Känner mig efterbliven…

[messi]

Hej alla krigare!

Alla som testat att sluta snusa efter ett ordentligt beroende vet att det är en jävla kraftansträngning. Behöver skriva av mig lite eftersom jag nu varit utan snus i 2 veckor och den värsta abstinensen är över för min del. Menar den när man knappt kan sova, svettas och känner sig så rastlös att man vill vidare till nästa grej vad man än sysslar med. Det enda som funkar riktigt bra är att träna tycker jag! Då glömmer man bort det ett tag.

Jag har snusat i nästan 20år och det är inte häftigt längre. Sista åren innan jag nu bestämde mig snusade jag enbart för att jag inte trodde att jag skulle klara av att sluta… En onödig jävla stress att alltid se till att ha snus. Att stoppa in en ny snus efter en annan för att man tror att det ska ge effekt… Men icke då! Då bestämde jag mig, nu får det fan va bra, nu får det räcka.

Jag drog ner på snuset till vita portion, det känns som att ju torrare snus, desto mindre nikotin tas upp. Eller så är det bara psykologiskt. Sen bytte jag till minisnus och det va jobbigt för kroppen, men det gick. Sen efter ett par månader så slutade jag helt och använder bara 1mg sugtabletter som man köper på Apoteket. Det funkar hyfsat.

Vinsterna med att ha slutat är bättre aptit, finare tänder, lägger inte lika mkt pengar på skiten. Fräsch känsla i munnen. Kan ana en lite bättre självkänsla emellanåt, känner mig duktig.

Baksidan med att sluta: rastlös, huvudvärk då o då, svårt att fokusera på saker, känner mig stundtals helt jävla disträ och efterbliven. Irriterad på alla idioter och lite annat smått o gott.

Även om jag vet att jag gjort det rätta och att jag verkligen vill det här… Så känns det ibland övermäktigt. Det skulle ju va så lätt att ta en snus och att det kändes sådär bra igen. Men det tänker jag givetvis inte. Nu är det färdigsnusat och nu får andra se till att swedish match går med vinst. Jag tänker inte göra det!

Ville bara va med på ett hörn på den här sidan, eftersom det hjälper att läsa här när suget kommer.

[messi]

Har gått 3 veckor nu och jag känner mig fortfarande seg. Har en malande känsla av att allt skulle kännas bra om jag tog en snus. Det går upp och ner… Oftast tänker jag på snus, men då och då glömmer jag bort det. Har haft en dipp nu och jag känner att jag inte är riktigt mig själv humörsmässigt. Blir snabbare och mer irriterad. Tydligen är det bara att bita ihop, varför kom man på den här usla idén att sluta snusa.

Lite stolthet känner jag då och då ändå ochbjag hoppas att den känslan växer till sig och att dom dåliga känslorna ger med sig snart.

[NOVA]

Eller ännu hellre; varför komma på idén att börja, in the first place…? Men om man ändå varit korkad att en gång börja, så sluta för en gång skull också…! Det kommer att vara svinjobbigt…! Alla vill innerst inne vara nikotinfria…för vem vill underhålla ett beroende? Var en av dom som lyckas förändra ngt som kan ha mycket långtgående positiva effekter…!
Kämpa på! Ta timmarna en efter en…o visa vem som fattar besluten!

[messi]

Först och främst tack för peppen Nova. Det är ju så lätt att låta den där jävla dosan fatta besluten åt en, men inte mer.

Gick in och läste på din tråd nova och jag tror precis som du att man gör upp med sig själv. Min känsla är att det är då man har störst chans att lyckas. Att bara förändra snusningen är nog svårt, det är en så inrotad vana att det måste till förändringar på fler plan för att lyckas.

Precis som du så tar jag fler smällar på en gång… eller rättare sagt, vill åstadkomma fler förändringar i mitt liv för att göra det bättre. Snusning är en viktig del i det och att det är jag som vill sluta nu.
Jag separerade för 11 mån sedan och det va en tuff separation känslomässigt, men vi har bra kontakt och är resonliga och bra föräldrar till vårt gemensamma barn.

Ca ett halvår efter separationen kände jag att jag måste komma igång med nåt. Inte bara sitta med paddan och snusa.. så jag började helt sonika att träna. Både springa och styrka. Jag fick energi av det och efter en tid när jag kände mig starkare så kom iden att jag skulle sluta snusa igen upp. Jag har tänkt det sååååå många gånger, men inte vågat helt enkelt. Snuset gav mig inget positivt egentligen, jag hade fastnat i känslan av att nästa snus skulle det kännas sådär bra igen. Det va på sin höjd morgonsnusen och efter man käkat på kvällen som va lite goa att stoppa in. Resten va en rutin som jag va beroende av för att inte må dåligt.

Jag har också en känsla av att snusningen ”bedövar” individen lite. Jag blev förbannad på en grej häromdagen och nu utan snus så kände jag att jag blev sur på riktigt och sa att det inte va ok. Det kändes bra och jag är annars lite för snäll är min gissning. Det är inte det enda tillfället, så nu kommer jag väl göra mig osams med alla i min omgivning 😉 haha men det känns gott att stå upp för sig =)

Nu är inte allt så lätt som det låter. Stundtals så känns det som att känslan av att lägga in en nybakad, våt general skulle kunna liknas vid en dubbel dos av heroin just nu =) haha … har aldrig testat herion, men ändå 😉

Men jag har bestämt mig nu. Jag måste ju kunna ha stake nog att bestämma över mig själv och inte låta en dosa snus göra det.

[martin_1]

Du har kommit långt! Ha små mål på vägen och belöna dig själv. Hoppas det går bra!

[messi]

Tack Martin!

Det kämpas på överallt runt om i Svedala =) Jag önskar jag kunde va en av er som slutat för mer än ett år sen… så skönt det måste kännas! Att titta in här och se hur folk kämpar och veta att man redan gått igenom och klarat av det där. Känn er stolta alla som tagit er igenom den här skiten.

Halkar man dit igen, så skulle jag känna mig rätt kass just nu så det finns inget alternativ annat än seger i det här skedet!

[Fredric]

Efterbliven är helt rätt ord. Efter 56 dagar börjar jag på allvar tro att jag blivit både dement , manodepressiv och halverat mitt IQ och EQ.
En förstående familj är minsann viktigt. Lycka till alla.

[messi]

Sant! Man kan ju bara skratta åt eländet. Men går man igenom det här och sen faller tillbaka in i snusningen… Ja, då har man utstått allt i onödan och då är man ju efterbliven på riktigt:)

[messi]

4 veckor nu och det har inte varit kul alls. Ingen direkt yrsel längre, däremot disträ och låg fortfarande. Halvdepp väljer jag att kalla det. Tror att det ska va värst efter nån månad innan alla jävla signalsubstanser och skit har rättat till sig… Får väl ta den här tråkiga och malande känslan ett tag nu. Man vet ju iaf varför man känner som man gör!

[messi]

Har gått dryga månaden nu och jag måste säga att det är rätt slitit emellanåt. Jag har ju använd 1 mg sugtabletter för att fasa ut nikotinbegäret. Vet inte om det är så bra ide trots allt. Man drar ju till viss del ut på lidandet… Men samtidigt så kvarstår ju ett visst beroende och att man tex inte sparar så mkt pengar som man skulle gjort annars. Så lite av motivationen försvinner samtidigt som man inte kan säga att man är helt clean 🙂

Sagt o gjort drog jag ner på tabletterna som mest ger mig halsbränna o körning mage! Och idag har jag inte tagit någon tablett överhuvudtaget.

Bästa sättet att få tankarna på annat är att träna, helt klart! Så nu ska jag iväg o springa en runda. Ha det gott alla som kämpar mot nikotinet!!!

[Författare]

Inlägg