Över 200 dagar nu och jag tänker på snusningen ibland, men det är ingen kamp längre. Mer att man tror att det skulle va gott med en snus, men att det inte är värt det. Jag går in här och läser ibland för att bli påmind och för att känna att jag inte behöver kämpa sådär mkt längre som man gjorde i början och att det känns bra.
Att komma såhär långt är en kick för självförtroendet, tidigare har jag misslyckats i mina försök att sluta snusa och det har bara slutat med en neråtpuff för självförtroendet och självkänslan.
För en tid sen tog jag även beslutet med att lägga ner tuggummituggandet och att stoppa-saker-i-munnen-grejen och det va faktiskt lite tufft och att jag kände en rastlöshet att sluta även med det. Men nu när munnen har vant sig vid att det inte alltid kommer in grejer så har den ”stressen” lagt sig oxå. Självklart kan jag ta en halstablett eller ett tuggummi, men nu går det dagar emellan. Innan va det för att bota någon slags rastlöshet i munnen.
Fan va skönt att slippa dras med det där jävla snuset och allt som följer med det. Och att det känns bra!
