Tack till alla som stöttar och peppar! Det hade inte gått utan er hjälp!
Jag är rejält förkyld och mår ganska kasst överlag. Enda positiva är väl att jag just nu inte har något sug efter snus alls 🙂
Jag träffade en gammal arbetskamrat idag. Förra gången vi sprang på varandra var för ungefär ett år sedan, då hade han precis slutat snusa, så jag frågade honom hur det gick. Han plockade fram dosan och sade att han hade fixat ett halvår, sedan hade han börjat igen… Tråkigt tyckte jag, men han brydde inte sig så mycket (det där med hur viktigt det är att sluta snusa går ju i perioder som vi alla vet). Han hade inte haft någon hjälp, ingen förstående fru som själv slutat, inget ovärderligt forum på nätet med människor i samma sits. Så en regnig dag med många mil i bilen framför sig, så hade han bara köpt en dosa. Inte för att han var mer sugen just den dagen, eller sugen alls för den delen. Han tyckte väl lite synd om sig själv och ville bara ”unna sig” någonting. Givetvis föreslår reptilhjärnan genast snus som det bästa alternativet om man vill unna sig något. Första snusen var inte ens god, men en erfaren snusare ger sig ju inte så lätt. När dosan var slut så köpte han en ny, för det är ju alltid det första man gör när dosan är slut. Sen var det ju givetvis kört för honom.
Fan vad jag är rädd för detta, att jag inte skall fixa att vara vaksam ”livet ut” och hur lätt det är att underskatta nikotinets/vanans makt.
Aldrig mer nikotin. Det får inte finnas ”bara en” snus eller ”bara en” cigg.
Det gick en liten rysning genom kroppen när jag skrev ”aldrig mer nikotin”. Av någon jävla anledning blev jag nedstämd av det. Det har bara kostat pengar och antagligen förkortat mitt liv, men ändå tycker jag det är jobbigt att skriva ”aldrig mer nikotin”… Som att jag gör en uppoffring, jag förnekar mig själv rätten att fortsätta förgifta mig själv, eller nåt…
Det här blev lite längre och klart konstigare än vad jag hade tänkt, men skit samma 🙂 Kör hårt och lycka till alla!
.
