Hej! Lurkat omkring här i många år, som passiv läsare. Slutat många ggr, men denna gång seriösast hittills. 23 dagar so far och känner absolut inte att jag ska börja igen. Allt för mycket positivt med att vara fri.
Dock funderar jag mkt på det här med belöningssystemet. Hur upplever ni den biten? Jag har så SJUKT svårt att motivera mig till nåt som bjuder det minsta motstånd. Jobbet är en mardröm (ska byta), träning motigt, städning, betala räkningar, trista vardagssysslor generellt. ALLT gick förut att motivera med att ”gör det här nu så ska du få dig en snus som belöning”. Efter över 20 år som snusare och ”överbelönare” tänker jag att själva systemet är förstört för gott? Går det nånsin att bli normal igen? För uppenbarligen klarar nikotinfria vuxna människor av att göra tråkiga saker UTAN att hela tiden belönas. Med mer än belöningen att den tråkiga saken blir gjord. Känner mig som ett barn.
Det går heller inte att motivera mig med mat/godis, då jag sällan blir så sugen.
Hur upplever ni som har kommit längre det?
.
