Sådär, nu har det gått cirka fem månader utan snus. En cigarett för några veckor sedan i ett svagt fylleögonblick på en fest, men i övrigt nikotinfritt.
Kan inte påstå att det är något som är knepigt för ögonblicket, det är absolut inga problem att vara utan snus och nikotin. Faran ligger i att tro att man kanske skulle kunna röka en cigg eller ta en snus utan att halka dit igen. För mig, kanske också för andra, finns det någon sorts inneboende intresse av att berusa sig på ett eller annat vis. Man får tillfredsställa det behovet på andra vis helt enkelt. Det är antagligen därför träningen funkar bra för mig – jag får en kick av det. Sedan blir det en whisky då och då vilket nog triggar samma del av hjärnan.