En gång för alla

[mumintrollet]

Dag 123

Idag har det gått exakt 4 månader sedan jag spottade ut mina sista snusportioner. Att sluta hände väldigt spontant dvs när tanken väl slog mig var det enda rätta alternativet att gå all-in på en gång.
Ingen nedtrappning, inga nikotintuggummin, inget nikotinfritt snus, inte ens ingefära eller annat att trycka in under läppen. De första veckorna hade jag ännu snus hemma och på jobbet för att verkligen se hur stor min vilja att sluta var.

När jag ser tillbaka på det nu är det märkligt hur tidsperspektivet känns snedvridet på något sätt. Första månaden kändes som flera ljusår, att komma upp till 2mån kändes också som en hel evighet. Sen blev det lite fart på det hela och tiden mellan 2-3mån var ännu stundtals segt men inte omöjligt längre. Tiden från 3 månader framåt har varit relativt lätt. Jag kan fortfarande känna att det känns bättre idag än kring dag 90. På samma sätt kan jag föreställa mig att 150dgr eller halvåret känns bättre än idag. Allt blir bara mera storskaligt allteftersom minnena kring snus fortsätter att blekna bort.

Förra natten hade jag igen en snusdröm, samma vanliga händelseförlopp, jag hade börjat snusa och var så besviken på mig själv. Undrar hur länge dessa drömmarna kommer att fortsätta, andra som plågas av detta med?

Precis ALLT med slutandet har varit positivt, temporär(?) viktökning känner även jag av, men det är inget jag oroar mig alltför mycket över.
Jag känner mig blåst, jag borde ha tagit upp denna kampen med nikotinet för länge, länge sen. Jag förstår inte hur jag under alla år hade föreställt mig att jag var ett hopplöst fall utan en väg ut ur snusträsket. Det positiva är att jag tog min chans nu och inte blev kvar på perrongen och vänta på nästa tåg, antagligen skulle jag väntat i 10 år till.

• Det här svaret redigerades för 9 år, 1 månad sedan av mumintrollet.

[mumintrollet]

Dag 128

Tankar kring snus bara fortsätter att blekna bort, men jag klagar inte. Blotta tanken om att öppna en dosa och trycka in stinkande prillor under läppen känns väldigt avlägset och motbjudande.
Det är väldigt märkligt hur det bara efter drygt 4månader känns lika normalt att vara ickesnusare som det tidigare kändes att vara snusare under nästan hela mitt vuxna liv.
Knäproblem har tyvärr gjort att man fått ta ett ofrivilligt träningsuppehåll från löpningen, samtidigt har jag fortsatt att trycka i mig sötsaker vilket lett till att man gått upp ett antal kilon de senaste månaderna. Jag har redan en längre tid tänkt ta tag i detta, men det har visat sig vara svårare än jag på förhand hade tänkt mig.

[LinaMie]

Du kan vinna mot sockermonstret också! 🙂 Kämpa på!

Jag kan fortfarande inte träna som vanligt pga mitt knä, frustrerande är det! Minst sagt. Men jag gör mina löjliga små övningar och hoppas på att knäet skärper till sig 😉

Bra jobbat Mumin, Stå På bara!

[VanQuijote]

Ofrivilliga träningsuppehåll är påfrestande. Jag gick själv för hårt in för träning ett tag (för att knarka endorfiner) och har nu återkommande ryggproblem.

Hoppas verkligen att dina knäproblem lättar så du kan träna i den mån du vill och inte bli begränsad. Och jag hoppas att situationen inte stör slutar-tillvaron mer än som en liten, liten rubbning. Knappt kännbar.

Kämpa på!

[mumintrollet]

Dag 133

Förra helgen har varit den absolut enklaste hittills. Jag har knappt tänkt på snus överhuvudtaget. Det att sajten är nede irriterande mycket har ju nästan bara varit positivt 😉

Jag känner fortfarande skillnad från ca dag 90-100 –> dag 133. Efter 3månader började det släppa ordentligt, men nu börjar det i tillägg sakta men säkert raderas bort mycket snusrelaterat som snurrat i huvudet flera ggr varje dag.

Det verkar även som knäproblemet jag slitit med i ca. en månad är förbi. Helgens två kortare löppass gick galant och jag vågar nästan tro jag gradvis kan öka träningsmängden igen. Jag är ganska säker på att problemet kom av att jag ökade träningsmängden ganska tvärt i tillägg till att mina löpskor var utslitna. Nya skor (sponsrade av Swedish Match) samt en ofrivillig vila verkar ha gjort mirakel.

Mot 150!

[VanQuijote]

Swedish Match sponsrar rätt många löparskor vad det verkar! Det är åtminstone min slutsats dels utifrån dagböcker här på forumet och dels utifrån att jag har flera vänner och bekanta som har satsat hårt på löpning efter snusstopp…

[mumintrollet]

Dag 135

Ja, numera tjänar man in mera löparskor än man hinner slita ut…

Har faktiskt de senaste dagarna för allra första gången ordentligt tänkt på hur mycket man sparar numera. Äntligen börjar det också kännas som om jag har lite mera slantar än normalt till mitt förfogande.
Snart 20veckor snusfri, ca. 50eur i veckan dvs 1000euro. Wow! Ska jag köpa flygbiljetter eller köpa snusstockar?? Det är bara att välja..

Jag satt också och funderade lite på detta med alkohol och nikotin. Finns det nikotinfria alkoholister? Finns det alkoholfria nikotinister? Det känns som dessa ofta hänger ihop. Triggar alkohol snussug för mig? Nej, överhuvudtaget inte. Redan första veckoslutet när den värsta råabstinensen var över insåg jag att dessa inte alls hängde ihop för mig.

Det som förvånat mig ännu mer är att när snuset föll bort är jag inte lika intresserad av alkohol heller?! Jag har aldrig varit någon storkonsument, men ofta har jag sett fram emot fredag eller lördag och att få sitta med en iskall öl eller två och varva ner efter arbetsveckan. Numera känns det inte lika ”viktigt” längre.
Är det någon annan som upplevt detta? Dvs om man plockar bort nikotinet så är inte alkoholen lika intressant heller.

Slutsats: Nikotin triggar alkoholsug?
Ingen aning, kanske det gör det till en viss grad? Tankegången känns inte totalt främmande, fast jag aldrig tänkt över det från den infallsvinkeln tidigare.

[cumulusnimbus]

Det finns en jättestark koppling mellan alkohol och nikotin. Nästan 100 % av de som är alkoholister använder nikotin, eller använde nikotin innan de fick alkoholproblem.

Jag har även märkt av vad du menar, att alkohol inte är lika intressant längre. Förr missade jag inte gärna en helg utan alkohol, nu kan det gå månader mellan gångerna och mängden blir ytterst beskedlig.Jag tycker numera mest att det sabbar träningen dagen efter. Det har blivit en fadeout över en lång tid, var inget jag planerade, det förlorade bara sin charm över tiden helt enkelt…

[mumintrollet]

Dag 136

”Ett fel uppstod vid anslutning till databasen”

Det felmeddelandet fick antagligen min hjärna när jag tryckte upp min första snus under läppen, blev yr i skallen och spottade ut några minuter senare. Det skulle dröja ytterligare 20 år innan jag tog felmeddelandet på allvar. 🙁

Intressant att även du cumulusnimbus har märkt av samma sak med minskat intresse över för alkohol med nikotinet borta.
Möjligt detta bara är en förbigående fas för mig, det har gått relativt kort tid för att komma med ett definitivt utlåtande ännu. Allt tyder på detta iaf, och JA, missade träningspass pga att man ligger bakfull är det man minst av allt vill.
Även jag har experimenterat mig fram lite med att exvis plocka bort koffein temporärt. Det kändes inte alls svårt med 1,5 vecka utan kaffe, men tvi vad svårt jag har med att plocka bort / minska på sötsaker.

Snuset är hursomhelst borta, en gång för alla.

[mumintrollet]

Dag 141

Sakta men säkert börjar allt kännas ”som vanligt” igen, det var ju bara 20 år sedan senast…

[Författare]

Inlägg