Känn Sorgen

[Sorgen]

Slutade snusa för 36 dagar sedan. Livslusten börjar verkligen tryta nu. Inget begär för nått. Självmord känns inte ens skrämmande, snarare skönt, dock avlägset. Min motivation till att sluta snusa är och kommer förbli det ända som har någon betydelse. Det spelar ingen roll hur mycket jag lider. Om jag mister allt jag har. Snuset ska inte styra mitt liv. Jag dör hellre.

Alla mina förtryckta känslor kommer upp till ytan. Ser mitt liv som det är och hur jag vill att det ska se ut, och kontrasten mellan dessa världar är ju ganska påtagliga.. Ensamheten är nog värst. Avsaknaden av livslust. De första två veckorna hade jag denna rastlöshet och energi som folk beskriver samt kunde somna in snabbt och skönt & vakna utsövd för första gången i mitt liv. Men dessa positiva effekter har försvunnit. Det positiva som finns kvar är att jag tänker klarare och snabbare vissa perioder på dagen, men koncentrationen är piss vilket jag märkt gjort folk arga för att dom tror jag ignorerar dom, som om jag vore nonchalant. Det sura är ju att folk inte kan sätta sig in i ens situation och förstå vilket brinnande helvete man lever i. För det är ett brinnande helvete milt sagt. Ibland andas jag in lustgas för att försvinna iväg någon minut. Dock så får jag ångest över det efteråt ändå så det bliv väl + – -2 ändå. Det jag gör för att klara av detta är att jag bland annat praktiserar mindfulness meditation. Sätter mig ner och accepterar mitt misslyckade liv. Alla tankar och känslor som kommer upp accepterar jag och försöker att inte identifiera mig med dom. Jag tror jag har fått ett så kallat andligt uppvaknande mitt i allt också. Det är det som gör att min motivation är så stark och att jag håller mig levande. Sen utöver meditation yogar jag. Utöver det har jag sjukskrivit mig från mitt jobb och slutat vara med mina vänner & nära å kära. Vem vill vara med någon som är pessimistisk, hatisk, självdestruktiv och ledsen? Kommunikation och socialt liv handlar väl om att ha roligt och tycka om varandras närvaro? Sen på all denna skit är jag olyckligt kär. Blivit kär i min yoga lärare som har man och barn och är 10 år äldre än mig. Så ja.. Känn sorgen.

[darvartagan]

Hej. Suveränt att du slutat snusa såklart! Men är det verkligen avsaknad av snus som gör att du känner som du känner? Frågan är dock inte så viktig, det viktigaste för att komma framåt är att prata/skriva om det. Så kanon att du delar med dig! Använd fler kanaler än ”sluta snusa” kanske någon vän eller familj?

[Vante Ante]

Hej där Sorgen!

Om jag var du skulle jag söka upp någon
att ”prata med” allvarligt talat.
Isoleringen är aldrig bra, tyvärr.
Regelbundna rutiner är alltid bra att ha.
Livet måste levas trots allt/ snus slutande/sorger/
konkurser/separation/sjukdom.

Ta hand om Dig/
Vante Ante

[Sorgen]

Vilken dramatik det blev igår kväll. Det är dock inget nytt för mig, jag är smått dagligt manodepressiv. Spritt språngande glad och kärleksfull på morgonen/ förmiddagen sen går det utför och blir som värst på kvällen. Så jag vill be om ursäkt om jag fick er att bli oroliga för mig. Det var trots allt så jag kände och så det var just då, men jag kommer faktiskt ut och yogar och träffar människor, det är bara efter kl 14 som jag isolerar mig, skämt å sido. Nu är klockan 14.36 så jag känner mörket smyga sig in nu.. Börjar bli seg i huvudet och mentalt slut.

Såhär har mina känslor utvecklat sig under dessa dagar:
Första två veckorna:
Rastlös, hyperaktiv, morgonpigg, stunder av eufori, tungt i huvudet, kort stubin, plötsliga attacker av nedstämdhet, lätt sårbar

tredje veckan och framåt:
Mer av en ihållande ilande känsla i solarplexus, väldigt lätt till att bli arg och ledsen. Inget sug för att snusa mer bara väldigt jobbiga känslor kvar av ledsamhet och ilska. Alltid när jag kände mig ensam innan så kunde jag ta en snus och problemet var löst. Så det var ju att skjuta upp skit under mattan bara. Nu har jag ingen matta längre och måste ta tag i mitt liv så det är ju bra att jag tar tag i rötterna till problemen istället för att snustrollet trollar bort dom för en stund.

Måste säga att jag är väldigt tacksam för era dagböcker jag blir glad av att veta att jag inte är den enda som befinner sig i plågorna. Tycker det är väldigt humoristiskt när folk uttrycker ilska också. Så tack. Sen läste jag någonstans att det är som värst dag 38-40 och det känns också befriande att peaken är nära så det kan börja ljusna lite mer. Livet blir ju mycket lättare att leva om man har känslolivet på rätt plats så att säga.

Tack & hej, leverpastej

[darvartagan]

Skönt! Bara fortsätta kampen och kanske hitta på en aktivitet runt 17 eller så på eftermiddagarna som kan få dig att behålla förmiddagens humör och livsglädje ytterligare några timmar på dygnet.

Gott nytt år!

[Sorgen]

Vad har varit det värsta de senaste dagarna?
H U M Ö R S V Ä G N I N G A R
Lätt till ilska, och skratt. Mycket lättare att brista ut i ap garv men också skrik.
Det är också svårt att ta det lugnt, att prata med andra, komma på nått att säga. Det stog helt still i huvudet när jag försökte umgås med folk på nyårsafton. Samtidigt är det mycket lätt att få ur sig hela bibeln på en minut när det gäller att prata om saker som man är arg över eller om man har nått att klaga på till familjemedlemmar. Känner mig ond.

Aja jag har verkligen tröttnat på att klaga och tycka synd om mig själv. Så vad tycker jag har varit bäst?
Känslan av att veta att jag har klarat av 39 dagar utan snus. Den känslan är bäst, stärker självförtroendet och självkänslan.
Bara jag som tycker det är lite svårt att veta vilka saker som beror på snusstoppet och vilka saker som beror på normala saker? Tänk om det är så att mitt normala tillstånd är såhär som jag är nu och att snusandet hela tiden gjort att jag kommit bort från detta tillstånd? Tänk om jag har landat och det inte blir bättre? Hur lång tid tar det innan man rent fysiskt är helt återställd? Jag känner mig inte återställd. Kommer jag kunna känna mig som jag gjorde, när jag snusade? Det hade ju varit nått. Skulle vara skönt att kunna lugna ner sig. Jag är dock väldigt trött/lugn när jag är själv men så fort jag ska prata så är det lätt att det brister. Jag är ofta mentalt slut men kroppen har en känsla av väldans rastlöshet. Där satt den. Så känns de. Och denna mentala grej i huvudet ska jag försöka beskriva mer i detalj. Om hjärnan vore gjord av vatten, så känns det som min hjärna är tömd på vattnet ibland och strömmen ut ur huvudet bildat ett undertryck i huvudet så ögonen peter inåt istället för utåt. Men på förmiddagarna är hjärnan fylld med vatten och livet leker. När jag snusade var hjärnan kanske 75% full med vatten på månarna 40% full på kvällen. Nu är hjärnan 100% full på morgonen och -20% på kvällen. Denna mentala trötthet beror säkert på dopamin-bristen i huvudet. Hoppas det blir bättre och jag blir mer ”normal”.

Måste påminna mig om varför jag slutade snusa:
1. Är ett beroende, kände mig mindre fri pga snuset
2. Gula tänder
3. När jag log med snus inne kändes det väldigt fel och obehagligt, vilket gjorde att jag begränsade mitt leende, vilket gjorde att jag blev mindre glad. Har läst att bara le skapar glädjehormoner. Mitt leende blev inte naturligt.
4. Högre vilopuls –> svårare att somna
4,5 Sömnsvårigheter
4,75 Trött på morgonarna
5. Sämre kondition
6. Känslan av att vara annorlunda pga snuset. Känsla av att vara sämre än andra. (Jag tycker verkligen inte själv att man är sämre än andra när man snusar men jag kände mig så)
7. Seg i huvudet
8. Blev oproduktiv
9. Fick bristande motivation till att träna
10. Kostar pengar (Väldigt litet skäl om det bara hade varit pengarna som var nackdelen hade man ju kunnat unna sig lite snus)
11. För att jag kände mig otrygg i mig själv med en prilla inne när jag skulle dejta tjejer. Vilket gjorde att jag sket i det för jag föredrog att snusa. hemskt.
12. Fick svårigheter att bli arg. Jag kunde inte bli arg överhuvudtaget knappt. Det är ju ganska viktigt att kunna bli arg för det hjälper ju en att stå upp för sig själv och inte låta andra få en att bli nerstämd. Istället för att bli nerstämd nu tillåter jag inte det, blir arg och säger ifrån istället.
13. Känslan av att vara drogad, för jag var väldigt lättpåverkad av snuset, fick nikokick efter 3h uppehåll och varje morgon, har snusat i 4 år. Denna kick gjorde mig oklar i huvudet.
14. Risken att få cancer i läppen & svalget
15. En sak mer att hålla reda på, alltså vart dosan ligger, och nervositeten när man har börjat gå någonstans att man glömt dosan och febrilt börjar känna på fickorna så att den är där.
16. Tandköttet som började frätas bort
17. Nikotin är ett nervgift som påverkar det centrala nervsystemet, används ursprungligen av en blomma för att försvara sig mot insekter. Höga doser av nikotin dödar. Det är med andra ord väldigt onaturligt att snusa.

Fear is the memory of pain
Addiction is the memory of pleasure
Freedom is beyond both

[Sorgen]

Gick upp 7 för att piggna till tills yogan kl 9. Efter det solade jag solarium, sen lagade jag mat. Efter detta var klockan ca 13. Totalt slut gick jag och la mig, vaknade igen 18, 5 timmar senare, lika trött. Usch vill inte bli deprimerad. Får väl söka upp hjälp om det blir värre. Snussuget har kommit tillbaka.

[Vante Ante]

God fortsättning Sorgen.

Jag kan bara relatera till mig själv & min
”snusfrihets-resa” Som har varit tuff,kämpig,
frustrerande,omvälvande,insiktsfull & absolut
inte över än 🙂
Jag känner igen mycket av det du skriver & förstår
deppigheten till fullo. Det var den jag bävade för mest
innan jag kom till beslut denna gång…
Men jag kände en stor skillnad efter de där 90 dgr

Sedan gick det uppåner som livet alltid gör 🙂

Du krigar bra Du är jätte duktig. Glöm inte vara stolt
& lee mera och oftare. 🙂
Allt Gott/
Vante Ante

[Sorgen]

Idag vaknade jag upp av att min plast-farfar, en mycket vis man, höll på att dö. Eller ja, han dog men med hjälp av hjärt och lungräddning är han nu i livet igen fast medvetslös och med respirator. Har väldigt svårt för att gråta men nu brast det, tårarna bara rann ner för kinderna. Skönt att gråta ut iallafall. Seg och lam i huvudet, ska jag nu ha ett möte med jobbet om en timme som också är stressande för jag kommer inte kunna prestera och vara med i matchen så som jag vill och brukar vara. Det är ju det som är så jobbigt att man är medveten om hur efter i huvudet man är.

Tack Ante Vante för dem orden behöver dom verkligen!
Kämpa på alla fina människor

Sorgen

[Sorgen]

Att somna är inga problem & sömnen djup och skön. Kan vakna utsövd om jag får tillräckligt mycket sömn. När jag snusade spelade det inte någon roll hur mycket jag sov, vaknade alltid jätte trött.
Min motivation till livet är bättre. Snus-suget är noll. Känslan av att vara klar och pigg i huvudet är mycket bättre än kicken av snuset och den grumliga känslan. Skönt att vara ledig idag, ska nog yoga, börja läsa Gandhi:s självbiografi och sen åka in till sjukhuset och ser hur det går med farfar.

Livet ändras hela tiden, inget är konstant, allt går över, sköt om er och kämpa på
/Sorgen

[Författare]

Inlägg