Hej då tobak.

[mumintrollet]

Langur, där du befinner dig just nu gungar det ordentligt. Precis som många andra upplevde även jag perioden riktigt jobbig. Ibland satt jag faktiskt och funderade på om jag håller på att bli galen när det känns så udda och skumt uppe i hjärnan. Du har inget att oroa dig för 🙂
Du är väldigt nära första sköna medvindarna, för min egen del började det släppa straxt efter 50 dagar och perioden var mycket enklare än 35-50.

Kriga vidare, du fixar detta !

[Langur]

Aha, tack mumintrollet. Jag håller alltså inte på att tappa förståndet, puh! Jag har inte hittat särskilt mycket info om hur hjärnan reagerar efter nikotinstopp och vad man kan vänta sig vad det gäller psyket. Så här konstig har jag inte känt mig på väldigt länge, det påminner som sagt om hur hjärnan stökar runt när man använder antidepressiva läkemedel. Personlighetsförändrad helt enkelt. Förhoppningsvis till det bättre. Jag visste inte att det kunde bli en sådan drastisk förändring. Läskigt men även spännande.

Vi får se var resan slutar, jag ser fram mot medvindarna!

[Godismonster]

Jag är inne på dag 30 och har dom senaste dagarna frågat mig själv om det verkligen är värt det?

Noll koncentration på jobbet och magen bara växer och växer som aldrig förr.

Funderar starkt på att ge upp men jag har berättat om mitt slutasnusaval för väldigt många personer och det är egentligen den största anledningen till att jag inte failar just nu, jag vill inte känna mig som en looser inför dom då många sagt att jag aldrig kommer klara det osv osv.

Kriga på

[iceman]

Läs veteranernas dagböcker så ser ni att runt 40 dagar så är det en psykologisk dipp. Efter 100 dagar är du fri. Bara nöta på till tre månader i psykologiska kampen så väntar himmelriket utan jungfrur 🙂 .

[elKa]

Jag har på 250 dagar gått upp 12kg, ser det som en vinst oavsett, vikten tar jag hand om senare.

Är hellre 12kg tyngre och tar mig upp lätt på morgonen (fördelarna med att sluta snusa, somna tidigt utan problem) än att fortsätta med något jag inte ens tycker om

[Langur]

Nu har det gått några veckor till och jag ska inte påstå att det är ”smooth sailing”, men ganska nära.

Att ha semester och resa bort var en prövning som var svårare än jag trodde. Det brukar ju dock bli mer snus och öl och onyttig mat på semesterresor för min del. Allt triggar igång vartannat. Jag brukar alltid se till att ha ett ordentligt lager dosor med mig på resor. Så inte denna gång, uppenbarligen. Jag tror att det blev en lugnare semester på det stora hela. Sambon feströker och röker mer allmänt under ledighet. Det var nog det jobbigaste att härda ut. Det är det fortfarande.

Tillbaka i vardagen får vi se vad de kommande veckorna har att bjuda på. Jag ska bara utgå från att mitt liv utan snus rullar vidare utan större vägbulor, jag fortsätter att vara vaksam och stå emot varje attack från snusdemonen.

Det är svårt att säga om det beror på semestern eller att jag har passerat 70 dagar, men visst känns det som om dimman börjar lätta? Det känns lite lättare att andas och dysterheten i bröstet börjar ge efter. Ibland när jag tänker på snus, eller ser alla nya sorter som dyker upp i kioskerna så känns det liksom bara…dumt. Korkat. Fullständigt meningslöst. Jag hoppas att de tankarna håller i sig. Länge.

Hallå till elKa och Godismonster, jag kan inte tänka på vikten just nu, jag ska kriga färdigt mot nikotinet först. Det är prio ett. Å andra sidan avslutar jag en fyra dagars vattenfasta idag, men jag fastar av hälsoskäl, inte för att tappa kilon.
Tack för att ni finns och stöttar, kära medslutare! Godismonster, jag hoppas att du är kvar och kämpar vidare, ditt inlägg från 13 juli tyder på det. Det är härligt med dessa insikter som poppar upp som befrielser.

Nu kör vi vidare!

[Langur]

Jag tror och hoppas att jag har kommit över en tröskel. Det börjar närma sig hundra dagar, vilket naturligtvis är väldigt bra, men faktum är att de senaste dagarna har jag inte behövt kämpa lika mycket för att stå ut. Jag antar att det har att göra med att nikotinet släpper taget. Jag är dock fullt medveten om att suget slår till när man minst anar det. För min del blir det oftast då jag mår bra psykiskt. Den där avkopplings-mys-snusen. Det suget är för jävlig ibland. Men det går att stå emot.

Det är väldigt kul att se att det blir fler vänner på nätet som ansluter sig till nikotinkampen. Jag önskar all lycka och framgång till ”ny-slutasnusare”. Ni fattar att det funkar, eller hur? Ett steg i taget så kommer du framåt. Håll ut och bit ihop den sista sträckan, plocka fram din järnvilja och envishet så kommer du att säga hej då till snus för evigt.

Vidare, vidare.

[Vante Ante]

Grattis Du är över de 90 dgr Langur
Bra jobbat. 🙂

Jag har någon stans i min tråd skrivit;” att ”sluta-
snusa”var för mig att lära känna mig själv på riktigt”

Men jag är mycket mera mig själv än på
väldigt länge & jag är stolt över vem jag
blev & är numera. Stabilare lugnare & glad
över jag tog mig hit…..

Allt gott/
Vante Ante

[Langur]

Tack Vante Ante, jag håller med om att man lär känna sig själv när man slutar att snusa. Man får upp ögonen för både bra och dåliga sidor och tvingas ta tag i bitar som man tidigare har kunnat sopa under mattan. Skitjobbigt men nödvändigt.
Striden är långt ifrån över, men jag har kommit en bra bit på vägen.
Jag vet att återfallet är endast en portion General bort, så lätt att ge efter.

[mumintrollet]

Grattis till 100 dagar!

Det du känner är faktiskt precis som det är , dvs ”dimman börjar lätta”, ”har inte behövt kämpa lika mycket”.
Visst är det en fantastisk känsla när man fattar att man faktiskt håller på att fixa det!

Nu är det bara att lägga flera dagar bakom dig! Bli inte lamslagen om det kommer enstaka sämre dagar fortfarande, det är helt normalt. Sen är det också bra att påminna sig ibland om att livet är så mycket bättre utan ett beroendeframkallande gift som kroppen inte ens behöver, kostar pengar gör det också. Nästa hundra dagarna kommer att gå väldigt snabbt i jämförelse med första hundra 🙂

[Författare]

Inlägg