En gång för alla

[Vante Ante]

Du är så fantastiskt duktig.

[mumintrollet]

70 timmar, tror det är dags att ändra timmarna till dagsmått även här fr.o.m i morgon.

Hur har dagen varit i helhet? Jag är inte helt säker faktiskt…

Öppnade starkt, gick någorlunda bra tills kl 14-15, sen kom en riktigt tung period som varade i 2-3timmar, nu känns det lyckligtvis lite bättre igen.

Det som är mest märkligt är att jag faktiskt inte känt något speciellt sug efter snus ännu idag. Däremot börjar det krypa på andra egendomliga känslor som jag kanske tidigare förknippade med avgiftningsprocessen, men har jag fel?

Är det normalt att det kryper på en tom, töntig, lobotomerad känsla någonstans mitt uppe i huvudet? Det känns som någonting är bortplockat, men jag vet inte vad. Allt känns väldigt meningslöst. Är det meningen det ska kännas så här tomt och töntigt mina sista ca. 40 levnadsår?
Jag har för mig att den känslan skulle försvunnit om jag skulle gått till dosan och tryckt upp två st. saftiga prillor på varsin sida i läppen, men helt övertygad är jag naturligtvis inte.

[LinaMie]

Ja det är normalt. Vi är flera som upplevt det, även jag men mina största problem har inte legat just där. Har för mig att misja här har haft svårt med meningslösheten, läs hennes dagbok! Nej det kommer inte vara så resten av livet. Snus löser ingenting mer än extremt kortsiktigt och med ett mycket högt pris. Läs gärna cumulusnimbus dagbok, där har jag hämtat mycket nyttig pepp och förståelse. Finns många fler veteraner som skrivit värdefulla saker för oss som kommer efter, läs deras dagböcker!

Håll ut nu mumin! Det kommer bli bättre. Och sämre och bättre igen. Men det viktiga är att det blir bättre på riktigt till slut! Och då är det så jävla värt det!

Jag tror på dig!

/LinaMie

[mumintrollet]

Lättare dagar, svårare dagar – lättare nätter, svårare nätter.

Jag hann redan skryta om förrförra natten hur enkelt det var och hur fantastiskt djupt jag sov. Denna natten var däremot svår, så pass svår att den fortfarande pågår och jag är tvungen att ge upp fast jag borde ha sovit i 3 timmar till.
Av dessa 5 timmar jag fick under bältet har man vaknat nånstans mellan 10-20 ggr. Min hjärna har varit helt upptagen av snus, drömt om snus, drömt om avsaknad av snus mm. mm.

Lånat från wikipedia:
Snusmumriken är en vänskaplig ensling och äventyrare som vandrar söderut när vintern kommer. Han bor i ett tält lite varstans, dock ses han ofta sittande på bron i Mumindalen spelandes på sin munharmonika. Han bär halvslitna, gröna kläder med en slokhatt som huvudbonad och karakteriseras av sitt mångfaldiga historieberättande. Han röker pipa och avskyr skyltar med förbud.

Snusmumriken är Mumintrollets bästa vän och lite av en idol för honom på grund av sin klokhet och erfarenheter om det mesta. Trots deras vänskap trivs dock Snusmumriken med att få vara ensam ibland, något som Mumintrollet kan ha svårt att acceptera.

Snusmumriken påstår att han skulle vara trött på äventyr och bara vill leva ett lugnt liv men de som har läst berättelserna om Mumintrollen och analyserat Snusmumriken märker att detta inte alls stämmer. Snusmumriken kan inte alls leva ett lugnt liv utan befinner sig nästan hela tiden på resande fot, just för att upptäcka världen och finna äventyren. Vad som händer på hans långa resor brukar sällan framgå. Det enda man vet är att han i stort sett har rest jorden runt.

Till skillnad från flera andra figurer i muminberättelserna bryr sig inte Snusmumriken om materiella saker, han menar att det bara blir krångligt när man ska äga och bära runt på saker.Hans nomadiska livsstil, djupa kunskap om det mesta och mystiska utstrålning gör att man kan se honom som en tolkning av guden Väinämöinen från den finska mytologin.

din lömska jävel. Har haft dig med mig på ett ungefär hälften av mitt liv och nu vill jag bli av med dig en gång för alla. Jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag snusat upp i mitt liv, jag blir bara så förbannad på mig själv. Drygt 18 bortkastade år med snuset blir det för min egen del.

Första 5 åren var det General lös som gällde, sen blev det utbytt till General portion omkring sommaren 2001. Genast var det dubbelprilla som började gälla, en kudde på varsin sida. Vid detta laget började vi också snitta över en dosa per dag, min uppskattning blir på ett ungefär en stock pr vecka eller lite mer. På fyllan var det alltid minst 2 dosor, jag brukade alltid ha med mig 3 för säkerhets skull.
Senare föll väl snusdosornas innehåll ett antal ggr i samband med skattehöjningar och vid det laget så började man gärna snitta på över 2 dosor per dag i vilket fall… 25gr blev till 21gr som blev till 18gr eller hur?

Diametern på en snusdosa är 7cm, då blir det att addera lite och jag kommer fram till följande chockerande resultat. Jag har under mitt liv snusat upp ungefär 128meter med lössnus samt ca 665meter med portionssnus. Det blir ungefär 800meter med snusdosor, i höst när jag kollar på Finnkampen ska jag fundera över det, 2 varv på olympiastadion med snusdosor radade efter varandra.

Vi tar gärna exemplet även på höjden, ställ alla min uppsnusade dosor på högkant så får vi en mängd som uppnår ganska exakt bägge 2 WTC tornen bredvid varandra!!!!

Tack förresten alla ni för era inlägg och uppmuntran! Jag hade inte förstått hur stor betydelse det har haft innan jag själv märker andras inlägg i min dagbok. Känns vid detta laget ännu lite svårt att själv gå in och dunka nån på ryggen för 50 dagar när man inte själv har ens 5dgr på kontot och det hela känns ännu väldigt jobbigt.

Har dock på känn att jag snart känner mig stark nog att göra det och framförallt hjälpa och uppmuntra nya slavar som traskar in på kliniken, då är det jag som blir veteranen på samma sätt som ni alla kring mig är nu.

[issen]

Och så inbillar jag mig att det är lite svårare att kasta in handduken när man har flera som ser en 🙂

[mumintrollet]

Dag 4 startade som en riktig skitdag, dåligt med sömn o kände mig otroligt trög… fram till nu 🙂 , mer om det senare.

Jag ska redan nu ta en kort sammanfattning åt mig själv och eventuellt åt någon som kommer att traska i mina fotspår en vacker dag i framtiden.

Ångrar jag på beslutet nu när jag snart ska påbörja det femte dygnet? Svar: NEJ, överhuvudtaget inte och det här racet kommer jag att köra i mål, jag är redan nu helt övertygad.

Jag vet jag kommer att glömma bort massor med detaljer redan inom ett par veckor, därför vill jag dokumentera det nu.

Jag tog en form av prolog redan på måndagen som sedermera blev ett definitivt beslut senare samma kväll. Första 4-5 dagarna var tunga, det går inte att komma från det. Första 2-3 dagarnas ”ruskarusell” är riktigt jävla vidrig, jag kommer vagt ihåg den från tidigare men jag har alltid lyckats dämpa den med nytt snus eller batteri av nikotintabletter el tuggummin tidigare. Jag var redan förberedd på den, förberedd på det absolut värsta.

Vad som förvånat mig hittills är att jag faktiskt varit mindre sugen på snus eller nikotin än vad jag på förhand hade tänkt mig. Jag trodde jag skulle ha ett så stort skrikande behov som skulle vara näst intill omöjligt att hantera, märkligt nog har det inte alls varit så. Jag har ännu mina dosor på bordet och i kylen, det har bara inte känts som ett alternativ.
Vanorna har ej heller varit ALLS så jobbiga som jag på förhand hade tänkt mig, kaffe+snus, prilla på maten, första snusen i munnen direkt väckarklockan ringer osv.

Det känns bara som missbruket har fört med sig en massa biverkningar som känns väldigt tunga att jobba bort.
Jag har haft oerhörda koncentrationssvårigheter på jobbet, känns som jag måste lära mig mina uppgifter igen, men nu utan snus, vilket jag ännu inte kan eller är van vid.
Det kändes jättejobbigt att löpa på tisdagen och i går, jag har aldrig löpt ”nykter” bara som snusmissbrukare med nikotintankarna fulla. Blir btw väldigt intressant att se vad jag löper in en halvmaraton på i morgon 🙂 , skulle förvåna mig stort om det blir rekordtid.

Humörsvängningarna har varit stora, det har varit mycket dimma de första 4-5 dagarna, mycket har känts som en märklig dröm utan någon anknytning till verkligheten. Det är ju där snusdjävulen kommer med i bilden, jag förstår ju det, ta dubbelsnusen så är du normal igen.
Fast allt varit fullkomligt hanterbart vill jag poängtera att det har varit oerhört krävande och tagit mera energi än jag trott. Inte en chans att jag skulle orkat lösa ett korsord eller storstäda eller liknande, jag har varit relativt utmattad. Det är säkert individuellt, men jag har varit helt slutkörd.

Det finns en sak jag tycker är väldigt viktig att nämna som jag inte kanske sett skrivet i någon annans dagbok speciellt mycket. De allra flesta verkar vara eniga om att starten är helt jävlig, JA det stämmer MEN det finns även ljusglimtar med nästan direkt från start!
Redan dag 2 eller 3 fick iaf jag chansen att börja blicka in bakom gardinerna på vad som komma skall. Mitt i allt det miserabla kommer en skön känsla av eufori som jag inte ens kom ihåg existerade.
Jöss, vad gott apelsinjuice kan smaka! Det var ju riktigt kul att nästan gurgla med den över alla smaklökarna i munnen som man hade glömt att existerade. Existerat kanske, men hämmade av nikotinet. Smaker och dofter kommer mycket mera med i leken igen.
Munhålan känns ren hela tiden, vad skönt! Tycker ej heller maten kilar sig fast mellan tänderna lika mycket som tidigare.
Jag har alltid varit så bitter över mina skakande händer, ALDRIG har jag tänkt på ett samband mellan snus och skakande händer, i alla fall ALDRIG så jag skulle accepterat det som en orsak. Bullshit, det är helt uppenbart nu….

Jag är förberedd på att det kan finnas mycket skit framför mig ännu, men när det känns jobbigt kan det vara skönt att komma ihåg att gardinerna kommer att öppnas helt en dag igen, det är kul att få tjuvtitta lite ibland redan nu 😉

[issen]

Och ljusglimtarna blir fler ovh fler. För min del, jag hade ingen aning om hur snuset faktiskt har ändrat min personlighet. Trött, lat och slö låg jag hellre i soffan och zappade mellan kanalerna än var aktiv. Nu känner jag igen mig själv igen som en nyfiken, glad och alert tjej som är och vill vara aktiv! Helt otroligt! Nikotinet har, tror jag, tryckt ner mina känslor i så många år och jag har trott att det är den person som jag är. Nikotin är en hemsk drog!! I varje fall är den det för mig och jag tänker aldrig utsätta mig för den igen!

[jallaz 6.1]

de e vackert med snus-poesi, ett osynligt krig som man vill sätta ord på

[mumintrollet]

@issen
Väldigt glad du tog upp det, jag hade faktiskt själv hunnit fundera på det samma och detta enbart efter ett par dgrs tid!

Dag 5 och Dag 6

Igår var det åter lite dimmigt i knoppen när jag vaknade, jag hoppas verkligen detta försvinner så småningom.
Var relativt spänd på hur mitt löplopp skulle gå, jag var helt förbryllad, pb så det bara small om det och löpte sista 45minuterna i en sådan eufori som jag inte upplevt på…. jag minns ärligt inte ens när.

Exakt som issen skrev ett par poster ovan, det känns även för mig som nikotinet har tryckt ner mina känslor utan att jag ens märkt det. Detta var det största lyckoruset jag upplevt på länge.
Snusandet har hållit mig i en märklig status quo, zombie mode utan att jag förstått det.

Jag var lite nervös inför kvällen igår när jag för första gången skulle dricka alkohol efter att snusdjävulen fått rött kort. Märkligt nog skedde ingenting, det hade överhuvudtaget ingen triggande effekt på mig. Jag tyckte däremot att jag var mycket skarpare utan snuset även med många öl inombords…märklig känsla.

Hur skulle jag hantera lätt baksmälla nu i morse?
Baksmällan var ju hur mycket mildare som helst utan de 2 dosorna man skulle normalt snusat i går kväll 🙂 I tillägg fanns överhuvudtaget inget sug efter ”tycka synd om” snusen heller.

Jag är nu lite oroad, ska det verkligen börja kännas så här mycket lättare efter endast en vecka?? Jag minns ännu när jag bara några dagar sedan satt o räknade timmar.

[mumintrollet]

Ganska exakt en vecka sedan man spottade ut sin sista snus 🙂

Dag 7 har varit den absolut enklaste hittills för mig, inget annat att tillägga idag.

[Författare]

Inlägg