En gång för alla

[iceman]

Grattis i efterskott! Starkt jobbat. Nu blir det en lätt resa framöver.

Bli aldrig övermodig och tro att du kan ta ”bara en”.

[mumintrollet]

400 dagar slår räknaren över till i morgon.
Fick söka väldigt långt bakåt för att hitta min dagbok nu, rekord faktiskt och en hel månad sedan mitt senaste inlägg.

Dag 0-100 fighten
100-200 baksmällan
200-300 normaliseringen
300-400 segertåget
400 -> slutlig fade out ?

…eller nåt i den stilen. Nu är för all del inte min avsikt att skrämma nya slutare med att det är så lång och hopplös resa att det inte finns någon mening i att sluta. Att sluta snusa är ett av de bästa besluten man gör under sin livstid!

När jag ser tillbaka på det nu från lite distans så tycker jag man egentligen redan klarat av det hela efter vecka nr 1. Sen är det bara att köra ”copy paste” på den veckan och rada upp efter varandra och ganska snabbt har man insett att det blir något lättare hela tiden. Sen får man själv se till att inte klamra sig fast i löjlig romantisering av ett bedrövligt beroendeframkallande gift som kroppen inte behöver. Enbart det gör resan så mycket lättare.

Jobba på alla nya slutare, det är så-å värt det!

[EnDagITaget]

Så otroligt, sjukt inspirerande! Jag är inne i baksmällan nu då hehe. Ja man får fortfarande resonera lite mot nikotindjävulen ibland, men den är väldigt tystlåten och mjäkig jämfört med vrålen ”SNUSA!” man fick i början hela tiden. Stort grattis och tack!

[tompappa]

Tack för upplysningen om att resan kan bli lång…tack!

[mumintrollet]

Mitt förra inlägg är en egen tolkning och det finns säkert lika många varianter som antal slutare.

Den fas jag skämtsamt kallade baksmällan var på så sätt jobbig att jag fortfarande satt och tänkte på mitt slutande flera gånger varje dag och jag började uppriktigt bli trött på att inte komma ifrån det. Har även här sett folk som trillat dit igen så sent i resan och jag tror faktiskt att en orsak kan varit en besvikelse att de har svårt att acceptera att de inte kommer över det.
Det var först när jag rundat halvåret eller kring 200dagar när jag började känna att min vardag inte längre styrdes av min slutasnusa-resa, det var här det blev oändligt mycket lättare.

Det gäller först och främst att ta sig över första veckan, sedan de första 50 dagarna, jobba upp sig till ca 100 dagar och sen är det bara att bocka av dagar och acceptera att ingen kom med ett trollspö och konstaterade att du är fullt frisk nu. Det tar faktiskt tid att läka alla sår.

[mumintrollet]

419 dagar
har passerat nu sedan jag spottade ut mina sista två portioner kalibersnus.
Är på en 3 veckor lång resa och snuset styr inte längre varken min vardag eller mina semestrar.
Aldrig mera oro över om snuset kommer att räcka på mina resor, aldrig mera oro över att en semester kan bli förstörd pga att snuset tagit slut.
En av de allra största väckarklockorna var faktiskt just detta. Varför har inte även jag rätt att njuta av semestrar och resor som alla vanliga människor? Andra kopplar av, jag stressar över tullrestriktioner och om snuset kommer att räcka till. Jag planerar mina resor på snusets villkor inte mina egna. Ska det verkligen vara så här, är detta normalt beteende?

Idag kan även jag luta mig tillbaka och njuta. Det var ju så här det var menat, i ca 20 års hade jag glömt bort det. Nu har jag äntligen rättat till mitt misstag. Tro mig, detta är ett av de absolut bästa besluten man gör under sin livstid!

[mumintrollet]

432

Fortfarande snusfri och tankar om snus bleknar bort mera och mera.
För första gången börjar det kännas som det faktiskt är ganska länge sen jag höll på att regelbundet trycka upp stinkande portioner under läppen. Saknar man det det efter 432 dagar är det säkert nybörjare som undrar över?
Jag tror det är väldigt individuellt, jag gör det inte överhuvudtaget.

Ens egna inställning är nyckeln. Vill man klara av det så är det lika bra att från dag ett hårdkoda hjärnan att avsky nikotin, inte ge utrymme för varken längtan eller snusromantik. Ger man lillfingret så ryker hela handen.
Jag trodde det skulle vara fullkomligt omöjligt att sluta fast det egentligen inte är annat än att bestämma sig och köra på. Sen när man har tillräckligt många dagar på hög så är det inte så märkvärdigt längre.

Det sista egentliga målet (om jag räknar dagar) som kvarstår för mig är att börja ännu ett nytt år dvs 2017. Egentligen är det enbart psykologiskt, det kommer att kännas väldigt skönt att år 2017 få tänka tillbaka på att jag slutade ”redan” 2015.

Kriga på alla nya slutare, detta fixar ni!

[Dzan]

Grymt jobbat! Inspiration för alla oss som har en bit kvar

[mumintrollet]

450

Roar mig ibland med att titta på snusande och rökande kollegor på jobbet som ser speedade ut av nikotinet. För 1,5 år sedan var jag en i mängden zombier utan att jag visste om det. Saknar inte den känslan ett dugg.

Det bästa rådet jag kan ge åt just dig som är inne och läser mitt inlägg och inte tagit ditt beslut ännu. Överraska dig själv, börja idag, det blir aldrig lättare än vad det är just nu! Att sluta snusa är den bästa gåvan du kan ge dig själv.

[mumintrollet]

463

Till min stora förvåning har jag haft ett antal dagar där snustankar varit frekvent förekommande. Jag har varit helt övertygad att jag aldrig skulle uppleva något liknande längre. Det är ändå över 15 månader sedan det var färdigsnusat för min egen del.
Mörkt ute, sömnskuld hela förra veckan som jag inte lyckades sova ikapp över helgen. Trött och seg in i en ny stressig arbetsvecka och vips föreslår snustrollet att en snus kanske kunde vara lösningen på mina temporära problem. Seg rackare som försöker bända sig tillbaka.
Helt så alarmerande är det naturligtvis inte eftersom jag under inga omständigheter kommer att röra giftet nikotin resten av mitt liv.
Dock är det väldigt irriterande och egentligen är jag i stort behov av att få sova ut ordentligt ett par nätter. Önskar verkligen det vore fredag i morgon och inte bara onsdag…

Kämpa på alla i höstmörkret! Det här klarar vi!

[Författare]

Inlägg