Hatar jag.. eller älskar jag?!?!

[Steffe]

Jag och min tjej har köpt ett hus och flyttat ihop för första gången. Nu till problemet!

Jag har sedan i våras tagit nån snus då och då. Oftast i samband med krogen eller om man tagit en öl med kompisar. Man har bett om en snus eller cigg och sen har det varit bra med det. Jag slutade egentligen att snusa (efter 16 års tid) för 1,5 år sedan. Jag har saknat kickarna och har det senaste halvåret trappat upp min konsumtion. Har köpt dosor och snusat i smyg. Slängt dosan efter ett par snusar och sagt att nu får det vara slut. Lika förbannat går man och köper en dosa dagen efter igen. Alkoholkonsumtionen har varit lite för hög också nu inför husköpet. Man har ”tröstat sig” med några öl och snus. Man ska ju överge sin älskade lägenhet efter 8 år. Tjejen och jag har varit ihop i 1,5 år men inte bott ihop innan. Lägenheten var en skyddszon, en tillflykts ort, en myshörna med öl, TV-spel och film. Min grotta. Den var även en tomhet, ett ensamt fängelse och ett sorgerum när man kände sig ensam och dumpad av tidigare ex. Vill absolut inte bo i det där förortsgettot, ensam i en lägenhet men jag saknar ändå tiden då man gjorde som man ville, när man ville även om drömmen var ett hus på ”landet” med trädgård och massa pyssell.

I och med husköpte har det varit enormt stressigt. Allt som ska fixas! Har lugnat mig med öl och snus då och då. Nu när vi köpt huset och flyttat in har jag inte snusat så mycket. En-två om dagen kanske. Ibland är jag superglad och ibland får jag panikångest och vill lämna allt ihop. Blir osäker på om det är detta jag vill och om jag alls är kär i min sambo. Sen, några timmar senare känns allt bra igen. Jag kan ha sjuk ångest på morgonen när jag far till jobbet. Sen tar jag en snus av chefen och allt känns bra igen. Då kan jag längta hem till huset och tjejen helt plötsligt. Sen på kvällen när man kommer hem så kan humöret vända 180 grader och jag bara hatar henne. Kan detta vara nikotinet som spökar i huvudet? Jag minns hur FRUKTANSVÄRT jag mådde när jag la av sist. Det är jättedumt att ha börjat småsnusa igen. Jag har alltid tänkt att det bara varit tillfälligt men nu verkar det som jag är fast i det igen.

Kan EN snus på morgonen lyfta mitt humör så pass halva dagen och sedan rasera det totalt när jag kommer hem? Varför denna berg- och dalbana i känslor??!?!?

Jag är så rädd för att jag är knäpp eller att jag verkligen mår dåligt av huset och vårt förhållande på riktigt… Nu lägger jag av snuset i alla fall!!

[Fyrkanten]

Jag tycker det låter som om du lever i ett vanligt förhållande. Tjejer kan ge de symptomen när man skaffat nytt boende. Känns inte som du är i ett läge för att sluta snusa. Vänta lite tills allt annat lugnat ner sig. Krävs så mycket focus, så jag tror att det kan bli svårt nu. Om du väljer att sluta nu så stöttar jag dig till 100%.

[Fyrkanten]

Typisk killreaktion. Nu har du tagit ett jättekliv mot att bli vuxen(tråkig). Klart att du blir orolig och undrar om du tagit rätt beslut. Tänk inte så mkt och låt det gå 1 år. Känns det fortfarande lite svajigt, gör slut och gå vidare. Det är oftast så att man lägger för mkt energi på sånt som man bara ska ”känna in”. Du har ett liv och det är kort. Klart att man ska leva det så fullt det går, inom rimliga gränser.

[Steffe]

Tack Fyrkanten! Dina ord lugnar mig. Man vill ju så gärna att allt ska kännas perfekt just nu. Alla andra som flyttar ihop verkar ju ha det så ofantligt fantastiskt och att all deras lycka är gjord. Man undrar ju varför man själv är så velig just nu. Man ville ju så gärna ha det där huset innan. Jag ska nog ända bita ihop och lägga ner snusandet. Känns dumt att ge sig in i ett nikotinberoende igen. Det var ju svårt att sluta sist.

[Författare]

Inlägg