Nu är det dags att sluta för första gången på 32 år.
Jag har ”slutat” massor med ganger, men det har så här med facit I hand enbart varit uppehåll. Nu har jag sedan några dagar slutat. För första gången! Jag har tagit min sista snus. Hejdå grov, Knox, Ettan, General, Rapé, Granit och alla mina gamla vänner. Ni duger inte längre. Ni tillför inget jag behöver. Ni kan dra.
Jag har haft Onico under helgen och du kan också dra. Läste ett gammalt inlägg av Cumulusnimbus om vad ONico gör och det är oerhört syniskt att skapa en produkt som ersätter ett behov hos missbrukare med ett annat behov och att marknadsföra det som något nyttigt. Skäms!
Efter allt jag last så förstår jag att det kommer bli oerhört jobbigt och massor med förhandlingar med min hjärna under många år. Jag har ocksåå sett att det går.
Jag tanker börja med att genomlida den första veckan och se vad som hander. Vartefter får nog mina strategier växa fram för att vinna mot trollet. Motion kommer I alla fall bli väldigt involverat. Jag skall ner under 50 min på milen igen. Det var nog 20 år sedan sist det var möjligt. Under 40 kommer jag nog aldrig igen dock… Jag tror som manga andra att summan av laster är constant så skall jag ha möjlighet att klara det måste jag nog ta upp det jag trivdes så bra med for. Löpning är fantastiskt. Meditativt och nyttigt på så manga sätt, men précis som allt annat får det inte ta över helt. Tyvärr har jag ju missbruksbeteende inom snusandet och det gäller nog att vara på sin vakt så det beteendet inte tar över inom något annat. Tror som sagt att den förrsta veckan skall få definieras först och sen kommer motmedlen och jag skall ta över förarsätet och agera istället för att reagera.
.
