Det slog mig några dagar innan min 31årsdag att jag började snusa som 15åring. Sedan dess har jag slutat flera gånger och faktiskt hållit upp längre perioder.
Jag bestämde mig för att jag inte skall snusa mer än halva mitt liv och har nu försökt sluta i snart en månad. Efter att ha misslyckats på dag två och sedan dag tre inser jag att jag kan inte låta detta gå ut över min familj. Jag är arg på allt och alla jag har hjärtklappning och ligger och skakar.
– Kan du inte trappa ner långsamt, föreslår min fru? J
Jag cyklar raka vägen till kiosken och misslyckas återigen. Nya ursäkter om besök i helgen och liknande får mig att fortsätta några dagar till. Vart är min disciplin?
I världens bästa, eller i alla fall stans billigaste, tobaksaffär ändar jag plötsligt mitt beslut om att köpa några stockar. Det finns nertrappningssnus! Jag köper några dosor 75% 50% och 25%. Inser att dessa snus är värdelösa och går dagen efter till apoteket och köper plåster. Med hjälp av plåster och nertrappningssnus har jag nu varit snusfri(?) i tre dagar. Nu är alla nertrappningssnus slut och snart de starkaste plåstren med. Abstinensen har återigen infunnit sig. Skakande händer, dåligt humör, kliande tandkött, onda tankar och dimmig blick. Och värre kommer det bli…
Fy fan!
Jag skall sluta och förhoppningsvis finns detta forum kvar så att jag kan komma ihåg hur svårt det är innan jag kommer på sämre tankar.
.
