Välkommen! › Forum › Dagbok › Klarar jag detta???
- Detta ämne har 130 svar, 22 deltagare, och uppdaterades senast för 8 år sedan av Motivation.
-
FörfattareInlägg
-
29 augusti, 2013 kl. 09:51 #81079JajoMedlem
Jag såg att du skrev i Sofias tråd och skrev ett svar till dig där, men jag tycker att det passar bäst i din egna. 🙂
Jag vet inte hur många gånger du slutat, men som jag precis skrev så har jag slutat en massa gånger. Och det är precis det du beskriver, att du tänker att ”jag skulle kunna sluta när som helst”, som gör det så svårt att sluta andra gången. Första gången gick på pin kiv för mig, jag hade läst Allen Carrs bok och blivit frälst. Från att ha trott att det var omöjligt och nästan fått panik av tanken så slutade jag en dag helt sonika att missbruka nikotin. Och det var precis den vetskapen, att jag kunde, jag klarade det, jag hade ju gjort det förut, som gjorde det så svårt att sluta andra gången.
Andra gången måste man kämpa mot två starka minnen, samtidigt som man tar itu med nikotinabstinensen: det ena minnet är att ”jag klarar det, såklart, jag har gjort det innan” och det andra är minnet av den förra abstinensen (gärna med lidandet uppförstorat).
Det som fick mig att slutligen sluta var att ge upp fullständigt inför mitt missbruk. Jag hade läst en historia om en kvinna som slutade röka lätt som en plätt när hon var 24 och sedan började efter nåt år igen, fullkomligt övertygad om att hon skulle kunna sluta när hon ville. Och hon slutade igen: 23 år senare.
Jag vägrade bli henne och det började gå upp för mig att jag innerst inne fortfarande tänkte att ”jag kan ju sluta när jag vill!” fortfarande, efter nästan tio månaders misslyckande och självförakt. Nu började jag istället tänka, var gång jag rökte eller snusade, att jag skulle vara tvungen att kriga mig ur det, för att jag var svagare än någonsin.
Jag slutade med allt nikotin en söndagsmorgon, den 24 mars. På torsdagen hade jag påbörjat ett halvhjärtat försök att sluta röka, som jag visste skulle misslyckas eftersom jag skulle på en stor fest på lördagen. Abstinensen plågade mig hela torsdagen och hela fredagen och på lördagen tog det två öl för mig att ge upp och åka och köpa cigg. När jag vaknade klockan 05.40 morgonen efter, med en mun som en askkopp och huvudet bultade av världens baksmälla så var mitt självförtroende på noll och mitt självförakt på nya toppnoteringar. Jag klädde på mig mjukisar och en stor parkas, gick ut och satta mig utanför dörren till mitt studentboende, på marken. Uppkrupen i det hörnet rökte jag två cigg medan jag grät, sedan stampade jag sönder paketet och har aldrig rört nikotin sen dess.
Det är ingen vacker upplevelse att vara på den absoluta botten. Jag vet att det inte är jämförbart med att vara alkoholist eller sprutmissbrukare, men för mig var det den absoluta botten. Nikotin har förstört så mycket i mitt liv, stulit så mycket energi, hälsa och pengar för mig och jag är så lycklig att jag slutat! Det är därför jag skriver så mycket här, för jag vill att alla ska sluta! 🙂
31 augusti, 2013 kl. 09:16 #81100MotivationMedlemJajo, Tack!
Precis vad jag behövde, en fet spark i ändan. Jag VET att jag skulle förakta mig själv något oerhört om jag skulle falla till föga. Tack igen, du fick upp min kämparanda igen. Lycka till själv!!!1 september, 2013 kl. 10:19 #81119JajoMedlemHärligt att det hjälpte! 😀
1 september, 2013 kl. 16:13 #81121cumulusnimbusMedlemGrymt bra skrivet Jajo! Motivation, varje svacka man tar sig ur ger en ny och starkare plattform att ta sats ifrån nästa gång det krisar. Och det kommer att komma svackor flera gånger, men med kraften av 232 dagar i ryggen så blir det lättare och lättare att parera.
Snustrollet ger inte upp så lätt, det retirerar och väntar tjurigt på en lucka, men när det inte funkar backar det snabbt igen. Och väntar på ett nytt läge, men försöken blir lamare och kortare hela tiden. Snustrollet är nog förmodligen den trognaste och tålmodigaste partnern man någonsin kommer att träffa… Men det är bara att vara lika tjurig tillbaka! Du har övertaget nu och kommer inte att släppa det!
- Det här svaret redigerades för 11 år, 2 månader sedan av cumulusnimbus.
2 september, 2013 kl. 12:22 #81127Per NMedlemRisken finns att du skulle ångra dig grymt om du tog en snus i detta läget. Har själv haft snustrollet på besök ett flertal gånger under mina dryga 1,5 år som snusfri, dock med allt glesare intervaller. Visste dock inte vem det var tidigare, men fått det beskrivet här 😉
2 september, 2013 kl. 16:43 #81129JajoMedlemTack cumulusnimbus! Det värmer att höra. Och det värmer också att läsa hur alla andra kämpar – och framför allt klarar det. Bra jobbat Motivation, du är en inspiration! 🙂
10 september, 2013 kl. 09:15 #81197MotivationMedlemHej alla! har varit i internet-löst område och jagat i över en vecka. Bland snusande, rökande gubbar och gummor.
Har gått otroligt bra. Tack för era inlägg, det var väldigt läskigt med dessa snustrollsbesök.
Jag kan stå och se när folk tar upp snusdosan och kramar en snus, känna doften tom, men det ger inga sug. Det är i en annan dimension som det kommer. Mera mentalt har jag insett… Men som du säger, cumulusnimbus, varje gång man vinner kampen mot snustrollet blir man starkare och den jäkeln lite svagare. Så det är bara att kämpa vidare. Lycka till alla ni andra där ute!!
Kram21 oktober, 2013 kl. 12:38 #81418MotivationMedlemTjo och hej sa farbror Frej!!!
Är så himla lycklig att jag lyckats hålla mig ifrån snuset!! Nu har jag jagat också, massor. Det var det jag gruvade mig allra mest inför. Sitta på älgpass och inte få ta en snus, verkade som en utopi. MEN HÖRNI ALLA SOM UNDRAR – DET GÅR!!
Tack för att ni finns alla här och att ni delar med er av erfarenhet och tips till övriga. Hoppas någon får lite hjälp av min dagbok också.
Over and out.21 oktober, 2013 kl. 12:49 #81420martin_1MedlemHärligt att höra!
7 november, 2013 kl. 15:58 #81567MotivationMedlemJahapp, 299 dagar står räknaren på. I morgon firar jag 300 dagen.
Känns så himla bra, jag är ju egentligen en skeptisk realist på gränsen till negativ i min läggning men måste ändå våga mig på
att sticka ut hakan och säga att jag inte har några problem med snus längre. Jag känner inte ens lust att tvinga andra att sluta, jag bryr mig helt enkelt inte. Tycker ju att det är äckligt med de bruna tänderna hos en snusare och lukten är vidrig.
Känner mig oerhört lycklig och stolt över mig själv att jag lyckats genomföra detta. Tackar er alla som varit behjälpliga med råd, tips och egna berättelser som jag läst och lärt av. Jag hoppas verkligen att denna känsla håller i sig, för nu, nu känns det T O P P E N !!
Styrka till er alla. -
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.