En gång för alla

[mumintrollet]

Dag 109

Då var det bara ett par veckor kvar så är 4 månader avklarade.
Den i särklass största skillnaden numera är det att jag tänker på snus mindre och mindre hela tiden.
Ibland kan det gå flera timmar in på dagen innan tanken ens slår mig att jag är en fd. snusare.

Till trots att det varit stundtals väldigt stressigt både på jobb och privat så känns det som suget efter snus helt saknas ur ekvationen, behöver inte gå långt tillbaka i tiden när detta var fullständigt otänkbart.

Känns som jag är väldigt långt från ett återfall nu, dvs skräckscenariot doktorn beskriver i inlägget ovan låter oerhört främmande 🙂

[Victorius]

Härligt att höra!

Har läst hela din dagbok. Fin inspiration.

Grymt jobbat!

[mumintrollet]

Dag 112

Låter farligt, nödnummer… men absolut inget att oroa sig för 😉

Går riktigt bra för dagen. Dags för en resa som görs på insparade snuspengar, gott med lite varmare breddgrader och lite sol och pool i höstmörkret.

Det förvånar hur likadana de flestas resor har sett ut, jag själv märker också hur mycket som egentligen stämmer in nu när jag kan kika på det hela från lite distans. Blir det längre distans än detta kommer jag antagligen att glömma bort mycket så det vore kanske en idé att försöka sig på en liten utvärdering.

Hur jag än vänder och vrider på det tycker jag ändå den första veckan är i särklass värst, i synnerhet de 3 första dagarna. Även om man upplevt den stundtals tidigare också när man varit tom på snus så är det inte kul… Susar i huvudet, allt går trögt och man är så förbannat yr, känns som man är full. Glad jag aldrig behöver uppleva den känslan igen i hela mitt liv, fullkomligt omänskligt.
Vecka 2 var inte kul heller men den var inte längre SÅÅÅÅ jobbig. Det som gjorde resan bra mycket enklare för mig var att jag fick tag i sömnrytmen på en gång efter att råabstinensen var borta. Jag var rent ut sagt förbryllad över hur bra jag sov, aldrig sovit så bra på 20 år!

Efter detta blev det linjärt bättre tills de två veckorna mellan dagarna 35-50. Jag skulle nästan säga de dagarna var tyngsta bortsett första veckan. Det kom bättre dagar med men i det stora hela var gick det flera dåliga dagar på en bra dag. Gick väldigt upp och ned och jag hade ingen aning om hur nästa dag skulle bli.

Efter dag 50 svängde det hela nästan runt, det gick flera goda dagar på en dålig. Det stämmer väldigt bra vad cumulusnimbus var inne och kommenterade i min dagbok någonstans innan dag 50. Kommentaren var nåt i stil med att när du ser tillbaka på denna tiden om ett par månader kommer du att inse att det bara är att låta dagarna rulla.

När man kommit över de värsta dagarna kring 50 så blev det i allafall mycket lättare för mig. I princip är man nästan redan klar….men man förstår det inte helt.
Det kommer fortfarande tunga dagar mellan 60-90 men de är inte längre riktigt lika blytunga. Det som är bra är även att man kan lägga dagar bakom sig i ett helt annat tempo än tidigare under resan. Dvs det känns som tiden går mycket fortare och vips har man 90-100dgr bakom sig.

Någonstans kring 3mån började det faktiskt släppa ännu mera utan att jag ens helt märkte av det. Svårt egentligen att förklara, men det kändes som tankar kring snus började blekna bort mer och mer.
Idag känner jag redan att dessa tankarna kommer att fortsätta blekna bort allt efter som tiden går.

Alla ni som är i starten av er resa, kriga på, det är verkligen värt det!!!
Ni som inte startat ännu, gör det, ett av bästa beslutena du har gjort på bra länge!

[cumulusnimbus]

Riktigt bra beskrivet, väldigt många verkar ha haft en liknande resa även om det kan skilja en del för person till person angående dagarna. Det svåra fysiska är dock över på 100 dar för de allra flesta…

Det stämmer även att tankarna fortsätter att blekna bort mer och mer och det går längre mellan attackerna och de blir kortare och svagare. Samtidigt blir man bättre på att stå emot, man vet att det kommer att gå över snart och att man fixar det.

Däremot finns det en fara om man håller fast vid en snusromantik, att man gör det för någon annan än sig själv, eller gör det för att bevisa något. Livet går upp och ner och förr eller senare händer det något tragiskt i ens liv. Om man då är en snusromantiker, så kan man ta det som intäkt att börja snusa igen även efter en lång tids uppehåll.

När någon anhörig eller älskat husdjur blir sjuk eller dör, man blir sjuk själv eller skadar sig, man blir dumpad, deprimerad eller arbetslös. Eller allt elände på en gång! Då faller snusromantikern, medan den som sagt farväl på riktigt, går igenom det svåra utan snus.

I de grekiska tragedierna fanns nästan alltid ett tema om hybris. När man blir för kaxig får man en käftsmäll av gudarna. Därför får vi aldrig glömma att nästa snus som vi tar förmodligen kommer att bli den dyraste i vårt liv. Den är aldrig värt det…

[LinaMie]

Riktigt bra sammanfattning Mumin, håller med cumulusnimbus fullt ut.

Grymt bra jobbat, fortsätt så.

/LinaMie

[mumintrollet]

Tack cumulusnimbus och LinaMie!

[mumintrollet]

Dag 121

En vecka i värmen kändes oerhört bra. Fantastiskt skönt att vara på resa och inte behöva tänka på mängden snus man ska ha med sig och oroa sig över om det räcker till eller inte. Aldrig mera det dumma stressmomentet!

De värsta sugen numera kommer märkligt nog i mina drömmar där snusmonstret bråkar med mig. Antingen upplever jag tunga abstinensattacker i drömmen eller så ser jag märkliga mardrömmar om hur jag viker mig för snustrollet och inser att jag sitter med snus under läppen.
Varje månad har jag haft minst ett par drömmar som i stora drag ser likadana ut och det är alltid lika skönt att vakna upp 🙂

[iceman]

Starkt jobbat! Vid 121 dagar ska du vara ute ur dödszonen. Du kan njuta mer av livet utan att tänka på snus för ofta. Att stå emot snusmonstret när det fula trynet visar sig är lätt.

Nu gäller det bara att inte bli övermodig och ”testa bara en”. Dumt att börja snusa igen och behöva gå igenom helvetesvandringen på nytt.

[mumintrollet]

Tack iceman! Snusmonstret ligger i bakgrunden ännu, har nog ännu inte gått en enda dag att tanken inte skulle varit där vid något skede. Det sköna är att det inte stör mig speciellt mycket längre.

Det är många som väljer att gå genom helvetesvandringen flera gånger under sitt liv, jag har nog bestämt mig för att mitt första seriösa utbrytarförsök får förbli det sista.

[LinaMie]

Ja vad tusan, skulle jag börja igen är jag ytterst tveksam att jag gör om det här. Så, jag kommer helt enkelt att ge fasen i att börja igen! Nu är det ju så lätt att jag kan säga att jag skulle vara bra dum i huvudet om jag gav efter för en snusmonsterimpuls efter min resa hit!

Heja Mumin! Du är bra!

/LinaMie

[Författare]

Inlägg