Känn Sorgen

[Sorgen]

56 dagar utan snus!
Till Migsjälv; Du är inte ensam i dina känslor, du är stark som har klarat av 56 dagar *Klapp på axeln*, ta en dag i taget, tänk positivt. Kom igen nu Sorgen det är 34 dagar kvar till 90 dagar. Sätt ingen press eller krav på dig själv må som du nu mår och gör det som du nu orkar med. Det blir bättre Sorgen och tro inte att du är ensam i världen med detta det är så många som har gått igenom lika plågsamma situationer.

[Sorgen]

Fyfan va bra det hade varit med en snus. En dubbel in under läppen, nikotinet börjar sätta igång, det drar och vibrerar under läppen, sakta men säkert har man en fet nikotinkick som får alla tankar och känslor i schack och vänds pladask till bra och härliga tankar och känslor. Hade varit så jävla fint nu. Nu istället får man sitta och lida sig igenom kvällarna. Men jag har spekulerat i att det handlar om att jag har brist på sätt att ta hand om skräp tankarna och känslorna. Snuset fixade ju det jävligt bra innan. Nu måste man ta den hårda vägen och dra ut skiten med rötterna eller helt enkelt göra en rotfyllning istället för att käka värktabletter.

[elKa]

Ojojoj vilken romantisering av snuset, det du beskrev där vad den känslan man hade första veckan man började snusa.
Kan inte minnas att jag kände någonting av det där mina sista 5-6 år.

Det jag minns av snuset är sår under läppen och en frustration då jag nyligen petat in 2st snus för att sedan märka att jag redan satt med 2st inne.

Kämpa på, detta fixar du

[Sorgen]

@elKa
Ett uppehåll på ca 5h och varje morgon fick jag kick. Tycker också det är konstigt efter 4 år av snusande.

Firar 60 dagar med en gräddig bulle och saft. Känner mig stark sen kl15 idag. Mitt humör har varit bra, lite jävlar anammar i mig istället för depp sen 15. Mellan 06-15 jobbade jag på lager och var nära på panik och gråt vid ett tillfälle, var skit trött & var tvungen att bygga om min pall dvs lyfta en jävla massa men satte mig ner och andades i typ 5 min sen fick jag kraften tillbaka.. Ett sånt *nära till panik och mentalt bryt* skulle aldrig skett ifall jag snusade den saken är ju säker.

[Sorgen]

Skön dag utan något sug eller besvär idag! Yogan och de underbara människorna där har hjälpt mig oerhört mycket. Jag har dom att tacka för att jag kommit såhär långt. Detta forum har hjälpt mig mycket också både att skriva av sig och kolla tillbaka och se utvecklingen dag för dag, och att se andra som går igenom samma procedur har fått mig att inte känna mig så ensam i resan, vilket också skapat motivation. Alla ”kämpa på” kommentarer har också uppskattats tack! 🙂 Nu skriver jag som om att min resa är över men det räknar jag inte med, har väl bara kommit in i lugnet före nästa storm.

/S

[Sorgen]

Jag har vinden i ryggen, fått ett erbjudande på en lägenhet med centralt läge och låg hyra. Att få positiva händelser utifrån är alltid välkommet. Börjar få ett tagg till att leva, lära mig, utforska och umgås. Har blivit vän med mig själv, har alltid haft ångest och dåligt samvete för att snusa och tyckt illa om mig själv för att inte klara av att sluta, känt mig hjälplös och fast som en slav. Att bli vän med sig själv & bli fri från beroenden är inte helt fel 🙂

/S

[Sorgen]

Igårkväll kände jag mig väldigt depp. Det sitter verkligen i, kvällssnusen efter en dag efter en massa intryck, Den saknas.
/S

[Anders P]

Jodu Sorgen. Den sitter i ryggmärgen och det är ju tyvärr självklart att den sitter kvar och att det är ett livslångt kämpande tror jag. Man har ju liksom alltid haft den där och när man saknar den så blir det ju ett stort tomrum. Men det är absolut inte värt att fylla tomrummet med samma sak igen. Då kommer man bara att må ännu sämre psykiskt pga att man har hittat den igen. Nej du kämpa vidare så kommer det bättre dagar.

[Sorgen]

@AndersP
Ja det är bara härda ut. Tillslut tror jag man är helt fri, kanske inte om man snusat i 30-40 år. Jag har ”bara” snusat i 4 år.

Har märkt att de värsta stunderna alltid kommer när jag är trött och att äta något och ta en tupplur hjälper suveränt.

[Nopaj]

När jag läser vad du skrivit känner jag igen en hel del från när jag slutade senast. Det var för 1,5 år sedan, och jag höll ut i typ åtta månader. Sedan trodde jag att jag var sjuk, på riktigt, och jag pajade ihop och snusade som tröst(spela roll, så satt säga). En magnetröntgen och ett vävnadsprov visade till slut att så inte var fallet, men då var jag redan fast igen. Hursomhelst, jag kan relatera till deppigheten du beskriver. Meningslösheten. Ditt nick, Sorgen, beskriver det mycket väl. Men samtidigt, när jag läser dina inlägg, anar jag inte ett litet ljus i horisonten? Mer än 70 dagar, får du inte kickar ibland när du kommer att tänka på hur sjukt stark du är? Så var det för mig. Man möter någon på gatan med en snusdosa, och känner inte sug eller avundsjuka utan bara medkänsla för den stackare som är fångad i beroendet. Och, inte minst, en enorm stolthet. 🙂

[Författare]

Inlägg