En gång för alla

[Bark]

Jag läste din dagbok förra gången jag slutade, ska ta och läsa den igen för om jag inte minns fel så var den en av favoriterna.

[elKa]

Stort grattis Mumin!!

[mumintrollet]

800

Jag tror att många som börjar igen efter ett långt uppehåll i själva verket minns fel. Under abstinens kändes snus som en medicin man ordinerade åt sig själv och som temporärt lindrade plågorna. Denna känslan av välbehag när kroppen fick det gift som den ropade efter förknippas felaktigt med något positivt. En snusromantiker minns gärna denna kortvariga positiva känslan och glömmer bort att det enbart var en kletig prilla under läppen för att få en att må mindre dåligt…

Denna quick fix körde man sen dag efter dag och år efter år utan att någonsin ta tag i det ursprungliga problemet.

Det är idag 800 dagar sedan jag slutade snusa, jag har hittills lyckats kika in varje dag jag fyller jämna hundra och skriva ned ett par rader. Vid det här laget är det mesta skrivet, det finns som inget att lägga till längre.

Numera kan jag faktiskt glömma bort allt som handlar om snus även ett par dagar på rad. Bara för ett halvår sen var jag inte riktigt där ännu. Med andra ord pågår processen fortfarande fast det hela konstant klingar av.

Kämpa på alla nya slutare, denna resan är en av de bästa man gör under sin livstid!

[Vante Ante]

Härligt mumintrollet 🙂

Var stolt över Dig själv.

Allt Gott/
Vante Ante

[mumintrollet]

836

Efter snart 2,5 år på forumet hinner man se en hel del passera. Den stora majoriteten skriver några inlägg och sen ser man dem aldrig igen. Kvarstoden kan man grovt dela upp i en grupp som är här för att nosa på hur ett liv utan snus kunde kännas, man vet att man egentligen borde sluta men har inte helt bestämt sig. Flera är sådana som börjar och slutar med jämna mellanrum eller slutar ”litegrann”, snusromantiken är närvarande och sannolikheten för att lyckas känns mikroskopisk.
Sen har vi den lilla minoritetsgruppen som på allvar har bestämt sig för att nu får tiden som snusare definitivt vara över. I regel kan man redan från första inlägget se om det kommer att gå vägen eller inte. Inställningen, motivationen, beslutsamheten är totalt avgörande. Jag blir alltid lika glad när jag läser ett inlägg där stenfoten finns, sannolikheten för att lyckas är plötsligt förvånansvärt hög.

För ett par veckor sedan satt jag på Nairobis flygplats och väntade när jag plötsligt bredvid mig hörde ett ljud som väckte gamla minnen. Ljudet av knastrande limfogar följt av ljudet när locket läggs på plastdosan. Bredvid mig hade jag en man på ca 60 år i safarikläder. En halvtimme senare kunde jag beskåda hur han satt och hällde över portioner från en dosa till en annan… jag tyckte faktiskt riktigt synd om honom på samma gång som jag förstod att det lika bra kunde ha varit jag själv.
Jag kommer aldrig att glömma det slaveriet, alla mina resor styrdes av att ha tillräckligt med snus för att klara mig under mina semesterresor, usch vilket stressmoment.

Lycka till alla slutare i höstmörkret. Ni som nyss tagit upp kampen kan jag bara gratulera er för ett strålande beslut, ni kommer att få uppleva den bästa vårvintern på mycket mycket länge.

[mumintrollet]

901

Missade jämna hundra för första gången tror jag.
Som så många har erfarit så har man ett tydligt behov att ersätta snusandet med något annat när man slutar. Är det i tillägg något hälsonyttigt så slår man flera flugor på en smäll.

Man ska ändå vara lite uppmärksam med denna nya livlinan, allt går inte alltid som planerat här i livet. Det är bra att ha en plan B i beredskap, men även en plan C och D i bakfickan. Jag själv är tveksam hur det skulle gått för mig min första slutar-höst om den skulle varit denna hösten jag upplevde nu två år senare.

Senare hälften av fjolåret var en enda lång sjukstuga. Envisa skador höll mig borta från löpningen under långa stunder och när jag överkommit de problemen så slet jag sista kvartalet med ett antal infektioner i kroppen som krävde intensivvård och tunga mediciner för att kurera bort. Min enda livlina löpning var utesluten för långa perioder och jag hade aldrig ens funderat ut någon backup.

Det krävs beslutsamhet för att hålla näsan ovanför ytan de första 180 dagarna. Motgångar hör till, det böljar mycket fram och tillbaka i starten men det minskar allt eftersom dagarna går. Efter 50-60 dagar börjar det bli lite lättare och kring 90-100 dagar börjar man må markant bättre. Den slutliga vändpunkten för mig kom strax efter halvåret, självförtroendet var på topp och jag hade en energi som jag saknat de sista 20 åren.

Det är kul att se att det kommit in en del nya slutare nu efter nyår, det har under perioder varit ett ganska sömnigt forum. Läs varandras inlägg, skriv av er lite, det är ett stort stöd man kan få här av likasinnade.

Till alla nya slutare: Håll ut nu i vintermörkret, ni kommer att greja det om ni bara bestämt er. Jag kan lova er att ni kommer att få uppleva den absolut bästa våren på mycket mycket länge!

[znyder]

Jätteintressant att läsa dina inlägg Mumintrollet. Jag har inte hunnit läsa alla än tyvärr.
Det du skriver om första halvåret är liknande information som jag har letat efter utan större framgång. Jag vill veta hur livet blir utan snus då jag varit snusfri som längst i 60 dagar och då var det tungt och känslan ”kommer jag må så här hela tiden? då är det inte värt att sluta snusa…” är det jag fruktar mest nu vid det nya stoppet.

Tack för dina inlägg, det ger en styrka när det är som tyngst.

[mumintrollet]

Jag vet mycket väl vad du menar znyder, jag stod själv i samma stövlar som dig för ca 2,5 år sedan och försökte sluka all information som bara fanns tillgänglig. Jag ville veta steg för steg hur mitt tillfrisknande kommer att se ut men det finns inte så mycket att hitta om ämnet.
Ett antal dagböcker på forumet var ovärderliga för mig, framförallt antalet dagar de hade på sina inlägg när de skrivit av sig. Själv bestämde jag mig också för att följa upp och under hela mitt första år jämförde jag mina egna dagar och hur jag kände mig med vad som blivit skrivet här.
Att det stundtals kan kännas lite mysko i hjärnan helt upp till ett halvår efter att man slutat är en information som är svår att hitta. Vad jag menar är att det faktiskt kan komma enstaka skitdagar senare också som jag själv iaf helt klart kunde uppfatta som snusrelaterad låghet. Helt plötsligt kunde exvis dag 11 faktiskt kännas enklare än dag 137 för att nästa dag återgå till det normala igen. Det är inget att oroa sig över, MEN det är bra att vet om.

Det finns inga genvägar, tiden är ens bästa vän. Ett gott råd på vägen är att undvika alkohol, iaf i stora mängder. Att pricka in en dag där du känner dig bakis, låg och har sömnskuld och sen kommer andra motgångar i tillägg är riktigt gruvsamt första halvåret. Ett annat råd är att omedelbart slå bort alla tankar om snusromantik, sådant existerar faktiskt inte.

[znyder]

Jo, förra gången jag föll tillbaka var efter alkoholkonsumtion 😉 Men det var då och nu dricks det nästintill ingeting förutom enstaka ölen en kväll. Undrar om någon klarat av att sluta snusa på 1:a försöket.. det som man läser är att man blir lite visare varje gång man slutar eftersom man då verkar vara mer beredd på vad som komma skall.

Det är nog därför jag försöker hitta varje bit av information för att klara längre än 2 månader och hoppas att slutasnusa.se är den hjälpen jag behöver. Imponerande av dig och fortsätt! Hoppas att jag en dag kan ha 902 dagar sedan snusfri 🙂

[mumintrollet]

950

Börjar sakta men säkert närma mig mina sista delmål, magiska tusen dagar samt tre år. Det primära och definitiva målet kommer alltid att kvarstå dvs nikotinfri livet ut. I dagsläget finns inget som tyder på att det skulle gå i stöpet.

Förra helgen deltog jag i en riktigt blöt tillställning där majoriteten på plats var nikotinister, många rökare och exceptionellt många snusare. Rökning har aldrig varit ett problem i sig men mängden snusdosor som var utplacerade kring borden väckte utan tvivel många minnen till liv.
Någon form av nyfikenhet eller andra dumdristigheter triggades dock inte, det kändes tvärtom behagligt att luta sig tillbaka och förstå att jag verkligen är klar med snus nu och för alltid. Däremot vaknade numera anti-snus predikanten inom mig till liv, jag började berätta kring bordet om hur jag för 2,5 år sedan slutade snusa och blaaa blaaa blaaa och efter en halv minut insåg att antalet lyssnare var noll 😀
Jag hoppas att även de en dag vaknar upp och förstår själva att detta med nikotin är slöseri av både hälsa och pengar.

Lycka till alla nya slutare, när dagarna blir längre blir även kampen lättare, så kände jag det och jag är övertygad om att även ni kommer att känna likadant.

[Författare]

Inlägg