Firar i år 10 år som snusare, det ska firas med att sluta. Jag har ett gediget försök bakom mig där jag var fri från snus i 8 månader.
Jag slutade snusa i samband med att jag började plugga datavetenskap på universitetet. Då var det mycket alkohol inblandat i leken som det kan vara som ny student. Garden släppte när jag drack och jag tog någon cigg ibland vilket medförde att jag tillslut köpte ett paket cigg på någon fest. Jag kämpade hårt på vardagar och vissa helger men vissa fester blev de för stort sug och garden släppte.
Den tiden är förbi och jag gör examensarbete för tillfället vilket kräver en hel del fokus. Jag lärde mig en del från mitt förra försök. Dels att det är mycket jobbigare än väntat och dels att jag blir deprimerad.
Det är depressionen i samband med att sluta som jag är mest orolig för. Man vill ju inte föra sig in i en depression medvetet.
Jag har i alla fall bestämt mig för att sluta igen eftersom det är ett helt värdelöst nervgift man stoppar i sig enbart för att inte känna abstinens. Jag är som sagt lite orolig för dopaminbristen som kommer infinna sig men får hoppas att den inte blir så långvarig. Hur länge hade ni problem med dopaminbrist?
21 februari tog jag sista snusen och började använda nikotinplåster för att få ett mildare avsked av nikotinet. Jag tar för tillfället en fjärdedels 21mg plåster. Sista plåsterbiten tar jag på torsdag, då nollställs även mätaren för sista gången.
.
