Jaha, nu är det dags igen. Fjärde gången jag ska sluta. Har väl nånstans försonats med att jag har en beroendepersonlighet, och att av alla upptänkliga saker jag skulle kunna bli beroende av är nog snus ändå det bästa. Och att jag är en människa som hamnar i perioder av deppighet och då ligger det nära till att ta till dosan.
Jaja, förra årets snusstopp kom ”gratis” genom en svår magsjuka, slapp alltså abstinens och skit. Kanske var det också därför det gick snabbare att trilla dit igen.
Nu trappar jag ner – stoppet blir på onsdag. Ska ut med en fin kompis på tisdag kväll, och eftersom det kommer att bli alkohol och eftersom hon snusar är det ju dumt att satsa innan. Onsdag och torsdag kan jag vara ganska fri från omvärldskontakt, vilket kommer att bli nödvändigt.
Nertrappningen är rätt jobbig tycker jag, det är skrämmande vilket jäkla starkt gift jag pumpat i mig. Är fruktansvärt trött och labil i humöret. Har hittills tagit två prillor idag, och det lär bli fler, men jag lyckas i alla fall hålla mig lite längre för varje gång. Och för en som kedjesnusat alla vaken tid är det ju ett klart lyft!
Det värsta är nog att jag inte VILL sluta. Jag ÄLSKAR snus. Jag ÄR snusare. Det passar mig.
Men ekonomin och barnen säger stopp. Och på så sätt är jag motiverad. Fast ändå inte. Svårt.
Det sägs att om man inte vill sluta så kan man inte. Oj – då är jag ju helt körd redan.
Men jag MÅSTE. Och jag ska spara pengar och göra något KUL för dem.
.
😆
