Hjälp. Hur ska detta gå?

[Vante Ante]

Du krigar bra emot ”monstret”
Var stolt över all den insatsen Du gör 🙂

Ja visst är det som du skriver; Att sluta med
nikotinet är ett nytt sätt lära sig hantera &
leva på.
Vi har gjort något med alla knepigheter/trevligheter
Men nu behöver vi lösa detta på ett annat sätt.
Allt blir som för första gången Det är det som är
friheten.
Du väljer andra vägar nu.

Allt gott/Njut värmen solen & Våren
i frihet/
Vante Ante

[hanna100]

Tack Vante Ante och ha det fint du också i solen 🙂
Du närmar dig året, stort!

[hanna100]

Efter tjugoåtta års nikotinberoende har jag varit utan min drog i tolv dagar.
Dag 1-9 var verkligen vidriga. Ville bara dö och var övertygad om att jag skulle misslyckas. Har aldrig mått så dåligt psykiskt.
De två senaste dagarna har varit lite lugnare, jag mår ok, men det är fortfarande väldigt jobbigt.
Sömn hjälper. Och att gå långa promenader i det fina vädret.
Jag fortsätter att ta en dag i taget.

[hanna100]

Jag har märkt att det FAKTISKT känns lite bättre för varje dag. Abstinensen avtar och apatin släpper. Men det går liksom oändligt, oändligt långsamt. Två pyttesmå steg framåt och ett tillbaka varje dag. Tror att det är det som får många att ge upp? Att kampen mot nikotinmonstret kan kännas SÅ SEG och liksom tröstlös. Man vill liksom snabbspola framåt, men det går inte. När man tänker så hjälper det verkligen att läsa andras dagböcker och få bevis för att det blir bättre och att allt bara handlar om att härda ut och låta dagarna gå! Jag mår dåligt nu, men det kommer inte vara så för alltid! Och det blir långsamt bättre!

[hanna100]

Det absolut värsta med att sluta med nikotin tycker jag är ENSAMHETSKÄNSLAN. Känner mig liksom oändligt ensam och övergiven sen jag slutade. Ett så himla fult knep av snusmonstret att få mig att känna så! Det hela går så klart ut på att jag ska trösta mig med en snus eller en cigg… MEN NEJ, det kommer jag inte göra!!!

[irenpanik]

Härligt kämpat! Bara att fortsätta! 🙂

Det är nog som du säger, att många tycker det blir för segt, och ger upp. Därför det gäller att verkligen ha bestämt sig så man har en chans att vinna de jobbiga fighterna med sin motivation, särskilt de diskussioner man för med sig själv om det verkligen är värt det. Den sega processen sållar de som verkligen VILL från de som t ex gör det för utmaningens skull men när marken skakar för mycket hellre hade velat haft kvar sin snuttefilt.

Jag har också känt som du när det varit riktigt jobbigt, att man helst hade velat gå i ide tills det är över. Men faktiskt tror jag det är bra att ta sig igenom det, och göra så gott man kan med att ”leva” ändå, även om det kan vara helt ok med perioder där man inte får mycket vettigt gjort. När man väl tagit sig igenom det kommer det vara bra att ha utsatts för utmaningar, att få lära sig hantera sin vardag och jobbiga situationer utan snuttefilten nikotin, och att få lära om sina vanor i vardagen.
Men än lär du få många tillfällen att träna på det, man måste såklart inte ta allt på en gång när det är som jobbigast!

Kämpa på! 🙂 Du gör det bra!

[hanna100]

Ja, jag tror du har rätt Irenepanik! Man måste leva ändå. Går man i ide går det ju aldrig över. Tror att det är precis så som du skriver – att man måste utsätta sig för utmaningar och lära sig hantera vardagen med upp och nedgångar utan nikotin. Det är alltså bara att kämpa på! Hittills har jag ju mest legat ner som en halvdöd och liksom känt panik utan snus och cigaretter. Men i morgon när jag når mitt lilla delmål 14 dagar ska det bli ändring. Då tänker jag ta mig i kragen och tvinga mig själv att göra det jag behöver få gjort!

[hanna100]

Två veckor idag. Börjar så smått kännas som att ja har en möjlighet att klara det här 🙂
Fortfarande sug efter både snus och cigaretter mest hela tiden, men det är mer hanterbart nu.
Första veckan var ju helt vidrig!
Har också haft enstaka ögonblick här och där då jag har kommit på mig själv med att INTE tänka på snus och cigaretter.

Idag ska jag ta tag i det här med motion på allvar.
Mitt beslut att sluta med nikotin är ju, som jag skrivit tidigare, en av flera saker jag vill göra för att må bättre, känna mig gladare och mer nöjd med tillvaron.

Kämpa på alla slutare!

[hanna100]

Nu börjar jag ”få kläm” på hur snustrollet och nikotinmonstret jobbar. Så fort man tänker ”nu känns det lite bättre” visar de sina fula trynen.
I morse kändes allt ok, suget var under kontroll. Och vad händer då? En jättejobbig ångestattack och ett sug från helvetet.
Känslan av att ALLT är meningslöst. Usch, det kämpigaste är att hela tiden svaja hit och dit humör-mässigt. Och att de här attackerna så totalt överrumplar mig. Snusmonstret är givetvis där direkt, klappar tröstande med sin lurviga tass och håller fram snusnappen.
MEN NEJ, TÄNKER INTE TRILLA DIT!!!

[cumulusnimbus]

Det blir lite ”två steg fram-ett steg bak” i början… Jobbigt, men sakta går man framåt med myrsteg… Men för varje steg blir bottnarna lite grundare och topparna lite högre. Att det känns som du känner nu, betyder att allt är ok och att det du gör fungerar.

Det är din sommar som börjar nu. Våren kan ge soliga varma dagar, men snabbt slå om och ge gråmulna kalla dagar då allt känns vinter igen. Men det går över, om en månad ungefär kommer du över krönet och barndomens oändligt långa fria sommar är här igen. När hösten kommer är du redan på väg tillbaka till den du egentligen varit hela tiden, men tappat bort ett tag på vägen… Det är så värt det, det här fixar du.

[Författare]

Inlägg