En Dag I Taget

[svartamoln]

Kör hårt! En dag i taget låter som ett bra tankesätt. Man ska leva i nuet, iallafall när det gäller sånthär. Inte odla ångest inför ”hur ska de gå om jag mår piss om en vecka, två veckor, tre veckor!?”. Dag för dag för dag, tills man sen vaknar upp en morgon o inser att det gått en månad, ett halvår, ett år. Jag firade nyligen min o snusets årsdag, längtar tills jag kan fira min o snusets skillsmässodag. Hoppas du klarat dig undan fortfarande! Om inte, så blir man lite starkare för varje gång! Jag höll uppe som mest i 3 veckor för ett år sen, o trots att jag föll tillbaka så får det mig att inte tappa hoppet. Har jag fixat 3 vecker en gång så kan jag göra det igen.

[martin_1]

Vad roligt att du klarade dig! Grattis till 1 månad!! Hoppas du får det lugnt ett tag och att det värsta är gjort! Det kanske kommer fler dagar som är jobbiga, men nu vet du att du är stark och kan klara det!

Jag förstår att livet är grått, men bara håll ut så kommer färgerna tillbaka tillslut!

Fortsätt kämpa och var stolt att du kommit så här långt!

[Jessi]

Ja det e så kul!
1 månad, snart trettio dagar. Känns inte overkligt att nå till 100, som du Martin, längre.
Det som jag funderar och upptäcker i dag är att jag är splittrad och har så svårt att få något gjort. Timmarna går och inget vettigt händer, är det något som ingår i processen och något som i så fall går över (hoppas, för det är värdelöst) tro? Någon som känner igen? Jag tvingar mig motvilligt idag att sätta på mig träningskläder och tar mina obstinata ben och går till gymmet efter att ha avbokat ett träff med en vän (som jag ångrar att jag gjort men ”pallar inte ändå” och har ingen lust med nåt) och hur jag en bestämmer känns det inte bra. Vill ha lust och glädje och stimulans men undviker och avstår ändå???
Det känns liksom som jag inte finner meningen någonstans, utan snarare likgiltighet. Well och What ever!
Hejja dig Svartamoln, nikotinfri är bäst!

[Motivation]

Hej Jessi,
har läst din dagbok och känner igen mig. Den första månaden var hemsk. Kändes som om hjärnan var av frigolit, allt kändes grått och trist. Tiden gick med snigelfart och absolut inget kändes roligt. De första dagarna när man kämpade med abstinensen var lättare, mer konkret. Sedan övergick det till detta vacuum i några veckor. Jag bestämde mig att jag skulle få vara så ett tag. Jag var ”snäll” mot mig själv. Åt det jag ville äta, sov mycket och kollade på roliga filmer. Ibland på sorgliga filmer så jag fick grina ordentligt. Kröp liksom in i en kokong och tyckte synd om mig själv ett tag. Det jobbiga var ju att man skulle sköta ett jobb. Tur man inte är hjärnkirurg eller barnmorska, då hade jag behövt sjukskriva mig, helt klart. Jag vet inte om min metod är rätt för dig men för mig gick det vägen. Det kommer lust och glädje så småningom, men det vänder inte från en dag till en annan. Heja på, jag tänker på dig.

[Jessi]

I morgon blir det fem veckor. Det har varit lättare ett tag nu. Tacksam över det, oroar mig dumt nog över nästa dipp. Kommer jag ha förnuftet tillgängligt då? Kommer jag stå emot? Varför oroa sig för nåt som ännu inte är sant, kanske aldrig ens blir sant? Jag gör det iaf.
Tack Motivation för att du delade med dig. Det är värdefullt att läsa andras ord på en liknande resa. Ser hur många dagar du har, du inspirerar mig.

[martin_1]

Grattis till 5 veckor! Skönt att du haft det lite lättare ett tag. Njut av det, var inte rädd för nästa dipp. Ta det när och om det kommer! Du kommer klara det!

[Motivation]

Härligt Jessi!
Jag tror på dig!
Snart har vi kämpat oss igenom årets mörkaste dagar och det vänder mot en ljusare tid.

[martin_1]

Heja Jessi! Går det bra??

[Jessi]

Hej
Och förlåt att jag inte hört av mig. Fortfarande snus och nikotinfri en dag i taget.
Känns ganska lätt förutom stunder då det är nära. Några allvarliga dragkamper har jag inte haft sen sist. Men en sak har jag kommit fram till; I samma stund som jag dricker någon alkohol blir det ohyggligt mycket mer besvärligt. Det vill jag ännu inte utsätta mig för igen. Känns som det kommer dröja.
Hoppas det går bra för er alla.
Kämpa på!

[cumulusnimbus]

Just tiden mellan 40 och 60 dagar upplevde jag som allra svårast nu när jag ser tillbaka. Härligt att du är igenom! Resan mot hundra är inte lätt heller, men det värsta borde ligga bakom dig nu. Bra kämpat!

[Författare]

Inlägg