Då har jag slutat snusa minsann. Brukar ha den fula ovanan att sluta med saker och ting ”bara så där”.Alkohol-cigaretter etc etc Det har fungerat bäst för mig tidigare så attee..det var det. Jag slutade röka förr-förra året- en eftermiddag i april. Klarade mig i lite över ett år faktiskt, men började snusa vintern förra året under en tuff period.Vem är så dum att de går från cigg till snus?
Men nu får det vara bra! Fick ett par fniss på jobbet och ett par ”Jaja, vi får se hur det går”.Men så är det.
Tog min sista snus kl 10 i förmiddags idag. Klockan är nu 21.12. Så det har gått bra, förutom för ett par migränanfall mellan varven. Jag har kört med ett par hjälpmedel. Nicotinpåsar 4 mg.Tänkte ta slut på dosan och efter det köra med 2 mg tuggummin. Det funkade när jag slutade röka och verkar funka nu. Lite yr men så går det.
Vet att många rekommenderar att man trappar ner under ett halvår men jag orkar inte vänta så länge, så jag gör så här nu. Jah!
Hörs i morgon.
Jag tror de största problemen vid avslut så här är just de som involverar hanterandet av de känslor man har dämpat genom sitt beroende. Det blir lite så där, som mest med cigg att man röker för varje känslotillstånd man går igenom. Vare sig man är glad, ledsen, trött, hungrig, arg, lycklig så sätter man p för det med en pinne. Så är det den sociala biten också.Samt bara vanan att föra ngt till läpparna.
För mig- med det här med snusandet har det roterat runt ”efter måltid” snus och ”precis vaknat snus”.Det har inte handlat så mycket om prillan i sig utan nikotinet. Jag gick igenom alla känslor när jag slutade röka så jag vet hur jag funkar nu. Snuset handlade mer om extrakicken energi jag fick när jag var som tröttast, men jag känner att jag hellre vill funka normalt nu.Ha en normal rytm därinne och inte gå runt ”speedad” konstant.
.
