Ett liv utan snus?

[kurtmeck]

Hej alla!

Då var det dags för ett andra seriöst försök att sluta snusa.
Jag är snart 30 år och och har snusat en dosa general portion sedan jag var 20 år, började snusa vid 17 års ålder.
Mina främsta orsaker till att sluta:

– vill bli kvitt beroendet
– ständigt inflammerat tandkött
– stress över att inte ha snus (planerandet)
– ekonomiska skäl, 50-100kr om dagen
– vill vara förebild för mina barn

Mitt första försök skedde nu i Januari 2014. Höll upp i 8 månader, där jag tog en prövosnus, intalade mig att jag kunde det och var givetvis nyfiken om det var så gott som jag mindes det. Fastnade för snuset igen och tillbaks på ruta ett Mao. Har varit fylld med ångest och samvetskval sedan dess och har dessutom lyckats mörka detta för familjen. Dubbelångest! Har nu berättat för frugan och tar nya tag mot ett nytt liv.

Jag tror min största utmaning ligger i min egen övertygelse att snus är en del av mig och min personlighet. Att jag förlorar en del av mig om jag fimpar snuset. Detta var helt klart värst vid förra försöket att sluta, även om månad ett var en pers att ta sig igenom. Någon som har tips på hur jag kan tänka här?
Planerar att ta sista prillan idag, bara att bita ihop nu!

Återkommer i dagboken senare!

//Kurtmeck

[cumulusnimbus]

Det är väl just det att man måste på djupet förstå att man inleder ”Ett liv utan snus!” och inte ”Ett liv utan snus?”. Minsta tveksamhet och man halkar dit förr eller senare. Jag brukar tänka att det är dumt att snusa, men att sluta snusa mer än en gång i sitt liv är riktigt stenkorkat… Tyvärr har jag som många andra förstått detta den tuffa vägen. Även efter en lång avhållsamhet från snus så blir man aldrig helt botad om man har ett långt missbruk bakom sig. Man är mer som villkorligt frigiven. En snus och det kan bli som i Monopol ”gå i fängelse utan att passera gå” …

Så det gäller att följa två regler; 1) Stoppa under inga som helst omständigheter in något med nikotin så länge som du lever. 2) I alla övriga fall så gäller automatiskt regel nummer 1…

Att sluta snusa är busenkelt, att inte börja snusa igen är en desto större utmaning. Om du läser vad andra skrivit här så kan du få otroligt mycket hjälp i den svåra konsten att odla pannben. Att skriva här har också ett värde för en själv för att förstärka sin icke-snusaridentitet. Ingen som inte gått ner sig i samma träsk kan på djupet förstå vad du går igenom. Här vet alla vilken smutsig drog nikotin är…

Lycka till med det slutgiltiga slutandet. Det gäller att våga att ta klivet ut i det okända, stänga dörren bakom sig och gå vidare utan att se sig om igen. Att även sluta snusa mentalt. Spotta ut. Skölj. Stoppa inte in något nytt så länge som man lever. Klart.

[VinnieVarg]

Rekommenderar boken ”Äntligen icke rökare”. Den hjälpte mig en bra bit på vägen att bli nikotinfri.

[Perseus]

Du har listat en del neg. punkter med snuset. Bra!

Du glömde dock en, den viktigaste. Hälsan!
Förstår att du glömt det eftersom du inte ännu upplevt de, eller ser dom, negativa hälsoeffekterna.

kämpa på!

[Författare]

Inlägg