En gång för alla

[mumintrollet]

40 dagar ja, det är så märkligt hur snabbt dagarna går när man tänker tillbaka på det.

Om det nu finns någon som råkar läsa genom min dagbok och har funderat på saken, bara ta beslutet och gör det, inte i morgon, ÖVERRASKA DIG SJÄLV, BÖRJA NU!
Det finns en orsak till att du är här, antingen är du en av de som redan gjort samma resa själv och vill läsa genom eller så är du en av de som har tänkt över saken och läser hur resan kan kännas.
Jag var själv inne här 2-3 gånger under 2-3års tid innan jag plötsligt märkte jag var en slutare själv.

Det som förvånat mig mest under min resa så här långt är egentligen hur plötsligt beslutet att sluta kom. Det kom i princip över en dag/en natt, bestämde mig bara för att nu fan håller det, med två påbörjade snusdosor och 7st till i kylskåpet.

Det finns nog ingen rätt eller fel metod att sluta på, själv kände jag hursomhelst att det kändes väldigt rätt att sluta tvärt när tanken en gång slog mig. Skulle varit betydligt värre att göra ett beslut att denna stock får vara den sista eller att slå fast ett datum i framtiden. Jag vet att det inte skulle fungerat för mig.

Det är inte lätt att sluta, men det är ändå lättare än man tror, jag tror alla oavsett snusår håller med mig. Jag är rimligt säker på att Iceman, cumulusnimbus och andra veteraner med betydligt flera år på nacken än mina ca 20 år håller med om det.

Största nyckeln till att sluta är att man SJÄLV VERKLIGEN VILL SLUTA Det är fullständigt onödigt att komma in halvhjärtat och försöka sluta eller försöka minska på det, det går inte, vi är många som provat och vi alla vet hur det går.

Stödet från forumet har varit överraskande stort, man har kunnat skriva av sig och läsa på sig om andras resor. Dock som jag nämnt ovan, beslutet ska komma från en själv, man kan varken lyssna på en klagande fru eller kompisar som försöker få en att sluta.

Till trots mina ”klagovisor” under min resa har jag inte varit ens nära ett återfall, jag har varit 100% seriös från dag nr 1, jag vägrar ge upp, detta ska bara gå! Jag har haft lust att dokumentera min resa och varit oerhört tacksam för alla som kommenterat i dagboken min.

Är jag helt på det torra nu?
Inte helt, men jag börjar sakta och säkert ana att jag kommer att greja detta. Om jag skulle börja igen vet jag inte när tanken skulle slå mig att försöka sluta igen. Det kan ta mig 10 år igen innan nästa seriösa försök, det är det inte värt. Har redan ”snusat bort” halva mitt liv. I tillägg skulle jag inte vilja uppleva vecka 1 igen, blotta tanken avskräcker oerhört 🙂

[sverker]

Just så är det mumintrollet. Att man själv måste vilja sluta, att sluta för någon annans skull går inte.
Du är duktig både på att uttrycka dig, och att du nu har klarat 41 dagar!

Heja dig!

[mumintrollet]

Tack sverker, vi krigar vidare!

Dag 41 var lyckligtvis en betydligt enklare dag igen, riktigt lättad över det. Kändes verkligen som jag behövde det nu.

[misja]

Jag slutade också plötsligt. För mig har det inte heller fungerat att bestämma en dag i förväg. Precis som du skriver är det den egna viljan som är avgörande. Däremot vet jag inte om det för mig har varit lättare än jag trodde innan. Råabstinensen i början var lättare än förutsett. Men det psykiska, sega, långdragna… det var jag inte beredd på. Då har det varit extra skönt med forumstödet.

Och du, jag tycker lätt att man ska säga att man har slutat för gott. Det är ju det man måste utgå ifrån.

Bra kämpat!

[mumintrollet]

Hej misja! Du har helt rätt, man borde egentligen redan från de allra första dagarna konstatera att man har grejat det. Det finns ingen poäng i det hela annars.
Jag har hunnit överskrida 1000 timmar nu, känns väldigt konstigt när det inte alls känns länge sedan man räknade de första timmarna och dygnen.

Har haft lättare dagar igen efter den tunga perioden jag upplevde förra veckan.

[mumintrollet]

Dag 44

Det slog mig faktiskt första gången igår och ännu starkare idag att jag de sista dagarna tagit ett rejält kliv framåt!

Efter 40-dagars svackan förra veckan känner jag mig faktiskt nu starkare än jag någonsin gjort!
Det som tidigare var en relativt linjär kurva framåt har sista dagarna börjat peka ännu brantare mot det bättre.

Det existerar absolut ingen sorg eller bitterhet längre över att jag aldrig kommer att kunna ta en snus längre, tvärtom det är bara en suck av lättnad.
Suget som ändå kommit till en viss grad när man tänkt över det kommer ju inte alls längre. För nån vecka sen gjorde det sig ännu påmint på ett helt annorlunda sätt när man satt och tänkte över det.

Det känns faktiskt otroligt bra för dagen!

Måste absolut fira denna go’känslan på något sätt ikväll 🙂

[iceman]

Starkt jobbat! Du följer det vanliga mönstret för att sluta snusa. Efter en avklarad snusattack, som du fick förut, känner du dig mycket starkare. Du klarade av snusmonstrets fula försök att lura dig tillbaka till snusträsket.

Du kan få fler attacker fram till 3 månader men de kommer allt mer sällan och du kan lättare hantera dem. Det snusfria livet känns allt bättre eftersom tiden går. Akta dig bara för fällan ”bara en – bara en gång”.

Glöm inte fira framstegen. Du sparar ju massor av pengar som den girige staten inte knycker av dig längre 🙂

[mumintrollet]

Dag 45

Väldigt fort man blir påmind om att man inte är helt där ännu.
Deadlines och stress på jobbet och plötsligt dyker det upp tankar om hur man brukade lösa denna situationen tidigare.
Dubbelsnusen, en på varsin sida av överläppen och så är man klar för fight igen.

Helt så enkelt var det ju inte, men det var så det kändes.
En dag som denna man verkligen önskar man hade betat av många dagar fler för att känna sig mer komfortabel.

[sverker]

Du har kommit långt, det var som iceman skrev tidigare du går tillväga på ett traditionellt och framgångsrikt recept.

Unna dig en riktig belöning, det gör jag. Och glöm för fan inte bort dig själv mitt i allt detta.
Köp något för snuspengarna, unna dig god mat och vad som just du känner för.
Bra jobbat!

Sverker

[mumintrollet]

Tack iceman o sverker.
Det känns så galet, igår kände jag att jag tagit storklivet framåt, idag har jag känt mig väldigt liten och ynklig igen.

Helt klart ropade jag hej innan jag är över bäcken och fick verkligen vad jag förtjänade, snusmonstret har bråkat intensivt med mig hela dagen.

När jag nu kikar tillbaka på min resa kan jag konstatera att den absolut värsta triggern för mig är utan tvekan stress. Idag hade jag en väldigt stressig dag och det är enkelt att se hur det hänger ihop för mig.
Precis som jag även minns iceman skrivit så har alkohol i motsats till vad jag skulle trott INTE haft någon som helst triggande effekt.
Kaffe, morgonsnus, bilkörning, eftermatensnus …. nope, icke dessa heller har visat sig vara ett hot för mig.

Stress och kanske även nervositet, dessa två är nog i särklass värsta bovarna där jag sökt tröst från snusdosan min.

[Författare]

Inlägg