Det var ju busenkelt

[cumulusnimbus]

900 dagar idag. Snusa känns väldigt långt borta för tillfället, och förmodligen beror det på att jag även har varit helt ren från kaffe och alkohol de senaste 6 veckorna.

Är tröttare på kvällarna och sover djupare och det är ju som det ska vara i november och decembermörkret. Den här tiden är kämpig för alla, men genom att inte motverka de naturliga rytmerna, så har jag varit mycket piggare jämfört med tidigare. Jag ser hur kämpigt mina snusande och rökande arbetskamrater har det nu. Nikotinet hjälper inte och kaffebryggaren fylls ständigt med nybryggt kaffe. Dålig sömn skapar behov av mer nikotin, koffein och snabba kolhydrater i lönlösa försök att vakna upp, och sen behövs lågdosering av alkohol på kvällen för att komma ner igen, djupsömnen störs och nästa dag så börjar den onda cirkeln om igen. Blir de mer effektiva av det? Inte ett dugg…

Nu är det iofs deras problem och ingen annans, var och en får själv bestämma hur de vill hantera det yttre och inre mörkret. Själv är jag dock otroligt stolt över mina val och den frihet som jag tilltvingat mig. Det är ingen lätt sak att släppa nikotinet, men jag blir hela tiden överraskad av att upptäcka ständigt nya fördelar med att inte vara slav under ett beroende. Efter nästan ett helt liv som snusare glömmer man lätt bort hur det ska kännas när man är normal. Det tänker jag inte glömma bort igen, och om en påminnelse skulle behövas, så finns andras berättelser och upplevelser här, som påminner och inspirerar.

Kämpa på där ute, snart är det vintersolstånd och då kommer ljuset tillbaka och vi får nedförsbacke ett tag igen.

• Det här svaret redigerades för 10 år sedan av cumulusnimbus.

[issen]

Grattis från en ödmjuk fd nikotinist!

[Perseus]

Bra jobbat cumulusnimbus!

[messi]

Hej! För det första så får man gratulera att du kommit så långt… Sen skulle jag vilja tacka dig för dina träffsäkra och kloka inlägg. Jag har haft mkt nytta av dom under min resa som fd snusare. Dina råd att ge upp alla substitut, att dopaminbristen ställer till en jävla massa lustiga saker i kroppen och knoppen. Att man blir sur i magen(själv kunde jag knappt ta en öl eller äta lite kryddat innan jag fick världens halsbränna) och att man blir ”långtidslåg” under en period och att det är jävligt lätt att ge upp då. Det känns bra att läsa sånt när man själv går igenom skiten. Man känner sig lite tryggare och lugnare över symptomen då. Och kan sitta ner i båten och leka blinkleken med snustrollet som du uttryckte det 😉

Mitt lättade rejält vid ca 80-90 dagar… Och nu efter dryga 5 månader så har jag bara lite överdrivet tuggummituggande vid stressiga situationer. Och 5-6 kg mer kroppshydda om man jämför med innan 🙂 men det är rätt lugnt. Jag är en starkare person idag.

Givetvis gäller det många här på forumet, men jag tror att jag varit inne i din tråd mest, så därför valde jag att lägga inlägget här.

[cumulusnimbus]

Tack Messi!

Det är härligt att se vilket drag det blivit här på sista tiden med fler och fler snusslutare som dyker upp. Helt klart att vi som hänger här lär av varandra och kan undvika snustrollets vanligaste trix och finter. Jag liksom andra har lärt mig genom att läsa andras inlägg och det stöd jag fått genom det har varit en nyckel till att jag klarat mig så länge.

Många lägger ner sitt intresse av att hänga här och andra snussidor efter ett tag, då de känner sig klara med snusslutandet och vill gå vidare. Jag känner att jag fortfarande har ett stöd av att gå in här, det är förskräckande många som säger att de hållit upp 2-3 år för att sen börja igen. Snustrollet är en envis en och verkar kunna vänta hur länge som helst på en svacka där man glömmer bort sig och släppa vaksamheten för ett kort ögonblick. På fyllan, vid skilsmässor, vid dödsfall, sjukdom och plötslig arbetslöshet så kan trollets erbjudande om lindrande dopaminduschning plötsligt verka som en riktigt bra ide…

Här påminns man av andras berättelser om att det är dumt att börja snusa, men också riktigt stenkorkat att sluta snusa mer än EN gång i sitt liv…

[Bronchi Kid]

Tack Cumulus Nimbus! Det stärker att läsa din story. Jag får så många svar på varför jag reagerar och gör på visst sätt. Jag får också hjälpen att se de positiva sidorna. Så tack till dig och alla andra som delar, även efter så här lång tid. Kämpa på!

[cumulusnimbus]

Jag har svårt att förstå att det redan gått 1000 dagar sedan jag vaknade upp en morgon och som en blixt från en klar himmel bestämde mig för att sluta snusa. Jag tror jag hittade nyckeln på en gång, det var som om erfarenheterna från många tidigare misslyckade utbrytningsförsök samverkade. Jag skrev i mitt första inlägg:

”Det var ju busenkelt att sluta snusa. jag har nu varit före detta snusare i hela 5 minuter och känner ingen skillnad alls… Efter en dosa om dagen i 38 år minns jag inte längre hur det kändes att vara icke-snusare. Spolade ner 15 dosor på toaletten, mitt lager för två veckor, ingen nertrappning, inga nikotinhjälpmedel, kände bara plötsligt att nu får det fan vara nog. Det är väldigt lätt att sluta, att fortsätta sluta varje minut för minut, timme för timme, dag för dag, år för år blir den stora utmaningen”.

Att direkt skippa nikotinersättning, nikotinfritt snus, tussar och ingefära samtidigt som jag var väldigt försiktig med kaffe, alkohol och socker och att jag började träna varje dag, gjorde att jag den här gången kom igenom de första viktiga 100 dagarna.

Men det viktigaste var nog att jag mentalt hade bestämt mig. Att förändra en ingrodd ovana efter så lång tid tillåter inga kompromisser. För mig var det allt eller inget. Jag var vid ett vägskäl och bestämde mig för att gå vidare utan att se mig om. Ungefär som att våga bryta en lång kärleksrelation som slutat att ge någonting, men som man stannat i av gammal vana och av rädsla för förändringar. Det var ett hopp ut i det okända som jag aldrig ångrat.

Jag bara gick på en intuitiv känsla att nu jävlar får det vara nog och slutade. Man behöver egentligen inte veta varför, man behöver bara vara tillräckligt envis och uthållig och sen ge kroppen tid att ställa om.

Det finns tyvärr ingen manual om hur man slutar, eftersom vi alla är så olika. Ändå har alla ni som skrivit här gett mig många ledtrådar om mig själv som varit ett enormt stöd. Peppningen av er, som är de enda som på djupet fattar hur fruktansvärt dåligt man kan må när man slutar, har varit ovärderlig.

På så pass lång tid är det rätt många människor som hinner passera förbi. Några kommer hit en kort tid, mer som en förberedelse inför det stora stoppet som kommer att ske i framtiden. Andra lyckas att bryta sig ur och känner sig färdiga med snus, lämnar siten och går vidare. Andra dyker upp väldigt sällan, och då de dyker upp känns det som att träffa en gammal vän som man inte sett på länge. Och så finns det de som fortsätter att hänga här efter en lång tid. Vad som är glädjande är att det är ytterst få som slutar sluta, för att de bestämt sig att de vill vara snusare.

Livet är för kort för att snusas bort av så många anledningar. Alla har vi våra goda skäl att sluta. För mig var känslan av ofrihet det viktigaste skälet av dem alla.

Känslan att veta att snus gör att man känner sig olycklig och skadar ens hälsa, och samtidigt känna att man inte förmår att bryta det dåliga mönstret. Att vara ofri, att vara slav under en drog.

Denna ofrihet är ovärdig för oss alla här, jag är glad att du fattat det med, och att vi med stöd av varandra kan tilltvinga oss den frihet vi alla förtjänar.

[Landale]

1000 dagar är en milstolpe, en seger. Ett stort grattis!

[nikotinils]

Tack för inlägget cumulusnimbus! Precis vad jag behövde höra idag när det känns tungt!

[cumulusnimbus]

Tack Landale, Nikotinils och Messi

[Författare]

Inlägg