stackars mig – fy fan vad det är synd om mig. verkligen jätte, jätte, jätte, jättesynd om mig. 🙂
ja det är väl i ”karaktären” det brister. eller. nja, jag tycker jag är rätt duktig som lyckats sluta så många gånger. många beslutsamma beslut men fler obeslutsamma. senaste året (jag är 44) har jag kommit på att cigg och snus bara är substitut för napp. den som ser mig snusa/röka ser egentligen en ledsen tjeja. tröst helt enkelt. varje, varje! gång jag blivit illa behandlad och annat i den stilen så springer jag med underläppen halvvägs till knäna till närmsta kiorre. där jag kan få vara anonym dessutom. så lösningen på det eviga ”sluta-röka-snusa-problemet” för mig kanske ligger mer åt ””att ta redan på varför jag behöver napp och inte förmår lösa mina problem på annat-sätt”-hållet.
så mitt problem ligger inte i att kunna sluta utan klassiska att ”inte-börja”. första stegen är väl, då, att syna ”stackars mig mönstret” och lösa problemen istället för att röka/snusa sig igenom dom 🙂
-
Detta ämne redigerades för 11 år, 5 månader sedan av iik.