Fortfarande inte bestämt mig

[Containerfox]

Hej allihop

Skriver av mig lite grann, min erfarenhet hittills kanske kan hjälpa någon.

Jag snusade i ca 12 år.

Den 4e december klockan ca 20.00 lade jag min sista snus i papperskorgen. Jag tyckte inte att det kändes särskilt jobbigt eller skrämmande då, för jag visste inte hur länge jag skulle vara utan snus. Jag bestämde mig inte heller då för att sluta snusa.

Vid 22-tiden, när jag gick och lade mig så var jag nära på att på ren vana ta en snus, men stannade upp innan jag fick av locket på dosan och tänkte: ”Hmm… Nä.”, och lade tillbaka dosan.

”Hmm…Nä.” har vart nyckeln till att jag hittills har klarat mig utan snus.
Jag har haft dosan, med tre prillor skruf stark portion i, i den vanliga fickan sedan dess. (Idag glömde jag dock ta med mig den, men det känns inte så farligt).
När det någon gång har varit för jäkla jobbigt, har jag öppnat dosan och luktat på mina ”nöd”-snus.
En del av de som jag har talat om för att jag har slutat snusa tycker att det är vansinne att fortfarande ha dosan i fickan, och att ”de skulle inte kunna hålla sig”, men jag har inte haft särskilt svårt för det.
Mitt enda jobb är att inte ta en snus.
Det är inte svårt, men det är ganska jobbigt, ibland.
Jag är en allergisk person så jag är van vid att alltid ha en adrenalinspruta i närheten, ifall jag råkar få i mig mat jag inte tål.
Jag tror att, att ha snusdosan i fickan, kan ha haft ungefär samma effekt av säkerhet på mig. Alltså, att om det bli så jäkla jobbigt att jag inte står ut, så har jag ju fortfarande snuset där… Men jag har stått ut. Utan några särskilt stora problem.

Jag trodde att, om jag bestämde mig för att sluta snusa, så skulle jag behöva vänta till semestern, eller ta ledigt en vecka så att man tar sig igenom det värsta, iallafall. Men det gjorde jag inte. För jag bestämde mig heller inte för att sluta snusa.

Biverkningar;
De första tre dagarna tog jag Ipren var 8e timma för att kontra huvudvärken. Jag var väldigt slö i huvudet, det var som att ”tänka genom sirap”, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.
Det tog väldigt lång tid att förstå vad någon sa, som om min hjärna var tvungen att översätta allt som sades innan jag kunde förstå det.
När jag slappnar av i längre än 5 minuter rycker mina armar, ben och nacke ibland, och ibland får jag hjärtklappning.

Det läskigaste var när jag körde bil. Om jag gjorde som vanligt och sneglade på hastighetsmätaren och sen drog upp blicken igen, så tog det ca 2sekunder innan jag faktiskt registrerade hastigheten och vad det var jag tittade på när jag tagit upp blicken på vägen igen.

De här biverkningarna försvann helt efter ca 6 dagar, förutom ryckningarna. Ryckningarna består.

Så det var det fysiska.

Det psykiska är lite värre.
Jag känner mig väldigt instabil. Jag skrattar högre och mer, ler bredare och har enklare för att gå upp på morgnarna, men jag ryter också till snabbare, högre och värre när jag (mycket lättare) blir irriterad.
Den jobbigaste psykiska tycker jag personligen är att det känns som att min bästa vän har gått bort. Känner mig liksom… dyster.

Först sades det att de tre första dagarna är de värsta.
Dag fyra sades det att den första veckan är den värsta.
Efter första veckan sades det att nikotinet är ute ur kroppen efter tre veckor. Riktigt där är jag inte än.
Av min egna erfarenhet, så rent psykiskt är inte de tre första dagarna de värsta, och inte heller första veckan.
Hittills, har varje dag varit den värsta.
Och jag är fortfarande inte säker på att jag vill sluta.

[Författare]

Inlägg