Välkommen! › Forum › Dagbok › Det var ju busenkelt
Etiketter: Slutmedsnus
- Detta ämne har 671 svar, 68 deltagare, och uppdaterades senast för 5 månader, 4 veckor sedan av cumulusnimbus.
-
FörfattareInlägg
-
26 juni, 2016 kl. 22:45 #88780martin_1Medlem
Grattis!! Bra gjort! hoppas det går fortsatt bra framöver 🙂
27 juni, 2016 kl. 06:57 #88781Vante AnteMedlemGrattis till friheten 🙂
Du är en av mina föredömen här på forumet.
Det vore inte detsamma utan Dig.
Tack för Du delat med Dig.Ha en härlig sommar 🙂
Allt gott/
Vante Ante29 juni, 2016 kl. 16:36 #88788mumintrolletMedlemGrattis i efterskott! FYRA snusfria år är grymt!
30 juni, 2016 kl. 18:53 #88801LinaMieMedlemFyra Fina år!
Ett av föredömena på sidan, en av de som hjälpt oss andra att lägga dag till dag, månad till månad och år till år!Grattis och Tack för hjälpen!
/LinaMie
26 augusti, 2016 kl. 21:08 #89024cumulusnimbusMedlemMissade 1500 med 3 veckor… Tiden mellan jag skriver i min egen tråd går allt längre för varje gång. Känner att jag liksom inte har så mycket att skriva om längre. I stället upprepas historierna som av en senil farbror på släktträffen.
Det som en gång var så centralt har bit för bit suddats ut och snus berör mig inte längre, mer än att det normala är att jag tycker att det luktar äckligt och att snusdrägglande är direkt frånstötande.
Visst är det skönt att glömma hur man fick kämpa, men vad jag inte har glömt är att jag många gånger i högmod underskattat ett till synes utslaget snustroll. ”Nu är jag frisk, stark och i kontroll, så jag kan unna mig något lite när det är party” De partyna har tyvärr sen varat i flera år… Snustrollet piggnar snabbt till igen från dvalan, om det bara får pyttelite hopp om framtiden igen.
Väck aldrig det troll som sover… så blir minuter till timmar till dagar till veckor till år
23 oktober, 2016 kl. 11:12 #89238cumulusnimbusMedlemFör inte så länge sedan så kändes det väldigt lätt att öppna den här sidan och skriva något om snusslutandet. Nu är det annorlunda, det känns som om jag inte har något att skriva. Snus är inte längre något viktigt i mitt liv och jag känner att jag inte längre har något väsentligt att bidra med till siten.
Spotta ut. Skölj. Stoppa inte in något med nikotin igen så länge du lever. Klart.
Det var ju busenkelt…
27 oktober, 2016 kl. 17:41 #89251mumintrolletMedlemHärligt att höra! Själv har jag inte kommit helt dit ännu, dock är det stor skillnad mellan mina 15 och dina 52 månader.
Det går enkelt numera men vad jag skummat genom din tråd så verkar det som även du vid enstaka tillfällen fick brottas med märkliga flashbacks efter ett år.
Jag har haft en vecka där jag av någon märklig anledning suttit och tänkt på snus ungefär lika ofta som tiden mellan 100-200 dagar… jag har ingen aning var det kommer ifrån och samtidigt har det inget att göra med snusromantik heller. Det bara ligger diffust i bakgrunden och påminner om sin existens på ett irriterande sätt.
Har du några reflektioner kring detta när du ser tillbaka på det nu?En annan insikt någon av dem delat med sig om är att om man snusat 10-20-30 år, så ska man inte vara förvånad om det tar upp emot 1000 dagar innan man är så fri att man mer eller mindre helt glömmer bort att tänka på snus.
Detta skrev du ungefär 800dagar in i din resa, hur ser du på det biten idag, stämde det även för dig? När du nu dubblat dina dagar helt fram till 1600 känner du en markant skillnad mot tiden kring 800?28 oktober, 2016 kl. 07:52 #89253cumulusnimbusMedlemHej Mumintrollet,
Ja det stämmer att det i extrema lägen kan komma påminnelser om snus. Vad som skiljer mellan 800 och 1600 är att det går mycket längre mellan gångerna och att det inte alls går lika djupt. Jag tar det dock på stort allvar eftersom jag torskade efter 550 dager förra gången jag slutade och att det tog mer än ett halvt liv innan jag förmådde att bryta igen.
Jag tror att det jag skrev om 10 år handlade om erfarenheter hos före detta kokainister. Vi får hoppas att det inte gäller snusare med… Annars får du och jag titta in här om 10 år och ge svaret på den frågan 🙂
Jag tycker det liknar ett exponentiellt avklingande. Första 3-4 dagarna är extrema nästa 100 jobbiga och sen börjar en utdragen avklingning. Kurvan går asymptotiskt mot noll, men kommer aldrig helt riktigt fram. Kanske det är så att det till slut går så lång tid och är så svagt, att det kan avrundas till noll. Om det sen tar 3600 dagar eller mer eller mindre får visa sig. Vi har hela resten av livet på oss att undersöka det!
19 januari, 2017 kl. 03:14 #89451cumulusnimbusMedlemSnus-kaffe-alkohol-socker-motion…
Sett i perspektiv efter snart 56 månader, är att när jag var mitt i snurren, så förstod jag väldigt lite av vilka mekanismer som höll mig kvar i snusberoendet. Alla har förstås sina egna unika krokar, men jag hoppas att kanske mina misstag kan hjälpa andra att hitta sina egna unika vägar ut ur snusträsket.
När jag läser min egen tråd ser jag att jag under resans gång provat mig fram efter alla möjliga vägar, men att en sak varit konsekvent: inget nikotin in i systemet under några som helst villkor. Det finns inga undantag, det finns ingen situation där snus gör situationen bättre, varken kort- eller långsiktigt.
Utöver snus har jag under perioder även fimpat kaffe-alkohol-socker samt börjat motionera. När jag uteslutit en substans i taget, så har jag bit för bit lärt mig vad koffein, etanol, glukos och endorfiner gör för mig. Så småningom har jag även lärt mig hur jag använt mig av denna cocktail för att tjuvkoppla och reglera min hjärna.
Socker plockade upp mig ur blodsockerdippar, nikotin fick mig att hålla farten uppe, koffein förstärkte nikotinets effekter, brist på motion gjorde att när arbetsdagen var över var jag helspeedad och lågdosering av alkohol kapade toppen, så jag kunde slappna av och somna.
Likväl vaknade jag mitt i natten, bytte snus, började dagen med en stor mängd svart kaffe, skippade frukost och sen socker, mer kaffe och kedjesnusning där prillorna avlöste varandra. Vid lunchen var jag totalt utsvulten så jag tryckte i mig för mycket mat, fick paltkoma och löste det i sin tur med mer kaffe och mer snus. Afterwork var jag gärna med på, en cigarett till det, alternativt var ett glas vin ur boxen alltid gott till kvällsmaten och så spann det på.
Medelålders och fet av den combon, och sen var det bara diabetes, cancer, stroke eller hjärtinfarkt att vänta på. Take your pick…
Jag vände innan något hemskt hände och jag hoppas än idag att jag inte får betala retroaktivt av att jag misskött min kropp så länge. Idag reglerar jag mitt kaffe-alkohol-socker-motion och jag tror det har förbättrat mina odds rejält…
Både med att fortsätta att vara snusfri och att undvika läskiga sjukdomar…Det är lätt att ”summan av lasterna är konstant” sätter in när man slutar snusa och jag har inte varit något undantag från den regeln. Kaffe ersatte snus, socker blev en tröstare, alkohol gav en paus från eländet och tokträning gav endorfinkickar, men också skador.
Idag är det mycket mindre kaffe men det skulle kunna vara mindre, framför allt under eftermiddagarna… Socker kommer nästan uteslutande från långsamma kolhydrater. Det går månader mellan gångerna då jag dricker alkohol, eftersom jag tycker det sabbar min träning så mycket. Träning har blivit min nya passion och jag har lärt mig att hålla igen på den så jag inte skadar mig.
Nolltolerans mot nikotin. Nästan ingen alkohol. Reglering av kaffe. Socker från långsamma kolhydrater. Regelbunden motion på en sansad nivå som gör att jag håller mig skadefri…
Vet inte om det fungerar för er andra, men för mig fungerar det och så har det gjort i snart fem år. Jag mår otroligt mycket bättre och ser mycket yngre och friskare ut än vad jag gjorde för över 10 år sedan. Självklart går livet upp och ner för mig som för alla andra, men snuset är ur ekvationen, förhoppningsvis för alltid. Snuset var masterdrogen som sakta förgiftade mig och gjorde att allt det andra i cocktailen kom på köpet och blev giftigt det med…
Resan är tuff, men få som väl ger sig ut på den ångrar sig. Ni som funderar, det finns ingen rätt tidpunkt att sluta snusa, alla tidpunkter är dåliga, så ni kan lika gärna börja på en gång. Ni som kämpar, ni gör rätt, det är bara att fortsätta att hålla i, så släpper det fortare än man tror. Ni som har slutat, glöm aldrig hur det egentligen var, om ni gör det, så finns alltid forumet som kan påminna er om att det finns inget bra med snus… Inte en enda bra sak faktiskt…
- Det här svaret redigerades för 7 år, 11 månader sedan av cumulusnimbus.
19 januari, 2017 kl. 08:21 #89453Vante AnteMedlemTack cumulusnimbus för dina rader.
Så bra skrivet & så rätt.
Jag har själv gått till att träna
men på min nivå.
Jag ser det som ett helt nytt liv.
Som jag själv givit till mig.Men aldrig, glömma bort vilken enorm
kamp det var första tiden i Slutar-resan.
Det”påminner”jag mig om här inne på
forumet.Tack för din delning/
Vante Ante -
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.