Hej då tobak.

[cumulusnimbus]

Tresiffrigt, inte illa! Stort grattis!

[Langur]

Större delen av dygnets timmar tänker jag inte på snus. Men jag får ett sjukt stort sug ungefär en gång om dagen. Nästan oemotståndligt. Men det passerar ju, som vanligt, som det alltid gör. Så går livet vidare.

Någonstans inom mig finns ett otäckt frö som skulle kunna växa till tanken att ”nu orkar jag inte vara utan snus längre, skit samma”. Jag vet vad det kan leda till och jag försöker vara stark och hålla ut en sekund, en sekund och en sekund. Det håller fortfarande. Hur länge? Det skulle vara korkat att ge efter nu. Jag måste hålla ut tills tankarna försvinner igen. Jag orkar inte med besvikelsen.

[Langur]

Fortsätter ett liv utan tobak. Tänker inte så mycket på snus, men det händer. Framförallt på fester eller när jag är stressad, nervös och mår dåligt. Jag skulle bli besviken på mig själv om jag började snusa igen, men jag skulle samtidigt inte bli förvånad. Suget är ibland så fruktansvärt starkt att man blir som radiostyrd. Det finns inget annat än tobak. Fascinerande och skrämmande.
Men, som sagt, jag fortsätter livet utan tobak. Ett tag till.

Tack igen alla ni som delar med er av er kamp. Tack för inspiration.

[Langur]

Härligt när det bara flyter på. Jag kanske rentav fixar ett år! Vilken grej! Jag har varit minst sagt tveksam och ofta undrat om det ska gå hela vägen. Men jag har tagit en dag i taget, ibland en timme, en minut i taget. Det är det som funkar. Det är det som faktiskt, verkligen funkar. Så är det.
Det här är något jag kan klara av och känna mig stolt över.

[Langur]

Den 17 maj, i morgon, firar jag årsdagen av mitt snusfria liv. Grattis till mig får jag väl säga då.
Naturligtvis går det lättare och lättare, men jag får inte sänka garden. Det är fascinerande hur pass starkt suget kan vara fortfarande. Det händer att det kommer över mig, nästan omöjligt att stå emot. Efter ett år!
Det som hjälper fortfarande är att hålla ut, en sekund i taget, en minut i taget, en timme i taget. Så går veckor och månader.
Jag kan bara konstatera att det är början på ett nytt år utan snus. Ett steg i taget.

[Vante Ante]

Gratulerar Lanqur.

Tänk att varje slutare som kommer vidare
på resan emot friheten gör mig så lycklig 🙂

Vi får lyckas med våran livsstils förändring
Är inte det helt fantastiskt bra ?

Härliga tider/
Vante Ante

[mumintrollet]

1 år , grattis!

[Langur]

Tack för pepp och stöd och kloka ord. Det är väldigt värdefullt.

[Tourniquet]

Grattis som fan! Grymt jobbat!
Är bara 49 veckor bort sen e jag också där

[Langur]

Jag ser det fortfarande inte som att jag har slutat snusa. Det känns mer som att jag har en paus. En väldigt lång paus. Ibland har jag köpt en dosa och låtit den ligga i jackfickan. Oöppnad. Som en nödutgång. Livboj.
Det är klart att jag förstår att det är att utmana ödet, dumt och onödigt. Men jag har ännu inte gett efter, dosan hamnar så småningom i soporna.
Jag kan erkänna ett och annat bloss från vänner som röker. Som tur är tycker jag att det smakar illa, så det blir just bara ett bloss åt gången.
Kan fortfarande inte fatta att det snart har gått två år. Helt galet.

[Författare]

Inlägg