Hej, jag finns här i pereferin. Jag läser varje dag vad ni skriver.
Det går bra för mig. Tänker dock på snus dagligen, har stunder när jag funderar på att stjäla en snus av en kollega, men det är liksom hjärn-spöken bara. Jag vet att jag inte kommer att göra det, blir lite irriterad bara över att hjärnan ska hålla på så här, men det finns tydligen kvar i hjärnbarken.
Det finns ett ”snusområde” i mitt huvud som vaknar till liv ibland, det är liksom signalen från detta område fram till själva aktiviteten ”att snusa” som har blivit svagare bara. Lättare att ignorera. Jag hoppas ju innerligt att själva ”området” ska släckas ner också för evigt, så man slipper fundera över snus överhuvudtaget. Men när man läser alla dagböcker och inlägg så inser man att det tydligen är naivt att tro.
Som det känns nu kommer jag inte att snusa mer i mitt liv.
Jag är nog inte en lyckligare människa nu men jag känner mig tillfreds med att jag lyckats kämpa mot ett beroende och befinner mig på vinnarsidan. Det stärker ens självförtroende.
Tack för omtanken Lappelpp, hoppas det lättar för dig snart.
