Lägga av snuset

[martinb]

Dag 69

Mycket kämpig dag som kom från ingenstans. Runnit på bra sen förra gången jag skrev men idag kom det en dipp, som fortfarande sitter i. Tränat och varit igång och försökt få tankarna på annat men idag har det verkligen skrikit efter giftet. Tänker ju inte ge upp så klart, men det var längesedan det höll i sig på detta viset. Känner fysiskt i kroppen hur det spänner, som under första veckan ungefär. Inbillar mig att jag fått i mig kanske rök eller nåt som triggat igång på nåt sätt.. Ja ja det släpper. Dom dåliga dagarna, bara att försöka ta sig igenom dom också.. Försöker tänka att dom måste finnas, de jobbiga, energikrävande stunderna, man kan inte gå runt dom, dom måste komma. För varje jobbig minut som går lägger jag till det på mitt jobbiga-slit-konto, som växer och växer. När det kommer upp till en viss mängd är vi klara. Måste komma dit bara. Vi är på god väg vänner!

Imorgon är det helg och det blir träning och gott käk. Snusfritt ska det bli även denna helgen, tioende på rad nu !

Ut ur snusdimman. Snart där.

Kämpa!

[martinb]

Dag 80

Resan går bra. Medvind nu. Några jobbiga dagar runt 70 men det gick över. Märker också att sömnen inte strikt är bra varje natt, kommer nätter till och från då jag vaknar 5-10 ggr. Detta minns jag inget av ifrån snustiden. Å andra sidan sover jag djupt o bra andra nätter, är väl nåt övergående hoppas jag.

Det kan ha o göra med allt socker iofs, nu när jag tänker på det. Dags att ta tag i gottekonsumtionen nu också. Hålla sig till helgen eller liknande. Men bra o unna sig fan. Hitta balansen

Medvind säger jag. Och det är det. I slutasnusa-sammanhang ligger jag bra till. Jag vill absolut inte börja igen och tänker fan inte göra det. Det ska mycket till. MEN det är en emotionell bergodalbana det här. Betydligt lugnare nu, men det är fortfarande känslor som kommer o går. Saknad/sorg kan jag känna ibland. Löjligt. Tänker nu att jag fortsätter kämpa på så kommer det försvinna mer och mer.. Finns ju inte o gå tillbaks till skiten, skulle ta väldigt lång tid innan jag orkar försöka igen i så fall. Vill inte genomgå ett avslutande igen från början.. fast man vet ju aldrig om det händer nåt jobbigt hur man hanterar det. Men ska mycket till. Hjälper ju inte med nikotin o lösa problem. Men visst fan skulle man bli lugn för stunden om man ploppade en prilla men sen då, samma skit om igen..

Ja.. en jävla resa detta. Starka är vi som tar oss igenom. Ett projekt som kräver mycket energi och tankekraft. Sen finns det bättre och sämre dagar. Ibland är det medvind, ibland motvind.

Viktigt att tänka tillbaks varför man tog beslutet i början. Den starka motivationen man kände första veckan. Euforisk inför utmaningen, det har man ju tappat lite. Men lutar mig mot envishet och logik nu, det håller långt, för mig iaf. Men som jag läst andra skriva, man blir lite ”mätt” på slutandet på nåt sätt. Humörsvängningar, käka massa skräp, mm. Det är liksom inte kul längre. Men det är ju en del av resan fortfarande. Gnäller av mig nu trots att jag hävdar motvind men vafan. Jag är glad och stolt egentligen, härligt att jag kommit så här långt. Fick härom dagen komplimang av tjejen att ”vilka vita tänder du har”. Kändes ju kul faktiskt ! Och har sparat några tusenlappar nu. Känner mig bättre i kroppen. Mer liv i mig nu på olika sätt, både upp o ner men ändå. Ja det är mycket som hänt.

Mot 100 🙂

[mumintrollet]

Mycket bra resonerat martinb. Jag känner igen tankegångarna från när jag själv var kring 70-90 dagar.
Småtuff period där man böljade lite fram o tillbaka ännu. Det är bara att fortsätta som förut, det blir bättre kan jag lova dig.
Det är nog väldigt individuellt hur lång tid man blir kvar i de olika faserna. Ibland kommer euforikänslor och ibland känns det som man trampar vatten.

Kriga på!

[martinb]

Dag 100

Då var man äntligen här. Sista 10 dagarna eller så har gått väldigt enkelt. Jag hoppas det ska fortsätta på den vägen nu. Tänker inte så ofta på snuset nu egentligen. Det är om det hander nåt jobbigt och man blir nedslagen för stunden, kan tanken komma. Men inser fort att det hjälper ju inget. Och alla dessa snusfria dagar skulle vara förgäves. OVÄRT med 30 minuters snusgung då för det.

Känns jävligt skönt nu när jag tanker efter detta. Stolt over prestationen. Aldrig klarat nära så här länge.

Det känns som jag är ute nu. Klar med skiten. Ska hända något riktigt sjukt för att jag ska gå tillbaks.

Inser att så fort jag tar en prilla eller en cigg så är det kört, så har det alltid varit innan. Jag har gått I feströkningsfällan flera ganger.. så det är bara inse att nikotinet är det slut med, helt. Ingen store förlust, bara skönt! Denna tanke var ju skrämmanade för 101 dagar sedan. Men för 100 dagar sedan kom motivationsluckan, och jag hoppade på tåget. Tänka sig att man skulle komma ändå hit.

Har använt sidan mycket, inte skrivit så mycket men last och lärt mig av er andra. Tips och annat som har hjälpt till att ta mig ur de värsta stunderna.

Kommer nog fortsätta komma in då och då när jag känner att det behövs. Kanske tom skriver av mig om det har hänt nåt, bra eller dåligt.

Annars är det väl ett år jag siktar på nu. Kommer ju ge halvåret en tanke också såklart, men året då ska jag in här o skriva och fira med nånting riktigt häftigt. Finns ju mer pengar då att hitta på roligt med än vad det hade gjort i ”vanliga” fall.

Kämpa på allihopa. Det känns riktigt ruttet mellanåt men denna tiden går over och jag tror inte det finns nån som skulle ta tillbaka sitt beslut, eller sina beslut, alla de jobbigaste stunderna när man klarat av att stå emot, för att plötsligt varit utan snus i flera månader och det värsta är over.

Tack till alla som skriver denna sidan det har hjälpt mig mkt.

[LinaMie]

Wow! Grymt bra jobbat!
Du tänker helt rätt kring nolltoleransen också, en enda och man är tillbaka i träsket. Att inse att det också gäller cig är viktigt.

Bra jobbat och fortsätt så!

[martinb]

Dag 125

Jobbar på , tränar, mår jävligt bra. Stark I kroppen och I huvudet.

Snus lockar inte längre, och har inte gjort på länge. Knappt ägnat en tanke till skiten sen förra gången jag skrev.

När jag var nere på 50-60 och fortfarande hade det rätt jävla jobbigt emellanåt så läste man överallt om 100 dagar är en bra stolpe o komma till. Skitsnack var jag rädd för , tänkte att det kan väl lika gärna vara 200 för mig men nej, det lossnade vid typ dag 80 för mig. Efter hundra är det barnlek. Kan ju så klat smälla till igen men jag tror inte att jag skulle vända mig till sunset för tröst I så fall. Känner mig verkligen klar med det nu. Känns helt annorlunda jämfört med tidigare slutasnusaförsök. Då visste jag hela tiden innerst inne att jag skulle ta en snus till nån gang framöver. Det känner jag inte nu.

Ni som är där nere hall ut ! Ett jävla kraftprov o hjärnspel o komma ur men det pågår inte för alltid. Belöningen kommer med tiden, mer och mer.

Må väl kämpa på allihopa

[Slutaren]

Tack för att du delar med dig martinb!

Har själv haft det ganska tufft mentalt den mellan dag 40-60, börjar kännas lite bättre nu när jag börjat springa.
Bara hoppas att samma antal dagar gäller för mig som det gjort för dig 🙂

[mumintrollet]

Grattis!

Väldigt bra och kompakt dagbok, känner igen mig nästan hela vägen.
Det kändes märkligt att läsa hur det blir lättare hos andra med tiden och samtidigt är man själv fullständigt säker på att det omöjligt kommer att hända åt en själv.
Allt eftersom dagarna rullar på så märker man att man själv är där en vacker dag 🙂

[martinb]

Dag 260

Bara måste skriva av mig lite. Längesen jag var här inne nu.

Har börjat en annan resa gällande alkohol för ett tag sedan. Detta är en annan historia. Men hur som helst så har jag haft några jobbiga veckor nu. Och tankarna har flera ggr i de mörkaste stunderna spökat om att ta en cigg eller gå ner till Ica o köpa en dosa. Fick en sådan tanke nu igen när jag satt här. Tänkte då att jag går in på slutasnusa o skriver ett inlägg, det har ju hjälpt mig förr. Och kanske kan jag hjälpa nån ny som befinner sig i uppförsbacke och behöver höra andras upplevelser. Det behöver vi nog alla ibland.

Kan det vara jobbigt efter 260 dagar.. inte nåt jag hade velat läsa om jag själv precis påbörjat resan eller befann mig vid 40dagarsdippen. Jobbigt o jobbigt är nog fel ord. Jag har haft det motigt i övrigt kan man väl säg och jag har lekt med tanken att ta tröst i nikotinet. Men vad är det för tröst egentligen.

Jag kan säga nu hur det hade gått till, då jag varit med om det flera ggr. Börjar med att ta en cigg. Inte snus, nej nej, då är det ju kört igen. Men en cigg är ok, bara en, jag förtjänar det. Uppskattar kicken och sen rinner det till mer cigg dagarna som kommer. Är nu helt körd igen.. vill inte vara rökare så erkänner mig besegrad o går tillbaks till snuset. Kan finnas nån glädjeprilla där i början men snart är jag tbax i tugget igen. Snus efter snus. Ger mig inte ett skit. Men det tar ca ett år till innan jag finner motivationslucka igen att försöka. Jaja, jag trillade dit igen men jag var duktig o försökte. Nästa gång tar jag det.

Så höll jag på i tio år. Ett försök per år ungefär. Ibland höll jag några veckor, ibland nån dag.

Nu har det fan gått 260. Snustrollet tittar in ibland o gör sig påmind. I de svaga stunderna gäller det att verkligen vara på sin vakt. Ut o spring. Ring en vän. Skriv ett inlägg. Känns redan bättre för mig nu. Fan inte värt o ge sig nu. Kort jävla tröst som väldigt fort går över till ångest för nederlag. Sen är det dags för ett nytt försök. Fy_fan.

Det där är ord till mig själv egentligen. All heder till återfallade som ska på att igen. Tog många försök för mig också..

Men denna gången går jag kommit riktigt långt. Och jag påminner mig om vilken resa jag gjorde de där första 100 dagarna. Shit vad jag kämpade och var duktig. Inte fan ska jag slänga bort det nu, för att sedan börja en ny resa.

Till dig som läser. Jag var väldigt intresserad av o veta hur lång tid det skulle ta när det var som jobbigast. Flera skrev ca 100 dagar. Detta stämde rätt bra för mig. Man får räkna med tre månader. Sen är det ju individuellt, och vissa dagar går bra andra suger totalt.

Hoppas min text hjälpt nån, förutom mig själv då. Tips till dig som ny, skriv av dig.

Och tack till gamla rävar som fortsatt vara aktiva. Lina, cumulus, vante och många fler. Det har hjälpt mig i det jobbiga att kunna låsa era berättelser.

Går mot året nu. Nikotinet är ingen lösning på andra problem man har.

Må väl 😀

[cumulusnimbus]

Det kan komma jobbiga perioder även flera år efter att man slutat. De svackorna blir dock svagare och kortare med tiden. Som du skriver, det hjälper att skriva av sig här och kolla in vad veteranerna skrivit. Gå längre bakåt i tiden och läs även vad andra än de du nämnde har skrivit. Det finns väldigt mycket lära av andras försök att sluta.

Sen är det så att alkohol och nikotinbruk hänger ihop. Nästan alla alkoholister till exempel, är även först nikotinister. De flesta som är narkomaner är sen oftast nikotinister och har alkoholproblematik med. Droger tjuvkopplar hjärnan på likartade sätt och man kan omedvetet blandmissbruka det mesta. Tyvärr är det så att snus ofta är inkörsporten till ett blandmissbrukarbeteende där olika komponenter kan vara en del av cocktailen. Kaffe-, socker-, nervtabletter-, sömntabletter-, spel-, sex-, träning-, alkohol-, narkotikamissbruk eller vad det nu kan vara…

Att skippa det man känner är ett problem är nog klokt. Att vara vaksam och lagom med annat med. Att köra perioder med fasta av det mesta är även ett bra sätt att lära känna sig själv och fatta hur olika substanser och beteenden påverkar en.

Att bestämma sig att köra en drive och samtidigt öka träningen, äta supernyttigt, skippa alkohol, kaffe och socker i x veckor ger en nytändning och stärker en att komma ur svackor. Skriv även av dig igen när det känns kämpigt.

Kör hårt, det här fixar du!

[Författare]

Inlägg