Välkommen! › Forum › Dagbok › Hjälp. Hur ska detta gå?
- Detta ämne har 100 svar, 23 deltagare, och uppdaterades senast för 8 år, 7 månader sedan av Slutaren.
-
FörfattareInlägg
-
3 maj, 2016 kl. 05:25 #88468gratastMedlem
Hej jag har bara en fråga, orkade inte göra en egen tråd och registrerade mig bara för detta.
Finns det några långvariga biverkningar med att sluta snusa?
Som tex koncentrationssvårigheter efter 2 månader när suget är borta?
eller blir man normal igen när abstinensen försvunnit?3 maj, 2016 kl. 06:18 #88471mumintrolletMedlem@ gratast
Nej, du blir normal igen. Det tar lite tid men man tillfrisknar hela tiden.
Beroende på hur långt missbruk du har bakom dig så tar det lite olika länge. 2 månader är i överkant optimistiskt, men redan då är det märkbart lättare än i starten.De långvariga biverkningarna du får leva med resten av ditt liv är att du kommer att känna hur alla sinnen blommar ut igen, maten smakar bättre, sömnen blir djupare etc. Inte hel fel om du frågar mig 😉
@hanna100
Kämpa på nu. Det jag tog kraft i från början var att man väldigt tidigt började känna små små förbättringar helt från start. Vilopulsen gick ner, maten började smaka bättre, vissa nätter kändes det att jag kunde sova mycket djupare och bättre än jag gjort på tiotals år. Försök att plocka fram det positiva i stället!3 maj, 2016 kl. 06:41 #88472gratastMedlem@ mumintrollet
Okej, jag gillar dom biverkningarna :p
Tack för ditt svar:)3 maj, 2016 kl. 08:09 #88473hanna100Medlem8 dagar idag. Jag vågar knappt tro det, eftersom det här har varit/är så tungt, men jag tror att det känns lite lättare idag???
Har fortfarande rent fysik abstinens. Yr i huvudet och ont i kroppen. Men den vidriga och helt förlamande ångest/dödslängtan jag kände de första dagarna börjar lätta lite. Den kommer och går nu och är inte konstant längre. Jag får små pauser då allt inte är nattsvart!Tack alla för pepp och stöd, helt ovärderligt både med stödet och att ta del av andras erfarenheter när man är mitt i sluta-infernot!
3 maj, 2016 kl. 08:48 #88474cumulusnimbusMedlemDu lämnar nu det allra tyngsta bakom dig och när jag ser i backspegeln på min egen resa, så var kampen redan vunnen där du är idag, för det blir inte värre än så. Det kan komma körningar, men de blir svagare och glesare hela tiden. Sen kommer det ibland svåra oväntade djupare och envisare blixtattacker, men de går över de med.
Mycket slit väntar fortfarande de tre närmsta månaderna när kroppen normaliseras, men ger du kroppen tid att degenerera nikotinreceptorerna, så kommer du igenom det med. En dag i taget och inga förhandlingar med fienden. Att man blir låg och deppig betyder bara att det man gör fungerar och med tiden så går det över. Snustrollet har förstås en annan uppfattning och även förslag på snabba lösningar på problemet… Vill man bli av med fiskmåsar ska man skrämma bort dem genom att kasta bröd på dem,lyder den snustrolllogiken. Kör hårt, det här fixar du!
3 maj, 2016 kl. 11:07 #88475hanna100MedlemKära cumulusnimbus, stort tack för ditt stöd. Ja, det börjar långsamt gå upp för mig att jag gett mig in på en riktig ”resa” och att de här åtta dagarna jag har klarat av bara är början. 42 – 14 = 28 år som rökare och 18 år som rökare och snusare. Och det är ju inte så att jag har haft en måttlig nikotinkonsumtion under de här åren. Nej, jag har kedjerökt och kedjesnusat. Börjat dagen med en kaffe och några cigaretter, avslutat dagen med att lägga en snus under läppen och sedan huvudet på kudden.
Sömn är det som hjälper mig mest just nu. Går helt enkelt och lägger mig och sover när det blir för jobbigt. Tyvärr får jag inget gjort (jobbar som frilans) och de obesvarade mailen hopar sig. Men försöker att inte tänka så mycket på det. Att sluta med nikotin får helt enkelt gå först, resten får komma sen. Jag tror att det är enda sättet att klara det här.
3 maj, 2016 kl. 13:13 #88476hanna100MedlemGud vad tiden går långsamt. Önskar att jag på något sätt kunde ”använda” den här tiden slutandet tar, men all kraft går ju åt. Försöker ge mig själv lite enkla uppgifter. Men klarar inte mycket just nu. Känner ett sådant ENORMT motstånd mot att ta tag i saker när jag inte har min ”napp”. Nikotinet har ju varit både morot och belöning och anledning till att jag fått saker gjorda tidigare.
-Nu kokar jag en kopp kaffe, röker en cigg och sen tar jag tag i det här!
-Få se här nu, kanske bäst att jag sorterar den här högen med papper (rynkar pannan och lägger in en snus).
-När jag har klarat av de här mailen tar jag en promenad med hunden och röker en cigg.
-Hm, hur ska jag lösa det här, det verkar trixigt (lägger in en snus).Osv….nu, som snus- och rökfri, är jag bara handlingsförlamad. Känns som jag måste lära mig precis allt på nytt och motivationen är noll 🙁
3 maj, 2016 kl. 15:53 #88477hanna100MedlemI morse tyckte jag att det kändes lite lättare. Men nu…känner mig bara utmattad och gråtfärdig…den här kampen suger verkligen musten ur mig. Känner mig fortfarande långt ifrån säker på att jag kommer klara det här.
3 maj, 2016 kl. 21:11 #88478Anders PMedlemHördu Hanna100 det här fixar du. Har du klarat 8dagar fixar du 9 och sedan 10. Ajax har som eget mål att aldrig börja igen. Det låter som en klyscha men nu har det gått över ett hundra dagar.. Finns absolut ingen möjlighet att jag ska börja igen. Du, Hanna100, du ska vara med mig.
3 maj, 2016 kl. 21:12 #88479hanna100MedlemNu kan dag nr 8 snart läggas till handlingarna. Skönt.
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.