de som inte klarar av att hålla emot. Någon slags personlig svaghet försatte oss alla här i ett missbruk för länge sedan, det är en fantastisk bedrift att ta kampen emot snuset, även om oddsen att lyckas är ganska små.

Vad fick dessa hjältar att lyckas att hålla sig borta från snuset så länge? De sade farväl till snuset på en gång. De gjorde inget uppehåll för att sen utvärdera om de skulle fortsätta snusa eller inte. De tog ett stort kliv ut i det okända och bestämde sig för att det inte fanns någon återvändo. Locket lades på för sista gången och det har fått stanna kvar på. Just förmågan att stå vid ett vägskäl i livet och välja en väg och hålla fast vid den utan att veligt kolla tillbaka, utmärker deras framgång.

En annan insikt någon av dem delat med sig om är att om man snusat 10-20-30 år, så ska man inte vara förvånad om det tar upp emot 1000 dagar innan man är så fri att man mer eller mindre helt glömmer bort att tänka på snus. Det ger i alla fall mig med 800+ dagar ett tydligt mål, 1000 dagar. Det är trots allt en ganska kort tid jämfört med de 14000 dagarna som jag snusade…

[Författare]

Inlägg