Första dagen på mitt snusfria liv

[vagge]

Igår kväll tog jag min sista snus. Jag har snusat i ungefär 6-7 år och har till och från snusat både lös och portion. Men de senaste 2 åren har det bara blivit portionssnus för att spara pengar. Har väl snusat ungefär 8-12 påsar per dag.
Så idag har jag varit snusfri, och jag måste bara skriva av mig. Det är ju nu såhär på kvällen som det blir som värst för mig.
Det har gått ganska bra på jobbet förutom att jag inte har varit speciellt pratig och glad. Varit dåsig i huvudet hela dagen men det har hjälpt att jag kunnat tänka på jobb och inte enbart hur mycket min snushjärna vill bli tillfredsställd.
Har dock kört med papper under läppen och det har hjälpt mig mycket känner på de värsta tillfällena där jag njutit av snus (tex på morgonen och efter maten).

Men jag räknar med att jag kommer vara såhär ett tag så det är bara att härda ut. Vore fantastiskt att vara utan ett beroende. Få bättre lukt och smaksinne. Bättre hälsa!
Att inte låta snusen styra mitt liv.
Att snusa klingar inte med mig tycker, jag försöker leva ganska nyttigt och föredrar att laga mat utan onödiga tillsatser men har ändå stoppat i mig gift i form av snus utan att reflektera över det.

Det är kul att se alla taggade människor här! Blir motiverad att fortsätta!
ni får gärna länka till något peppade inlägg eller tråd!

[vagge]

Nu har jag varit snusfri i en vecka. Hade jävligt jobbig abstinens 3-4 första dagarna men det var ändå överkomligt. Får suget efter snus hela tiden. Varje måltid.
Hur har ni hanterat ”nikotinhjärnan”? som säger hela tiden att ”ta en snus så kommer du må så gött”, men när man innerst inne vet att det är äckligt och inte alls speciellt njutningsfullt när man väl är fast i skiten.
Men det är nikotinhjärnan som jag är mest rädd för. Att man efter några månader känner att ”äsch, en snus kan jag ju ta”.
Ni som varit snusfria länge, man får kämpa flera år med att hantera impulserna om snus va?

Så här långt så känns det så gött att slippa tänka på om snusen är med överallt. Känner mig fri från det.
Har dock fortfarande abstinens och snusar papperservetter.

[issen]

Jag har snart hållit upp i tusen dagar och hade missbrukat nikotin i drygt 30 år. Ja, det är bara att acceptera att man är missbrukare när man nyttjar nikotin. I varje fall var jag det eftersom jag mådde riktigt dåligt när jag inte fick nikotin.

Så, jag har tänkt att det är ynkligt av mig om inte jag ska kunna låta bli nikotinet när jag tycker att alkoholister och narkomaner ska ”ta tag i sitt liv” och sluta med sitt missbruk. Sluta snusa måste ju vara löjligt enkelt om man jämför.

Jag vet att om jag tar en snus så är jag inne i missbruket igen. Så är det bara. Och den snusen skulle dessutom kosta mig 500 000kr och jag vill göra annat för dem pengarna.

Lycka till och lyssna inte på snusdemonen!! Det är du som bestämmer!

[cumulusnimbus]

Om man accepterar att man är nikotinets livstidsfånge, så vet man att man endast är villkorligt frigiven. En snus och spiralen ner i ofrihet är ett faktum… Visst kommer impulser efter snus även efter en lång tid, men det är inget mot vad du går igenom nu. Stopp, tänk, agera var en devis jag fick lära mig då jag tog dykcertifikat. Det har även fungerat bra emot snustrollets gerillaattacker…

Allt kan sammanfattas i två enkla regler: 1) Stoppa inte på några som helst villkor in någonting med nikotin så länge som du lever. 2) I alla övriga fall så gäller automatiskt regel nummer ett…

Lycka till med kampen!

[vagge]

Tack för era svar!
Jag har verkligen en beroendepersonlighet och har tänkt på att jag inte ska byta ut snusberoendet mot något annat.
Abstinensen har avtagit ganska mycket men har ju fortfarande ett ordentligt sug ibland, men jag överlever dom också. Har inte ont i huvudet och känner mig helt dåsig längre.
Det har ju såklart känts som att något fattas sen jag slutade och har försökt fylla ut denna känslan med att snusa pappersservetter och sedan har det blivit en del kaffe/te.

Jag kommer garanterat få fightas med nikotindemonerna en hel del och måste lära mig ännu mer hur min beroendepersonlighet fungerar.
Känns lite som en seger redan. Nu har 9 dagar gått och man vunnit duellerna mot den värsta abstinensen. Nu är det bara att försöka bryta beteendet inte följa nikotinhjärnans impulser.

[DH]

cumulusnimbus: Jo, impulser efter snus kan komma efter lång tid.. 4 år närmare bestämt. Började förra sommaren när vi var på semester och fick ingen direkt ro i kroppen. Fick tanken att kanske skulle prova att ta en snus? Så kanske jag går ner i varv. Det är nog inte så farligt så lägger jag av sen bara… EFTER 4 ÅR UPPEHÅLL!?
Sagt och gjort och sen satt jag där med snusen under läppen, vägen tillbaka är otroligt kort kan jag säga. Fuskigt att det är så långt ur det och så kort tillbaka 🙂
Men nu är jag inne på tredje dagen utan snus och känner mig bra motiverad så det ska gå vägen denna gång. Kommer inte låta nikohjärnan lura mig igen efter så lång tid..

[NOVA]

Det som framgår av läsningen här och det som DH och flera säger, är att ”kampen” ändrar form. Att ha slutat snusa för ett par veckor sedan eller ett par år sedan är ju inte samma sak. I början är motivationen på topp och det blir en väldigt intensiv kamp för att vinna. Medan när man slutat för så länge sedan är det ju andra sorters faror som lurar, typ ”en snus dör man ju inte av”… Jag har själv slutat för ca. 200 dagar sedan, men det går inte en dag utan att jag åtminstone en gång tänker på hur gott det vore med en snus. Det är inte förrän nu jag verkligen förstår hur djupt rotad denna ovana är hos mig. Ju mer jag förstår om hur otroligt receptiv för nikotin som jag är, desto mer förstår jag om min missbrukspersonlighet. Har noterat att en del använder terminologin ”sluta” andra säger ”uppehåll”… Vet inte om det är ngn skillnad, men mina tidigare försök var ”uppehåll” för jag var inte 100 på att jag ville sluta till vilket pris som helst. Nu när jag gått upp en massa i vikt, men lagt om kost och träning, så måste det vara ett ”slut”, för jag pallar inte att gå genom detta en gång till och snart ska jag vara tillbaka i matchvikt!
Jag vill även gärna tänka på att det inte ”bara” är en fråga om nikotin, utan två olika typers livsstilar. En är reaktiv och följer beroendehjärnan mot allt som ger belöningar, den andra är proaktiv och leder hjärnan på ett disciplinerat sätt och belönar bara för verkliga insatser. För mig har det hjälpt en hel del att försöka tänka i nya former, att utmana min gamla nikotinhjärna!
Efter 26 år som nikotinist i alla former känns det nu som jag är på väg mot ett ”nytt” liv, men vet att jag är en snus ifrån att falla tillbaka i mitt gamla liv igen.

Kämpa på alla som vill befria sig från detta slaveri!

[vagge]

Ja det är precis det du beskriver NOVA som jag är mest rädd för. Att när man har klarat sig kanske några månader utan snus och bara får ett infall på fyllan eller något att ta en snus, då motivationen förmodligen inte är lika bra som nu. Men men hoppas det hjälper att man är medveten om att den tanken kommer komma.

Ikväll har jag haft ett sjukt sug efter snus. Har en chillkväll hemma bara och min hjärna skriker efter en belöning i form av snus. Fan alltså vad hela jag älskar små belöningar i vardagen. Förut tyckte jag att snus var den bästa vardagslyxen. Hur lurad är man egentligen? Ett gift som man stoppar i sig för att slippa abstinens.

Jag var ju tvungen att få nån form av belöning så jag fixade i ordning en sån här : http://mittkok.expressen.se/recept/fudge-brownies/ ..

När dessa var på kylning var jag ute och sprang 5 km på 24,5 minuter. Nytt rekord 🙂

[vagge]

Dagen efter fredagen som jag skrev om här ovanför var också riktigt jobbig!
Herregud alltså! Var ute och grillade med två kompisar som snusar och det var ju inte bättre direkt. Men jag var mest sugen på cigg den kvällen. Blev nästan yr av abstinens som vid dom första dagarna.
Jag väntade ut abstinensen ett bra tag. Men tillslut så tog jag en cigg.

Ser det dock inte som något återfall, har inte riktigt bestämt mig om jag ska kan ta en cigg på fest ibland eller hur jag ska göra. Risken är kanske att man tillslut tänjer på gränserna och tar en cigg vid andra tillfällen också som man vill ha en belöning.

Här ovanför är det antagligen nikotinhjärnan som talar

Nu har jag i alla fall varit helt snusfri i 17 dagar, gött!! 🙂

• Det här svaret redigerades för 10 år, 4 månader sedan av vagge.

[NOVA]

Vet att det finns dom som kan röka ibland… Mitt ex. var en sådan som kunde ha ett paket cig i veckor och ta fram och röka en cig efter en god middag… Det kan inte jag och har aldrig kunnat. Lika bra att inse för sig själv vilken typ av nikotinist man är. Hade jag kunna tagit en cig eller snus emellanåt så hade jag aldrig slutat. Så glöm inte varför du vill sluta… En cig på fest hoppas inte att det gör det jobbigare med snuset! Lycka till!

[Författare]

Inlägg