Klarar jag detta???

[cumulusnimbus]

Visst är det så att den fysiska abstinensen är lättare på ett sätt. Smärtan är konkret, man känner sig som vinnaren i en boxningsring. Den lågintensiva depressionen som följer är värre. Nikotinmissbruket har gjort att kroppen bildat nikotinreceptorer. Nu börjar de tillbakabildas och ett underskott av dopamin skapas. Man blir låg, okoncentrerad och deppig. Men depressionen är kemisk och inte betingad av psykologiska faktorer. Kroppen ställer in sig igen och dopaminhalterna normaliseras gradvis. Efter två-tre månader är de flesta över kullen och halterna dopamin normal igen.

Fram till dess, träning, sömn, närhet, beröring, massage, sex, beröm frisätter kroppsegna endorfiner som ger lindring. Uppförsbacken är inte brant men ganska lång. Klarar du detta… Jajamensan!!

[elaka_jesus]

.

[Motivation]

Oj, två-tre månader!! Tur man blir förvarnad. Jag hoppas då verkligen att det är botten nu och att det går uppåt härifrån.  Fast det är väl som allt annat, både upp och ner…Tack cumulusnimbus för att du tror på mig.

[cumulusnimbus]

Det är precis som du säger, det går upp och det går ner. Sen är det så olika för olika personer. Jag tror att det tar längre om man är äldre och har snusat länge. Jag är 54 år och har snusat i 38 år, så att det tar tid är inte så konstigt då. Gamla hundar lär sig nya tricks motvilligt och långsamt…

[Anonym]

Absolut att det tar längre tid ju äldre man är, och hur länge man har snusat. Jag är 52 och har snusat i 38 år jag också. Att det skulle vara ”busenkelt” visste jag att det INTE skulle bli, nu känner jag mig väldigt svag och bräcklig och tycker synd om mig själv, som inte får ha min snutte eller napp kvar längre. Det är väl olika faser och att det går upp och ner ständigt, åtminstone några dagar till vad vet jag, men det pendlar så mycket fram och tillbaka från att vara lugn och ”tillfreds” till värsta hypernervositet usch ja, varför började jag med detta gift för 38 år sedan. Egentligen ingen idén att grubbla och tänka på det nu. Jag får bita ihop och hålla i, men jag kan inte förneka att suget finns så nu är det upp till mig att ställa mig själv frågan: Du vill väl inte tillbaka till snusket som du blir trött och seg, och frusen av. Nix det vill jag inte.

[Motivation]

Tog en promenad i kylan i går kväll. Fika hos en kompis utan att tänka på snus på hela tiden. Känns fantastiskt bra. Det är ungefär som man tappat en vän. Allt man gör ska man göra igen för första gången utan denne ”vän”. Har försökt lösa korsord men är för splittrad i hjärnan fortfarande. Ska bort i helgen, både gruvar mig och ser fram emot detta. Men jag måste börja krypa fram ur mitt ide och sluta tycka synd om mig själv. Giv mig styrka!!!!

[zannhan5]

oj vad jag känner igen mig. jag ska också ”åka bort” i helgen så jag förstår precis. En utmaning kanske?? vi fixar helgen ”tillsammans”

jag tänker inte ta om inte du gör… ;0)

[Motivation]

Ok. 🙂  Det kommer att gå så bra så. Vi fixar helgen skitenkelt. Vi ska le lyckligt mot alla vi träffar utan snus mellan tänderna. Vi kommer att dofta hallonkräm och vademecum. Och vi kommer SKRATTA NIKOTIONTROLLET I ANSIKTET om/när det sticker upp sitt fula tryne.

[Anonym]

Absolut! Visst fixar vi det här, att åka bort över helgen är kanske bra för dig, vad vet jag. Men jag skulle inte fixa det, måste koncentrera mig på mig själv det kanske låter egotrippat – men det är tillåtet i ett sånt speciellt tillstånd, som vi/jag befinner mig i det gäller att inte ta på sig för mycket sociala saker, åtminstone inte för mig. Har kommit in i fas 2 nu så det gäller att försöka stå ut med dumma tankar om snus, alkohol och annat som triggar. Jag ska vara utomhus så mycket jag kan och umgås med mig själv, och läsa här på forumet.

[Anonym]

Allt är bra! Hallonkräm och vademecum också….

[Författare]

Inlägg