Det var ju busenkelt

[messi]

Och som relativt ny på forumet är det alltid trevligt när ni med många snusfria dagar tittar in och skriver en rad. Jag har oxå tänkt bli en av er, och jag kommer troligtvis fortsätta dyka upp här då och då… Även när man ligger på 100, 500 eller 1000 dagar utan nikotin.

Det här forumet har definitivt hjälpt mig, och kan jag verbalt knuffa någon här i rätt riktning så känns det ju bara bättre för egen del oxå!

[cumulusnimbus]

Ikväll letade jag fram något jag skrev till en grabb som behövde hjälp med motivationen för att våga ta steget att sluta snusa.

Så här kändes det för mig just innan jag fick nog och slutade med snusandet. Det var ett val mellan liv och död för mig, och kanske hjälper historien någon annan med att våga ta steget och att hålla fast vid sitt beslut…

Man vaknar klockan fyra med panikångest för att sömnapnen har gjort att man har slutat att andas. Hjärtat kämpar frenetiskt och under högt blodtryck pumpar det adrenalin och andra stresshormoner ut i blodomloppet. Lättad vaknar man upp ur paniken och inser man att man inte har kvävts och att man har undkommit en hjärtattack den här gången med.

Man vet att man har haft tur, och att att det är bara en tidsfråga innan det smäller för gott. Bukfettman skvallrar om att insulinresistens redan har börjat utvecklas och att i den livsstil man valt har motion haft en väldigt låg prioritet.

Snusen ligger utkletad bredvid på örngottet och när man öppnar dosan för påfyllning, så är den tom. Man skrapar desperat ur de sista kornen och på den andra sidan av läppen stödjer man med en urlakad påssnus som man hittat i papperskorgen.

Man klär på sig och startar i den råkalla och mörka vargtimmen sin vandring mot det nattöppna bensinmacken. I kön med trötta koffeintörstande taxichaufförer och bakfulla alkoholister med dyra 3.5:or i korgen, där möts det inga blickar.

Alla vet varför de är här…Det är inte första gången… Och inte heller den sista…

I en evig nattvandring tills ett blodkärl i hjärnan eller i det utmattade hjärtat säger till att nu räcker det för gott. På gravstenen kommer det att stå att här vilar en snusare.som slutligen lyckades med att avstå från sin snus. Då blir man äntligen fri, men inte till ett pris man någonsin varit beredd på att få betala.

Vi kämpar för våra liv här, därför är en kort tids övergående smärta lätt att bära…

• Det här svaret redigerades för 10 år, 1 månad sedan av cumulusnimbus.
• Det här svaret redigerades för 10 år, 1 månad sedan av cumulusnimbus.

[martin_1]

Uch! Bra motivation och bra skrivet!… Jag har också drabbats av ohälsa och nyligen varit till en läkare. Han i kombination med hur jag mått senaste tiden har skrämt mig rätt rejält faktiskt. Jag behövde inga mediciner men fick rådet att leva hälsosammare. Mindre kaffe och alkohol, mer träning och grönsaker. Ibland behöver man bli skrämd i rätt riktning. Tur, tur, tur att jag slutat snusa redan, annars hade jag nu känt att jag varit tvungen att ta tag i det också!

Idag har jag joggat en liten bit. Ett steg i rätt riktning. Och jag har aldrig varit gladare än nu att jag slutat snusa!

[cumulusnimbus]

859 dagar nikotinfri och nu 1 dag koffeinfri… Nu när höstmörkret sätter in har jag gradvis ökat kaffekonsumtionen för att hålla ångan uppe. Känner nu att kaffet har smugit sig på och tagit den uppåt roll som snuset tidigare haft. Det överdrivna kaffepimplandet har lett till att jag får svårt att somna och dras med ett konstant sömnunderskott. Alkohol lugnar ner den speedade hjärnan och även om jag tar till alkohol mycket sällan, så känner jag mig inte alls nöjd att sugas in i den självmedicinerande kemisvängen igen.

Det blir inget koffein eller alkohol för resten av det här året så att sömnhormonerna får ställa in sig igen. Ska bli riktigt spännande att gå in i zombieläge igen, ungefär som de första 40 dagarna när man slutade snusa. Sen i januari får vi se…

[cumulusnimbus]

Vilken otrolig skillnad redan efter två dagar utan kaffe. Jag somnade nästan på en konferens på eftermiddagen och känner mig redo för sängen. Min hjärna börjar fatta att det är mörkt ute och dags att gå i ide. Jag sover förmodligen mycket gott i natt.

Snus och kaffe har under en sådan lång tid tillsammans fått hjulen att snurra fortare och fortare. Efter ett långt snusuppehåll och överkonsumtion av kaffe, så ser jag nu vad kaffe är kapabelt till på egen hand. Kanske är jag extra känslig, eller helt enkelt har överkonsumerat, helt klart att det ska bli skönt att varva ner från kemiska toppar och låta kroppen vara trött när den vill. I långa loppet är det ju sömn som är botemedlet för trötthet.

[cumulusnimbus]

ju längre jag varit fri från snuset, desto tydligare har det blivit för mig att snuset bara var en komponent i ett gigantiskt blandmissbruk. När jag slutade med snus så var jag så fokuserad på just snus och det kanske var en förutsättning för att bryta mig loss. Nu med lite perspektiv så blir det allt tydligare att socker, koffein och alkohol har lagts till ekvationen när abstinensen efter snus inte längre kunde släckas trots stegrade doser nikotin. På slutet gick det åt en dosa Ettan lössnus om dagen och jag toppande med flera cigaretter varje dag. Kaffe och socker flödade och på kvällen var jag så speedad att jag inte kunde somna. Lågdosering av alkohol kunde kapa toppen så jag kunde somna in, men en snus låg inne även då jag sov och den byttes ut mot en ny under natten. Det blir en rätt ryckig framfart när man gasar och bromsar samtidigt, och när man gjort det i nästan 40 år så glömmer man hur det är att följa en naturlig rytm där blodsockerhalter varierar naturligt och hormoner och transmittorsubstanser frisätts av naturliga skäl.

Jag går redan på en lågsockerdiet sedan länge där snabba kolhydrater är väldigt sparsamt förekommande. Jag motionerar även på en lagom nivå. Nu är jag väldigt nyfiken på utfallet av min nollning av alkohol och kaffe med. Eftersom jag inte varit helt utan de fyras gäng på samma gång under större delen av mitt liv, så är jag väldigt nyfiken på vad jag kommer att upptäcka om mig själv de närmsta månaderna.

[Motivation]

Hej Åskmolnet!
Hoppas det funkar bra. Jag har också börjat fundera mera över vad jag stoppar i mig. Fick under detta år känslan av att huvudet höll på att bli fullt med bomull. Kunde liksom inte tänka riktigt klart. Blev stressad och många gånger kom känslan över mig att det skulle vara räddningen att ta en snus. Det har jag lyckats låta bli, har däremot försökt dra ner på socker och vetemjöl. Kan ju inte helt låta bli men försöker i alla fall att inte äta det dagligen. Tycker att det känns bättre men det kanske är tron bara. Men det ska man väl inte heller förringa ;). Tack för att du delar med dig!
Kram Motivation

[cumulusnimbus]

Märkligt hur lika avtändning av kaffe och snus är! Jag drack stora mängder kaffe när jag höll på, så det kanske inte är så konstigt att det nu känns lite mysko. I 3-4 dagar var abstinensen märkbar och nu efter 10 dagar är jag ömsom kvittrande glad för att sen bli en riktigt tjurig typ. Jag är mer utvilad eftersom jag somnar på kvällarna, men vaknar irriterande tidigt på morgonen i stället. Känner dock att det går åt rätt håll och kroppen ställer så sakta in sig efter årstidens rytm. Härlig känsla att vara nollad på nikotin, koffein, alkohol och alla andra tänkbara substanser och mediciner (som jag inte använder i alla fall). Motionen har haft en svacka dessa 10 dagar och det har blivit en del snabba kolhydrater, men inte i överdrivna proportioner. De snabba kolhydraterna får gärna försvinna och motionen får gärna öka, men de ambitionerna får stå tillbaka i några dagar till. Kämpa på där ute!

[cumulusnimbus]

Jag har haft mycket tankar på sistone kring hur blandmissbruk utvecklas. Jag har alltid sett mig själv som måttlig med socker, koffein, alkohol, träning men som missbrukare av nikotin. När jag till slut tog tjuren vid hornen och slutade med nikotin, så har jag blivit mer och mer medveten om hur jag förhållit mig till de övriga substanserna och träning. Jag har trott att allt började med nikotinet, men förstår nu att missbrukarbeteendet började mycket tidigare i livet, och att den verkliga masterdrogen har varit socker…

Socker ledde till koffein och nikotin för att förhöja uppåteffekterna, alkohol och träning har funnits där för att kunna få en hjärna på högspinn att kunna landa.

Jag blev medveten om detta då snuset försvann ur ekvationen och jag har märkt i posterna här att det verkar vanligt bland snusslutare att öka något av ovanstående när man slutar snusa. I början är det förståeligt eftersom man behöver en snuttefilt som kompensation, men när ett missbruk bestående bara byts ut mot ett annat, så har ingenting egentligen lösts.

En del verkar helt enkelt ha enklare för att torska på missbruksbeteenden än andra. Kanske det beror på dåliga förebilder som barn eller någon genetisk defekt eller både och… Det spelar ingen roll vilket egentligen, det viktiga är att bli medveten om sina egna skadliga beteenden, för att sen kunna hitta strategier att göra något åt dem.

Nu när jag nollat nikotin, koffein och alkohol, så har jag märkt att jag har blivit allt mer sugen på socker. Jag blir även mer motiverad att träna och ökar träningsdosen. Socker och endorfinknarkande är inte vägen framåt, lika lite som snuset var det. Kolhydrater går inte att undvika och motion är nödvändigt, det gäller bara att hitta rimliga proportioner.

Långsamma kolhydrater ger inga kickar, men dess långsamma avgivande av glukos håller blodsockerhalten jämn. Träning i måttliga doser ger mycket goda hälsoeffekter och en skön avspänning efter passen, medan träningsnarkomani förr eller senare leder till skador som gör att man tvingas till vila och konfrontera abstinensen efter sina uteblivna endorfinkickar.

Det har tagit tid, men bit för bit faller pusselbitarna på plats. Utan att ha tagit mig ur det psykologiska strypgrepp som snustrollet haft på mig, så hade allt det andra aldrig blivit tydligt för mig. Nikotin kommer alltid att vara antingen eller, allt det andra kommer jag att klara av att hantera på ett måttligt sätt. Nu mår jag bättre och har ett lyckligare liv än jag har haft på mycket länge. Jag har äntligen fattat att nikotin, koffein och alkohol långsiktigt inte ger något positivt för mig, och att en välgenomtänkt diet, måttlig och regelbunden motion och god sömn, är receptet för livskvalitet för mig.

Om jag hade fattat det för 40 år sedan hade jag undvikit mycket olycka, och den förspillda tiden i snusfångenskap och självbedrägeri får jag aldrig tillbaka. Desto mer rädd är jag nu om min nyvunna frihet. Kämpa på alla, det är värt allt och det finns ingen bättre tidpunkt att sluta med snuset än nu.

[sunkan79]

Ett väldigt bra och intressant inlägg cumulusnimbus där jag håller med dig fullt ut. Jag är inne lite på samma spår som du, nu när jag känner att jag börjar få kontroll på nikotinet så är sockret nästa steg för mig.
Alkoholfri är jag sedan ca 4-5 år tillbaka, inte för att jag haft problem med spriten men bara för att det inte gett mig något, förstört mer än det gett på något vis. Har unnat mig ett par öl på midsommar och ett par öl och lite champange till nyår, thats it.
Godis har jag aldrig varit någon storkonsument av men däremot har jag större problem med läsk, så den måste bort!
Så efter julen, julmust är gudarnas gåva i läskväg 🙂 ska jag försöka ta tag i sockerbiten, då har förmodligen snustrollet strypts ytteligare.
Koffein och kaffe får nog bli min last här i livet, älskar kaffe och kommer förmodligen aldrig sluta med det.

[Författare]

Inlägg